Category Archives: Okategoriserade

”Fler borde ha lyssnat till dem som redan då påpekade vart världen egentligen var på väg”

Om Ulf Kristersson på Folk och Försvar och en debattartikel från 2008…

KRÖNIKA
Har precis lyssnat på Ulf Kristerssons tal på Folk och Försvars konferens i Sälen. Jag tyckte det var bra det han sa. Men kan inte lyssna på det utan att känna en viss bitterhet. Jag var stor försvarsvän och mycket intresserad av försvars- och säkerhetspolitik när jag kom in i riksdagen, som representant för mitt gamla parti, 2006. Det var också därför jag önskade att få sitta med i försvarsutskottet. Men det dröjde inte många veckor förrän vi som satt där allt mer förvånat kunde konstatera att moderaterna inte längre stod för den försvarsvänliga politik som så länge partiet funnits varit en åsiktsmässig grundpelare. Det är en lång historia att berätta om hur vi stod upp för ett starkt försvar, hur vi blev motarbetade och ignorerade. (Och hur några av oss uppmanades att lämna försvarsutskottet.) Men den kan jag ta en annan gång.
Ulf Kristerssons budskap i Sälen är välkommet och jag hoppas att både han och hans parti har styrkan att stå upp för det. Men jag kan inte annat än en gång förvånas över hur många av mina dåvarande partikamrater som slöt upp runt den reinfeldtska nedrustningslinjen och gjorde vad de kunde för att vi som förespråkade ett starkt (och starkare) försvar skulle ändra uppfattning, ställa oss i ledet och hålla tyst nu väljer att med stora ord välkomna Kristerssons ”nya” försvarspolitik. Samma människor…
En partiledare med några lojala medarbetare och rätt inhyrda tjänstemän kunde få så många människor som det fanns i den moderata riksdagsgruppen att tiga eller öppet helt ändra uppfattning i försvarsfrågan. Dessa människor har nu med den nye partiledaren ändrat uppfattning än en gång. Men det ska kommas ihåg att alla i riksdagsgruppen inte tillhörde denna grupp av vindflöjlar.
En bra poäng i sitt tal hade Ulf Kristersson när han kunde konstatera att vänsterpartiet och sverigedemokraterna funnit varandra när det gäller svenskt militärt internationellt engagemang.
Kan inte heller låt bli att citera några rader i slutet av Kristerssons tal:
”Upprustningen av svenskt försvar borde ha påbörjats tidigare. Försvarsbesluten 2004 och 2009 borde ha sett annorlunda ut. Mellan 2005 och 2016 ökade ryska försvarets andel av BNP från 3,6 till 5,3 procent. Detta motiverar en bred politisk självrannsakan från höger till vänster. Här finns någonting för kommande generationer att lära av oss. Fler borde ha lyssnat till dem som redan då påpekade vart världen egentligen var på väg. Den svenska samhällsdebatten behöver överhuvudtaget lite oftare fler röster som säger det som ingen just då vill höra.”
Delar en debattartikel som jag och Isabella Hökmark (då Jernbeck) hade i Svenska Dagbladet den 22 maj 2008:

Pengar får inte styra försvaret

Att det inte finns någon konventionell hotbild mot Sverige i närtid innebär inte att vi står fria från hotbilder.

En seriös analys måste se den nya tidens utveckling i Europa och våra grannländers ekonomiska och strategiska intressen.

I såväl vårt närområde som övriga världen finns starka krafter och ekonomiska intressen när det gäller till exempel framtidens energiförsörjning. Dessa intressen påverkar sannolikt den europeiska säkerhetspolitiken och kommer att visa på starka viljeyttringar från stater i vår närhet

Allt fler framhåller den säkerhetspolitiska utvecklingen i Ryssland. Det finns goda skäl att ta uppgifterna på allvar.

Vi kan inte lugnt konstatera att risken för en rysk invasion inte är trolig och därmed avfärda alla hotbilder mot Sverige. Ett växande hot från den nya tidens Ryssland bör varken nonchaleras eller ignoreras.

Sverige har mellan år 2000 och 2007 dragit ner på försvarets budget med 20 procent medan det omvända har skett i vår närhet, där upprustning och ytterligare satsningar har gjorts av ett flertal länder i Europa.

Deras säkerhetspolitiska bedömningar har uppenbarligen varit en annan än den svenska. Den politiska ledningen måste bli tydligare med vad försvaret ska kunna lösa för uppgifter.

Försvarsmaktens verksamhet håller god kvalitet. Den svenska militära förmågan och uppfyllelse av verksamhetsmål inger gott förtroende, ett förtroende som ­avspeglas inte minst i försvarets goda ­renommé i internationella insatser.

Konsekvenserna av den pågående omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett modernt, flexibelt och insatt insatsförsvar är dock kostsamma.

Arvet från tidigare försvarsbeslut samt föråldrade personalförsörjnings- och kostnadshanteringssystem innebär ett läge med återkommande svarta hål i budgeten, där förbandsverksamheten blir lidande.

Detta måste åtgärdas, men försvarets ekonomi får inte ta överhand i försvarspolitikens inriktning.

Försvarsmakten måste bli bättre på planering, budgetuppföljning och ekonomistyrning. Men förbättringar krävs även inom Försvarsmaktens personalförsörjning.

För att lösa försvarets uppgifter ställs idag allt högre krav på soldaters förmågor, vilket visar nödvändigheten av en bra rekrytering.

Men det ställer också krav på att Försvarsmakten ska våga se över sin personalstruktur och även ta obekväma beslut för att göra effektiviseringar. Försvaret måste även vårda den personal som arbetar ute i organisationen och som nu möts av olika rykten och besked om den egna verksamheten.

Vi måste också bli medvetna om vad det vi beställer faktiskt kostar och kräver i kringorganisation och ledning: att 2000 svenska soldater i internationell tjänst också för med sig kostnader i Sverige.

Här hemma ställer våra uppsatta mål krav på utbildning, soldater i beredskap för rotation, övningar, materiel och ­ledningssystem. En soldat ute i dag innebär allt mer logistik, effektiv ledning, högteknologiska system, avancerade ­it-lösningar och sofistikerade vapen­system.

Allt detta måste med i beräkningarna när budgeten läggs så att den är realistisk och stämmer väl överens med de uppgifter försvaret är ålagda att utföra.

Förhållandet mellan inriktning och resursfördelning må vara svårbalanserat, men det krävs mer än spariver och en ekonomi i balans när vi ska göra bedömningar av hur mycket pengar som ska läggas på Sveriges försvar.

ISABELLA JERNBECK
Riksdagsledamot (m), ledamot i försvarsutskottet

ROLF K NILSSON
Riksdagsledamot (m), ledamot i försvarsutskottet

Och här är länken   https://www.svd.se/pengar-far-inte-styra-forsvaret

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

-Ganska enkelt säga nej till förtryck och diktatur

Ett nästan helt nytt år ligger framför oss. Politiskt är det mer oroligt och instabilt än på väldigt länge. I Sverige blir de politiska gränserna än mer otydliga. Nya partier kommer till och gamla är på väg ut. Det gör att tankarna så här i början på det nya året lätt vandrar tillbaka i tiden för att jämföra hur det var förr, och gärna till då man var ung, klok och visste hur allting borde vara.
Jag tillhör inte dem som med fuktiga ögon och något drömskt i blicken ser tillbaka på 1970-talet och vittnar om mitt engagemang i FNL-rörelsen, som stoltserar med sitt USA-hat och svärmande runt kommunismen. (Idag är det lite chict för 60-plussare att lägga in denna detalj i sina livsberättelser.)

Nej till diktaturerna
För mig och för många av mina dåtida åsiktsfränder var politiken och den politiska kamp vi förde ganska enkel. Vi gillade USA – och jag tror de flesta av oss gör så än idag, även om vi inte jublar över den nuvarande presidenten. Det som styrde oss var två nyckelord. Och det var frihet och demokrati. Det var en självklarhet att säga nej till de då existerande diktaturerna, oavsett politisk färg, och lika självklart att säga nej till rasism.

Läs hela texten:

http://rokrini.se/F%C3%B6rtryck%20och%20diktatur.pdf

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Dagens Industri ställer upp på kinesiska maktambitioner

KOMMENTAR:
Ledaren i Dagens Industri den 5 januari om de kinesiska planerna på att bygga en hamn i Lysekil förvånar. Tidningen tar tydligt ställning för det kinesiska hamnbygget och helt viftar bort säkerhetsaspekten. Det är beklämmande läsning.

Skribenten gör de kinesiska planerna till vilken investering som helst. Och berömmer regeringen för att satsa på att locka investerare från Kina till Sverige och kallar uppgifterna om den kinesiska regeringens politik att få kontroll över bland annat infrastruktur, som hamnar, runt om i världen för ”alarmistisk”. Skribenten får också in något om att det skulle vara ”protektionistiska” vindar som ligger bakom och ställer sig förvånad till att kommunen tvekat att slå till. Det är rätt, menar DI, att släppa in kineserna av ”kommersiella” skäl.
Och som lite extra krydda i texten så menar DI att även övriga delar av Sverige borde välkomna de kinesiska planerna.
Ledarens raljerande med försvaret är i det närmaste osmaklig. I ledaren kan vi läsa ”En hamn är dock känsligare, särskilt nu när totalförsvaret åter är på modet”. Försvaret är ”på modet” i DI. Arma enfald! Förhoppningsvis är det inget annat. Resonemanget att det är bra att det kommunala självstyret får gå så långt att staten inte kan ingripa ens när det gäller riksintressen som handlar om den nationella säkerheten är enligt DI helt i sin ordning. Nej, för DI gäller istället att dra nytta av den kommunistiska enpartistatens investeringsiver.

Att ägaren till det kinesiska företag som vill bygga och äga en hamn i Lysekil är nära knuten till såväl det kinesiska kommunistpartiet som till den kinesiska militären är inget att bry sig om. En kinesiskt ägd hamn i Lysekil skull bli ytterligare en bricka i en världsomfattande politisk och militär strategi som Kina nu håller på att förverkliga.
Kinas ekonomiska makt är redan idag så stor att stabila demokratier väljer att stå med mössan i hand, tacka och ta emot när de får möjligheter att göra affärer med denna stormakt. Demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet är försumbart. Det är tydligen vad som ska gälla i framtiden.

Den prokinesiska linjen från DI:s ledarsida kunde vi ta del av redan den 6 juli förra året. Då i en ledare med rubriken ”Hög tid att hoppa på det kinesiska tåget”.
Planerna om den kinesiska hamnen i Lysekil ska enligt uppgift beslutas i februari i år. Rent lagstiftningsmässigt kan uppenbarligen inte staten gå in och stoppa bygget eftersom den nya lagen som skulle kunna göra detta möjligt ännu inte ha börjat gälla.

ROLF K NILSSON

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Wallström och Eliasson har faktiskt gjort något bra

Rolf K Nilsson reflekterar:
Wallström och Eliasson har faktiskt gjort något bra

Läs texten gå in på länken:
http://rokrini.se/Reflektion%202.pdf

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

”Amerikanska Marinkårens chef tror kriget kommer”

Reflektion:
”Amerikanska Marinkårens chef tror kriget kommer”
Länk: http://rokrini.se/Reflektion%201.pdf

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Göteborg fortsätter krypa för Kina

KRÖNIKA
Att vara till lags inför och ställa in sig hos den kinesiska kommunistdiktaturens olika grenar är inte en fin, men en gammal politisk tradition i Göteborg. Och det är bara att beklaga oavsett om det varit borgerligt eller socialistiskt styre har intresset ”att göra affärer” med kineserna varit av högsta intresse. Listan på affärer med den kommunistiska diktaturen, vänskapliga besök och utbytet av högtidliga artighetsfraser är lång – mycket lång. I det närmaste ett liknande samröre med vilken annan diktatur som helst hade varit politiskt självmord. Men inte när det gäller Kina.
Det finns nu mycket konkreta planer på att den kommunistiska diktaturen Folkrepubliken Kina ska byggas ett generalkonsulat i parken vid Stora Torp i Göteborg. Redan på måndag ska fastighetsnämnden i kommunen besluta om diktaturen ska få använda tomtområdet. Det handlar om 11 000 kvadratmeter med bostäder.
Placeringen av generalkonsulatet är det kineserna själva som kommit med. Fastighetskontoret i Göteborg har tittat på förlaget och föreslår att tillstånd ska ges. Om fastighetsnämnden ger grönt ljus ska området säljas för marknadsvärdet. Möjlighet för någon annan att ge bud på området är redan uteslutet eftersom fastighetskontoret anser att så kallad direktanvisning ska gälla. Man hänvisar till Göteborgs ”affärsrelationer” med Kina och hur ett konsulat skulle förbättra dessa relationer med Kina.

Kina ska ta världsherraväldet över haven
Folkrepubliken Kina har en strategi som man nu förverkligar i hela världen. Man ska äga infrastruktur som man själv har kontrollen över. Vägar, hamnar, flygplatser…
Den kinesiska planen fungerar och den är i full verksamhet. I allt högre hastigt lägger den kinesiska staten nu under sig utländska hamnar och råvaror. Den högsta kinesiska statsledningen har förklarat att Kina planerar att ta världsherraväldet över haven, och då även militärt. Utbyggnaden och kontrollen av hamnar runt om på jorden som den kinesiska staten blir ägare till sker i full skala.
Man kanske kan jämföra den göteborgska förtjusningen i de kinesiska miljarderna med hur svenska kommuner försöker tjäna pengar för att hyra ut hamnområde till ryska Nordstream för gasledningsprojektet i Östersjön. Medan kommunfullmäktigeförsamlingarna på Gotland och i Karlshamn beslut att upplåta sina hamnar till Ryssland för avlastning, lagring och pålastning av rör allt mer framstår som ett sätt att göra snabba pengar är det göteborgska kinasamarbetet något helt annat. Det är en sedan länge påbörjad, påhejad och välutvecklad förbindelse där man medveten blundar för att det är en diktatur med globala maktambitioner man har att göra med. Att det från rysk- och kinesisk sida finns såväl kort- som långsiktiga politiska syften med investeringarna väljer man att blunda för.

Granska de göteborgsk-kinesiska förbindelserna
De kinesisk-göteborgska förbindelserna har i grunden aldrig granskats. Det är allt för många som inte heller vill att det ska göras. Det finns allt för många som tjänar på ett utvecklat, väl fungerande samarbete med världens största diktatur. Om man bortser från den omfattande importen från Kina och de handelsmöjligheter svenska företag fått i Kina så är också det kontinuerligt växande kinesiska ägandet av företag runt om i världen något som drabbat Sverige. Hur mycket av Sverige äger Kina idag? Och hur mycket är på gång. Det handlar inte om pengar i första hand, även om pengarna är nödvändiga för att uppnå de verkliga målen – politisk och militär makt. Precis som att låta Ryssland få använda svenska hamnar för att förverkliga gasledningarna genom Östersjön är att bidra till Putins utrikespolitiska linje är Göteborgs flathet i förhållande till Kina att medverka till att det kinesiska kommunistpartiets globala maktsträvanden förverkligas.
Det hade varit ett intressant om t.ex Göteborgs-Posten lade ner resurser på att få reda på hur djupt förbindelserna mellan maktens företrädare i Göteborg och den kinesiska regimens företrädare går. Hur ofta och hur många politiker från Göteborg gör/får belöningsresor till Kina? Hur många och vilka kopplar av i de kinesiska semesterparadisen som generellt är reserverade för kommunistpartiets dignitärer? Hur många av de mäktiga i Göteborg tjänar personligen på de goda relationerna med Kina? Gräver man tillräckligt djupt kan man nog snart konstatera att partifärg inte är avgörande.

Lysekil nästa?

På samma väg som Göteborg går tycks nu också Lysekil vara på väg. Två kinesiska företag planerar att i Lysekil bygga den största containerhamnen i Norden. De kinesiska intressenterna vill också investera i järnvägar, motorvägar och en bro över Gullmaren. De kinesiska planerna har godkänts av Lysekils kommun. Men det finns de som varnar och varningarna kommer från människor som bör veta vad de talar om. I en debattartikel i Göteborgs-Posten varnar den tidigare gästprofessorn i Peking Magnus Sederholm för vad som är på gång. I sin debattartikel skriver Sederholm ”Kina lägger nu beslag på utländska hamnar och råvaror i en ökande omfattning, med diskutabla metoder. Kinas styre har deklarerat att man tänker ta ett världsherravälde över haven, inklusive militärt. Detta är en omsvängning från en flera sekel lång hållning, nu sker en fullskalig utbyggnad av kinesiska (statsägda) hamnar runt klotet… Hamnar är också viktiga militära noder, och ska inte kontrolleras av utländsk makt. Det gäller även Lysekil.”
Sederholm konstaterar helt korrekt att problemet inte är att det är kineser som visar intresse, problemet är att Kina är en diktatur. Och dessutom en diktatur som strävar över ökat inflytande och makt i hela världen. Sederholm varnar för ”politiker som nu aningslöst låter sig bländas av diktaturens fyrverkeri.” Och han påpekar att de kinesiska projekten måste belysas ur säkerhets (militär), miljö- och landskapssynpunkt.
I nyhetsbrevet InBeijing kan vi läsa om hur Kina i hela världen arbetar enligt strategin att äga infrastruktur. Så sent som i denna vecka har ett statligt kinesiskt företag tagit över kontrollen av hamnen, en industripark och stora landområden i staden Hambantota i södra Sri Lanka. Kina lånade ut pengar till regeringen i Sri Lanka för ett hamnbygge. När sedan Sri Lanka fick ekonomiska problem tog man över hamnen och tusentals av människor tvingades ifrån de övertagna områdena. InBeijing skriver ”Att äga infrastruktur globalt är nämligen en del av Kinas strategi för att öka sitt ekonomiska och därmed även politiska inflytande i omvärlden.”
Säkert finns det de kommunpolitiker som hävdar att de kinesiska företag som just dom har med att göra inte alls är statliga. Må så vara men har man med kinesiska intressen som vill bygga eller köpa till exempel hamnar att göra finns alltid den kinesiska staten med på ett eller annat sätt. Kina befinner sig på offensiven och investerar just nu i hela världen. Bland det mer omskrivna är ”den nya sidenvägen” som ska stimulera handeln och förbindelserna mellan Kina, Ryssland, Mellerstaöstern och Europa. Här handlar det om tåg – och hamnar. Enligt Financial Times ska Kina det senaste året ha investerat runt 20 miljarder dollar i hamnar runt om i världen. Tidningen kan också berätta att man från kinesisk sida planerar att etablera sig i Kirkenes i Norge, i Klaipeda i Litauen och med två hamnar på Island,
För några år sedan menade en kommunpolitiker i Göteborg att det skulle vara obligatoriskt med kinesiska i gymnasieskolorna i staden…
Lenin tillskrivs citatet: ”Den siste kapitalisten säljer repet han själv kommer att hängas i.” I Sverige tar våra kommunpolitiker med glädje emot pengar från länder som inte önskar annat än ta död på den demokrati dessa folkvalda representerar.
ROLF K NILSSON

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Häxjakten på Leif Östling inte värdig seriös media

KRÖNIKA
Som andra demokratiska och civiliserade länder har vi lagar och regler som medborgarna förväntas respektera. De flesta är också fullt rimliga. Bryter man mot dessa lagar kan man bli straffad. Följer man lagar och regler stiftade och beslutade av demokratiskt valda folkförsamlingar borde allt vara i sin ordning. Men så är det inte i Sverige. I Sverige finns det en makt, en domstol, en lagstiftare som står över vad som står i lagboken. Det är en till allt för stor del sensationslysten media som formulerar ”brottet”, som dömer och hänger ut ”förövaren” även när det inte är någon lag som överträtts. En häxjakt sätter igång som bygger på tillfälliga opinioner, fördomar, särintressen och möjligheter till höjda upplagor, högre tittar- och lyssnarsiffror och många besök på redaktionernas hemsidor.

När det gäller den så kallade Paradisläckan har kommersiell media och public service konkurrerat i indignation och i att plocka fram fördömanden av Leif Östlings, Svenskt Näringslivs ordförande, agerande. Bilden som mejslats fram har i mitt tycke varit orättvis. Leif Östling beskrivs som en person som inte tar sitt ”solidariska ansvar” och smiter ifrån sin skyldighet att betala skatt. Bygger bilden av Leif Östling på okunnighet är det dålig journalistik. Är det en medveten nidbild är det riktigt allvarligt. Media som vittne, domstol och verkställare av straff gagnar varken yttrandefriheten eller den enskildes rättigheter.

Leif Östling tjänar mycket pengar. Enormt mycket pengar. Men det finns ingen lag som förbjuder detta. Under de senaste sju åren har Leif Östling betalat 84 miljoner kronor i inkomstskatt och 23 miljoner i kapitalskatt. Under samma tidsperiod har han betalt 70 miljoner i skatt i Tyskland för pengar han tjänat där. De pengar som finns placerade i Luxemburg tjänade han under 80-talet då han bodde och arbetade i Nederländerna. Pengarna som finns på Malta härstammar från hans tid i Japan då han arbetade för Toyota. Om, eller när, han tar ut pengar från utlandet beskattas dessa enligt svenska regler och gällande dubbelbeskattningsavtal så länge han är skyldig att betala skatt i Sverige.

I Sverige får man inte tjäna väldigt mycket pengar om man vill bli opinionsmässigt accepterad. Undantag finns, men främst då för skådespelare, idrottsstjärnor och lotterivinnare. Men om man tjänar pengar genom idogt arbete, höga löner och kloka investeringar är man med automatik misstrodd och framför allt osolidarisk.

Efter den så kallade Paradisläckan har flera människor med pengar placerade i utlandet fått löpa gatlopp genom den svenska offentligheten. Inte för att dessa individer har brutit mot någon lag. Utan för att de valt att – helt lagligt – ha pengar på andra konton än svenska.

Att vänsterpotentater av olika dignitet och position ylat med i kören förvånar inte, det hör till. Men att moderaternas nye partiledare tog ton i samma kör är beklämmande. I Aftonbladet förklarade Ulf Kristersson att ”Det finns skäl att ifrågasätta hur han (Östling) ser på vår skyldighet att finansiera saker gemensamt.” Kristersson säger till samma tidning att han tycker Östlings uttalande där han ifrågasatte vad han får för sina skattepengar och lyfte fram köerna i den svenska välfärdsstaten var ”anmärkningsvärt”.  Ulf Kristerssons uttalande om Östling är om något anmärkningsvärt. Östlings uttalande var klumpigt och bevisligen sagt i affekt. Men frågorna han ställde var befogade och köerna finns där – trots det höga skattetrycket.
Det är de höga skatterna i Sverige som är vårt stora problem och hur våra politiker beslutar att medborgarnas pengar ska användas. Inte Leif Östlings skattevillighet eller de miljoner han de facto betalt in i skatt.

ROLF K NILSSON

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade