Scherman avslöjar brutala sanningar

Rolf genom 2_Pro_burned

Rolf K Nilsson

”Problemet med riksdagen är inte antalet. Problemet är att ledamöterna inte får agera som förtroendevalda, som företrädare för sina väljare”

Helsingborg den 24 mars 2018: Har nu sett första avsnittet i Jan Scherman reportageserie ”Länge leve demokratin”. Scherman verkar ha fångat precis hur illa det förhåller sig i riksdagen. Att det inte var bra kunde jag själv uppleva under de fyra år jag hade förtroendet att representera medborgarna på Gotland i. Jag lämnade riksdagen 2010. Och efter det tyder allt på att det blivit än värre. Partiledningarnas och de högre partitjänstemännens bristande respekt för de förtroendevalda skrämmer.Jag minns själv hur den store ledaren Fredrik Reinfeldt mycket tidigt av mandatperioden, synnerligen irriterad, förklarade för den moderata riksdagsgruppen att det inte var gruppens uppgift att ifrågasätta förslagen som kom från regeringen. ”Tro inte ni är någon remissinstans, er uppgift är att rösta igenom våra förslag. Det är priset ni får betala för att ni sitter här.” Den dagen tappade jag förtroendet för Fredrik Reinfeldt.

Skilj på parti och riksdagsgrupp
När en riksdagsledamot blir statsråd sitter denne inte kvar i riksdagen – en ersättare kallas in som tjänstgör. Ett statsråd kan inte vara ledamot i den riksdag som har till uppgift att granska regeringen och dess arbete.

Att regeringen agerar chef över riksdagsledamöterna – över dem som ska granska regeringens arbete – är ingen hemlighet. Ledamöter kallas till departementen för att informeras och få besked hur de ska agera när deras frågor tas upp i debatten. Den som granskas instruerar granskaren och talar om hur denne ska agera.

Jag skulle tro att ordningen är ungefär densamma i samtliga partier. I den moderata riksdagsgruppen ”valdes” statsminister Fredrik Reinfeldt till gruppordförande (ska inte förväxlas med gruppledaren som är viceordförande och sköter det praktiska arbetet). Under åren som statsminister var Reinfeldt ordförande för det största regeringspartiets riksdagsgrupp trots att han inte satt i riksdagen.

Reinfeldt var alltså ordförande i den näst största riksdagsgruppen som hade i uppdrag att granska honom i hans roll som regeringschef. Hade det inte varit en rimligare ordning om partiledarna inte hade några uppdrag i ”sina” riksdagsgrupper när de samtidigt är statsråd? Kan en riksdagsledamot göra en objektiv granskning av statsministern när alla vet att möjligheten till uppdrag och en existens utanför frysboxen hänger ihop hur med högt man sjunger i hyllningskören?

I en fungerande demokrati ska partierna fungera som smörjmedel mellan de förtroendevalda och väljarna/medlemmarna. Men i takt med att antalet medlemmar minskat har partiapparaterna, partiledningarna med anställda experter och lojala utförare av partitopparnas order tagit över kontrollen över de förtroendevalda. Allt från det demokratiska inflytandet till de ekonomiska resurser lagen hänvisar ledamöterna har stegvis plockats av de folkvalda.

Den moderate riksdagsledamoten Finn Bengtsson tycker att riksdagsgrupperna ska vara självständiga juridiska personer. En rimlig ordning, mer angeläget än någonsin att införa.

Med öppna ögon arbetar riksdagsledamöterna mot sina egna intressen genom att inte motsätta sig den rådande praxisen. Med juridiskt värdelösa lojalitetsförsäkringar knyter partiledarna och människorna runt dessa ledamöterna till sig för att få dem att lyda och bejaka. Men om riksdagsledamöterna kunde spränga sina partibojor och hävda de rättigheter lagen tillskriver dem hade situationen kunnat bli en annan. Finns kraften hos ledamöterna eller är de för evigt fångade i partierna mentala fållor? Oa

Oacceptabel förhållande
TV-programmet visade på ett oacceptabelt förhållande där demokratin inte står i centrum. Något måste göras. Men vem kan göra det? Vem vill? Vem vågar? Vem har styrkan? Måste det till ett nytt parti utan gamla bindningar som går in och ser till att riksdagen blir det maktcentrum det ska vara med ledamöter som verkligen ser sig som väljarnas företrädare?

Men hur realistiska är dessa ”nya” partier som vill komma in i riksdagen? Tyvärr hemfaller de ofta åt ren populism som i sin förlängning inte är demokratifrämjande.

Ett av de mer populistiska förslagen, som också har fått fotfäste i riksdagen, är att demokratin skulle främjas om antalet ledamöter var färre. Det kan inte vara mycket mer fel. Att skära ner antalet ledamöter är att göra riksdagsuppdraget än smalare med färre medborgare som får möjlighet att tjänstgöra. Stora delar av landet skulle bli utan representation i vår högsta beslutande församling. Men framför allt skulle partierna bli ännu lättare att toppstyra.

Problemet med riksdagen är inte antalet. Problemet är att ledamöterna inte får agera som förtroendevalda, som företrädare för sina väljare.

Demokrati kostar och den måste få kosta. Däremot finns det all anledning att se över hur partistödet ska fördelas eller betalas ut. När det gäller riksdagen så är det riksdagens ledamöter som ska åtnjuta de medel som avsätts för administrativt stöd, för sekreterarhjälp osv. Inte som idag för att förstärka partiledningarnas kontroll över de folkvalda.

Partimakten måste reduceras
Är de kommande programmen lika avslöjande bör det ge reaktioner såväl bland väljarna som hos de politiker som verkligen vill företräda dem. En sak torde stå helt klar – partimakten måste kraftfullt reduceras. Och det borde vara möjligt också för de som inte vill vara med i ett parti eller känner sig hemma i de nu existerande partierna att kunna bli förtroendevald politiker utan att ingå i ett tvångskollektiv.

ROLF K NILSSON

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Scherman avslöjar brutala sanningar

  1. Jag håller helt med dig, utom på en punkt där du skriver:

    ”Men hur realistiska är dessa ”nya” partier som vill komma in i riksdagen? Tyvärr hemfaller de ofta åt ren populism som i sin förlängning inte är demokratifrämjande.”

    Populus betyder folket. Populism betyder att följa folkets vilja. Ska du företräda folket eller inte, menar du?

    Men mitt parti – Kristna Värdepartiet – är motsatsen till populism i och med att vi försöker driva igenom ett totalt abortstopp. I detta fall måste de oskyldiga liven gå före principen om personlig frihet. Principen om personlig frihet kan drivas för långt. Vi vill driva en politik med livsvalfrihet, men inte på bekostnad av oskyldiga barn. Inte på bekostnad av legitima trossamfunds rätt att själva avgöra vem som ska få vara medlem och vem de väljer att viga i äktenskapet, så länge det inte drabbar andra människor. Väljer trossamfunden att bara viga en man med en kvinna så är det Ok. Men ingen har gett er mainstreampolitiker rätt att utan att fråga folket ge bort vårt land till muslimer! Därför säger vi nej till månggifte så länge Sverige är vårt land. Och det ska det förbli i all evighet. All form av äktenskap, vilket är endast en form av äktenskap, grundar sig på Bibeln. Bibeln talar om för oss hur Gud vill ha det. Vill homosexuella gifta sig så går det bra att göra det borgerligt. Men kalla det inte för äktenskap. Vill svenska kyrkan viga homosexuella så kan de göra det, men oavsett vad de kallar det så är det inte ett legitimt äktenskap enligt Bibeln och därmed inte heller i våra ögon. För att det ska vara legitimt så måste det vara ett äktenskap mellan en vuxen man och en vuxen kvinna som båda samtycker till äktenskapet. Och det finns ingenting ni kan göra åt det, så länge som ni inte är beredda att fylla våra fängelser med präster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s