”Fler borde ha lyssnat till dem som redan då påpekade vart världen egentligen var på väg”

Om Ulf Kristersson på Folk och Försvar och en debattartikel från 2008…

KRÖNIKA
Har precis lyssnat på Ulf Kristerssons tal på Folk och Försvars konferens i Sälen. Jag tyckte det var bra det han sa. Men kan inte lyssna på det utan att känna en viss bitterhet. Jag var stor försvarsvän och mycket intresserad av försvars- och säkerhetspolitik när jag kom in i riksdagen, som representant för mitt gamla parti, 2006. Det var också därför jag önskade att få sitta med i försvarsutskottet. Men det dröjde inte många veckor förrän vi som satt där allt mer förvånat kunde konstatera att moderaterna inte längre stod för den försvarsvänliga politik som så länge partiet funnits varit en åsiktsmässig grundpelare. Det är en lång historia att berätta om hur vi stod upp för ett starkt försvar, hur vi blev motarbetade och ignorerade. (Och hur några av oss uppmanades att lämna försvarsutskottet.) Men den kan jag ta en annan gång.
Ulf Kristerssons budskap i Sälen är välkommet och jag hoppas att både han och hans parti har styrkan att stå upp för det. Men jag kan inte annat än en gång förvånas över hur många av mina dåvarande partikamrater som slöt upp runt den reinfeldtska nedrustningslinjen och gjorde vad de kunde för att vi som förespråkade ett starkt (och starkare) försvar skulle ändra uppfattning, ställa oss i ledet och hålla tyst nu väljer att med stora ord välkomna Kristerssons ”nya” försvarspolitik. Samma människor…
En partiledare med några lojala medarbetare och rätt inhyrda tjänstemän kunde få så många människor som det fanns i den moderata riksdagsgruppen att tiga eller öppet helt ändra uppfattning i försvarsfrågan. Dessa människor har nu med den nye partiledaren ändrat uppfattning än en gång. Men det ska kommas ihåg att alla i riksdagsgruppen inte tillhörde denna grupp av vindflöjlar.
En bra poäng i sitt tal hade Ulf Kristersson när han kunde konstatera att vänsterpartiet och sverigedemokraterna funnit varandra när det gäller svenskt militärt internationellt engagemang.
Kan inte heller låt bli att citera några rader i slutet av Kristerssons tal:
”Upprustningen av svenskt försvar borde ha påbörjats tidigare. Försvarsbesluten 2004 och 2009 borde ha sett annorlunda ut. Mellan 2005 och 2016 ökade ryska försvarets andel av BNP från 3,6 till 5,3 procent. Detta motiverar en bred politisk självrannsakan från höger till vänster. Här finns någonting för kommande generationer att lära av oss. Fler borde ha lyssnat till dem som redan då påpekade vart världen egentligen var på väg. Den svenska samhällsdebatten behöver överhuvudtaget lite oftare fler röster som säger det som ingen just då vill höra.”
Delar en debattartikel som jag och Isabella Hökmark (då Jernbeck) hade i Svenska Dagbladet den 22 maj 2008:

Pengar får inte styra försvaret

Att det inte finns någon konventionell hotbild mot Sverige i närtid innebär inte att vi står fria från hotbilder.

En seriös analys måste se den nya tidens utveckling i Europa och våra grannländers ekonomiska och strategiska intressen.

I såväl vårt närområde som övriga världen finns starka krafter och ekonomiska intressen när det gäller till exempel framtidens energiförsörjning. Dessa intressen påverkar sannolikt den europeiska säkerhetspolitiken och kommer att visa på starka viljeyttringar från stater i vår närhet

Allt fler framhåller den säkerhetspolitiska utvecklingen i Ryssland. Det finns goda skäl att ta uppgifterna på allvar.

Vi kan inte lugnt konstatera att risken för en rysk invasion inte är trolig och därmed avfärda alla hotbilder mot Sverige. Ett växande hot från den nya tidens Ryssland bör varken nonchaleras eller ignoreras.

Sverige har mellan år 2000 och 2007 dragit ner på försvarets budget med 20 procent medan det omvända har skett i vår närhet, där upprustning och ytterligare satsningar har gjorts av ett flertal länder i Europa.

Deras säkerhetspolitiska bedömningar har uppenbarligen varit en annan än den svenska. Den politiska ledningen måste bli tydligare med vad försvaret ska kunna lösa för uppgifter.

Försvarsmaktens verksamhet håller god kvalitet. Den svenska militära förmågan och uppfyllelse av verksamhetsmål inger gott förtroende, ett förtroende som ­avspeglas inte minst i försvarets goda ­renommé i internationella insatser.

Konsekvenserna av den pågående omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett modernt, flexibelt och insatt insatsförsvar är dock kostsamma.

Arvet från tidigare försvarsbeslut samt föråldrade personalförsörjnings- och kostnadshanteringssystem innebär ett läge med återkommande svarta hål i budgeten, där förbandsverksamheten blir lidande.

Detta måste åtgärdas, men försvarets ekonomi får inte ta överhand i försvarspolitikens inriktning.

Försvarsmakten måste bli bättre på planering, budgetuppföljning och ekonomistyrning. Men förbättringar krävs även inom Försvarsmaktens personalförsörjning.

För att lösa försvarets uppgifter ställs idag allt högre krav på soldaters förmågor, vilket visar nödvändigheten av en bra rekrytering.

Men det ställer också krav på att Försvarsmakten ska våga se över sin personalstruktur och även ta obekväma beslut för att göra effektiviseringar. Försvaret måste även vårda den personal som arbetar ute i organisationen och som nu möts av olika rykten och besked om den egna verksamheten.

Vi måste också bli medvetna om vad det vi beställer faktiskt kostar och kräver i kringorganisation och ledning: att 2000 svenska soldater i internationell tjänst också för med sig kostnader i Sverige.

Här hemma ställer våra uppsatta mål krav på utbildning, soldater i beredskap för rotation, övningar, materiel och ­ledningssystem. En soldat ute i dag innebär allt mer logistik, effektiv ledning, högteknologiska system, avancerade ­it-lösningar och sofistikerade vapen­system.

Allt detta måste med i beräkningarna när budgeten läggs så att den är realistisk och stämmer väl överens med de uppgifter försvaret är ålagda att utföra.

Förhållandet mellan inriktning och resursfördelning må vara svårbalanserat, men det krävs mer än spariver och en ekonomi i balans när vi ska göra bedömningar av hur mycket pengar som ska läggas på Sveriges försvar.

ISABELLA JERNBECK
Riksdagsledamot (m), ledamot i försvarsutskottet

ROLF K NILSSON
Riksdagsledamot (m), ledamot i försvarsutskottet

Och här är länken   https://www.svd.se/pengar-far-inte-styra-forsvaret

 

 

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s