Då var försvaret ett särintresse nu vill alla vara försvarsvänner – ynkligt

KRÖNIKA
Regeringen har beslutat att det blir det amerikanska luftvärnssystemet Patriot som försvaret ska ha i framtiden. Det är på många sätt bra, men det finns ingen anledning att jubla – än. Läget är minst lika prekärt som tidigare. Vad som nu glöms bort är att robotarna till en första luftvärnsbataljon inte är fullt på plats förrän år 2025. Åtta år till dess. Om planerna som regeringen nu har håller ska de första delarna av luftvärnssystemet vara på plats 2020. Efter 2025 ska en andra etapp påbörjas och en andra luftvärnsbataljon ska utrustas med det amerikanska systemet. Det kommer att hända exceptionellt mycket de kommande åren. Vi borde haft ett fullt funktionsdugligt luftvärnssystem idag. Men det har vi inte.
De fredsrusiga politikerna har varit i majoritet (även om det funnits de som kämpat mot övermakten) och tävlat i att rusta ner.
Att försvaret av Sverige, av en Alliansregering, kunde ses som något i det närmaste ointressant är för mig obegripligt. Rekord i såväl okunnighet som arrogans nåddes i slutet av januari 2013 när statsminister Reinfeldt förklarade försvaret vara ett särintresse.

Vad vi ser nu är ett något yrvaket uppvaknande där man med stora ord försöker komma till rätta med det i det närmast kriminellt eftersatta försvaret. Samma människor som för inte så länge sedan hyllade den vettlösa nedrustningen slår sig nu för bröstet och förklarar att ”nu rustar vi upp försvaret”. Hyckleri och dubbelmoral! När de verkliga försvarsvännerna försökte få stöd teg de, nu har vinden vänt och de följer med. Ynkligt! Det är sådant som bidrar till politikerföraktet.
Men – vad som är bra är att det äntligen händer något – även om det är sent. Vi kan bara hoppas att det inte är för sent.

Att satsa på Patriot är säkert. Det är ett beprövat system och det fungerar. Det känns tryggt. Vad som känns mindre tryggt är att vi blir beroende av USA när det gäller leveranser av robotar. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte har en aning om hur många som finns på lager eller hur många som tillverkas. Men i sammanhanget känns det oansvarigt att inte ta med i beräkningarna, vilket man möjligen gjort, hur det i praktiken blir under skarpt läge. Finns det tillräckligt med robotar som kan levereras till Sverige? Om Sverige skulle hamna i skarpt läge lär också andra länder som är beroende av samma luftvärnssystem vara det.

För en tio, tolv år sedan kom påstötningar till Sverige från USA att Europa borde tänka mer på sin egen vapenförsörjning. USA kan inte för tid och evighet vara den evigt aldrig sinande vapensmedjan. Och här kan jag inte låta bli att plocka fram en gammal käpphäst: Min absoluta och bestämda uppfattning är att svensk försvarsindustri måste räknas som en del av den svenska försvarsförmågan. Man kan inte, som tyvärr alliansregeringen länge förordade, att försvarsmateriel ska betraktas som vilka andra varor som helst. Att det skulle vara så bra, så bra om vi utrustade försvaret med materiel ”köpt från hyllan”. Svensk försvarsindustri skulle inte ”gynnas”! Naiv övertro till marknadsekonomins principer. Och med det sagt står jag lika fast i min uppfattning att marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan förenas med en fungerande demokrati. (Kan utveckla detta mer vid ett annat tillfälle.)

När diskussionen om att köpa från hyllan var som mest intensiv använde förespråkarna av denna princip att visa på Finland som ett bra exempel. Det finska flygvapnet har bland annat drygt 50 Hornetplan inköpta från USA och detta tog man som exempel hur bra det var och i förhållande hur mycket ”billigare” det skulle vara om Sverige också ”köpte från hyllan”. Vad som inte sades var att det vid tillfället var färre än tio av de finska Hornetplanen som kunde lyfta och utföra ett uppdrag med full kapacitet. Resten stod på marken i avvaktan på reservdelar och kompletterande utrustning. USA prioriterade sina egna och sina allierades behov före kunder utanför Nato. I sak har ingenting förändrats här.

Det europeiska, det franskitalienska alternativet har sina fördelar utöver att det inte kostar lika mycket och inte behöver lika många soldater för att använda som Patriot. Vad som talar kraftigt emot Samp/T är att det inte är färdigutvecklat. Så – i nuvarande läge är det bra att beslut fattas och verkställigheten kan sätta igång. Ett önskemål vore dock att Sverige fram till dess systemet är på plats och klart att använda skulle kunna få hyra eller låna Patrioter som är klara att ta sig an sina uppgifter.

ROLF K NILSSON

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Då var försvaret ett särintresse nu vill alla vara försvarsvänner – ynkligt

  1. Ynkedomen beror på att de är ryggradslösa och bortskämda. Det är endast när dessa så kallade försvarsvänner befinner sig i opposition, som de har mage att uttala sig om höjda anslag med 18 miljarder eller 10 miljarder utöver de höjningar av försvarsanslagen som S tack vare och endast tack vare Peter Hultqvist har lyckats anslå till försvaret.

    Jag tror inte ens att de förstår att det behövs att någon vågar stå upp mot omvärlden och burra upp sig likt en tupp för att det ska lyckas någon att få till en höjning av försvarsmaktsanslaget. Nästa gång alliansen, om den ens finns kvar, hamnar i regeringsställning så kommer de att krypa ihop i ett hörn igen och börja suga på tummen. Då kommer allt vackert tal att flyga ut genom fönstret, jag lovar.

    Det krävs en karl för att åstadkomma försvarsanslagshöjningar! Tyvärr så består moderaterna mest av primadonnor som tror att de kan styra ett land så länge som de har talets gåva. Det funkar inte så.

    USA kan ha ett så pass starkt försvar, ojämförligt starkast i världen, tack vare att de är den ledande industrinationen med ett redan starkt försvar och en tredjedels miljard befolkning. Ju mindre och mer utsatt en stat är, typ baltländerna eller Sverige, desto mer kurage krävs det av politikerna och medborgarna för att hålla sig med en större försvarsbudget. Men kan Estland hålla sig på 2 procent så bör vi kunna hålla oss på 3, det har vi ju gjort förr.

    Det krävs fyra egenskaper för att vara en statsman:

    1. Mod, vilket de flesta i riksdagen utom Sverigedemokraterna saknar.
    2. integritet, vilket de flesta i riksdagen inkluderat Sverigedemokraterna saknar.
    3. Analytiskt och dynamiskt tänkande. Axel Oxenstierna lär ha sagt till sin son; ”Vet du icke min son, med huru lite förstånd världen styres.”
    4. Popularitet. Fel personer vinner popularitet på felaktiga grunder i riksdagen.

    Sedan kan man lägga till en femte egenskap om man vill vara riktigt säker på att någon är en statsman; Karisma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s