Sverige behöver luftvärn nu – helst tidigare

LEDARE
Sverige är i det närmaste i akut behov av ett fullvärdigt luftvärn. Vad man som utomstående kan konstatera är att det i praktiken är två system som den svenska regeringen har att välja på. Det är det europeiska alternativet, det fransk-italienska, Samp/T-Aster-30 och de amerikanska Patriotrobotarna.

Av rent politiska skäl vill försvarsminister Peter Hultqvist ha det amerikanska systemet. Bilateralt samarbete med USA är i hans socialdemokratiska värld bättre än att satsa på europeiska alternativet eller på ett direkt svenskt medlemskap i Nato. Det spekuleras i om Hultqvist räknar med ett starkare stöd från USA om Sverige satsar på det amerikanska robotsystemet hellre än att stärka det europeiska samarbetet.

Luftvärn kostar pengar. Det får kosta och det måste kosta om vi ska ha ett luftvärn som ska vara mer än symboliskt. Risken är dock påtaglig att finansdepartementet får lika mycket att säga till om som under alliansregeringen, att de kamerala krafterna är mäktigare än de som kan förfäkta försvarsbehovet. Friheten värderas i kronor och inte som det yttersta vi måste försvara.

Svenska Dagbladet har spekulerat i en kostnad för det, förhoppningsvis, kommande luftvärnsköpet runt 30 miljarder under en nyttjandeperiod på mellan 20 till 30 år. Vilket system som är ”bäst” är näst in till omöjligt för en lekman att uttala sig om med säkerhet. Men det europeiska alternativet ska enligt bedömare ha en modernare teknik, det ska vara lättare att använda och kräver inte lika mycket personal. Det borde därför bli billigare, och effektivare än det amerikanska. En faktor som borde var till fördel för Samp/T-Aster-30 är att man i det närmaste kan räkna med att Saab blir leverantör när det gäller radarsystem. Något som på många plan skulle vara till fördel för Sverige och inte att förakta för svensk försvarsindustri. Men – trots detta lär Hultqvist redan från början när ett nytt luftförsvar började diskuteras ha föredragit de amerikanska Patriotrobotarna. Enligt SvD ska han förordat att endast en offert ska begäras in – den från USA. Men då det inte är en fråga som endast berör försvarsdepartementet har de synnerligen inblandade finans- och försvarsdepartementen haft en annan uppfattning varför inköp av ett absolut nödvändigt luftvärnssystem ytterligare försenats.

Fördelar med att välja det fransk-italienska luftvärnet är att ett svenskt köp med Saab som viktig underleverantör skulle kunna öppna för ytterligare materielsamarbete på försvarssidan. Hultqvists USA-positiva inställning är i sig bra. Men med Trump i Vita huset känns USA inte lika säkert och pålitligt att luta sig emot längre. Beslut om försvarsinvesteringar förväntas ligga på bordet för beslut i december. Men att få robotarna på plats ligger några år fram i planeringen. Beställning och förberedelser borde ske med omedelbar verkan. Att vänta är ansvarslöst. Det är viktigt att inte slösa med skattebetalarnas pengar, men det får inte heller bli en lång politisk dragkamp om vilket system man kan få för minst pengar som gör avkall på kvalitet och prestanda.

Det är bra och helt nödvändigt att ha en långsiktig försvarsplanering. Men när det gäller försvarsmateriel som landet har ett akut behov av finns det inget som motiverar att skjuta på beslut och införskaffande. Det måste göras så snabbt det är möjligt – det borde helst redan vara gjort.

Att diskutera de tekniska skillnaderna, fördelar och nackdelar med de olika robotsystemen överlåtes till de som har kompetens för detta. Men vad även ”amatörer” kan förstå är att det svenska försvaret måste kunna bekämpa angrepp riktade mot Sverige. Och för det behövs ett fullödigt luftvärn. Och det innebär luftvärn med både kortare och längre räckvidd som kan ta sig an såväl kryssnings- som ballistiska robotar. Och det kräver såväl kvalité som kvantitet. För ett komplett luftvärn krävs i lika hög grad kvalité och kvantitet när det gäller jaktflyg. Kvalité det har vi. Men när det gäller kvantitet är den planerade storleken för det svenska flygvapnet pinsamt underdimensionerat.

Det framtida luftvärnet måste grupperas i hela landet och i närheten av de objekt som ska skyddas. Orter som har nämnts i sammanhanget är Uppsala, Ronneby och Gotland. Men det känns inte bra att nöja sig med detta. Norrland, Västsverige och Skåne får inte lämnas utan luftvärn. Att marinens fartyg också måste utrustas med kvalificerat luftvärn är en självklarhet som tyvärr negligerats. Det kostar, men det måste få kosta.

Om man ser på de aktuella systemen för ett framtida svenskt luftvärn täcker de båda alternativen behoven. Nu är det beslut som fattas. Det finns argument både för och emot såväl den euroepiska som den amerikanska lösningen. Men varför inte beställa båda? Sverige är ett långt land. Olika behov kräver olika lösningar. Genom att satsa på båda system borde rimligen ingen dörr stängas. Ett köp av båda systemen skulle också innebära att fördelarna maximeras och nackdelarna minimeras. En angripare tvingas förhålla sig till två system.
Det är bara att hoppas att de politiska beslutsfattare vi har att tillgå i riksdag och regering snabbar på beslutsgång och verkställighet. Luftskyddet behövs och det behövs nu!

Nu är det inte bara ett nytt luftvärn som kostar. Och det är inte bara här som det krävs omfattande insatser för att återuppbygga det svenska försvaret. De partier som vi har i vår svenska riksdag vill alla öka försvarsanslagen. Men de anslag man föreslår räcker inte för att täcka behoven.

För åren 2018-2020 vill S/MP-regeringen tillsammans med vänsterpartiet höja anslaget med 8,1 miljarder. Centerpartiet med 10,3 miljarder följt av Kristdemokraterna som tycker det räcker med 12. Moderaterna som nu gör ett stort nummer av sin försvarsvänlighet har landat på 17,7 miljarder och Sverigedemokraterna på 18. Bäst i klassen, men inte tillräckligt bra, är Liberalerna som vill plussa på med 25 miljarder kronor.

Sverige behöver ett effektivt luftvärn – och det behövs nu!

ROLF K NILSSON

 

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Sverige behöver luftvärn nu – helst tidigare

  1. Om vi ska köpa minst två olika luftvärnssystem, Patriot med minst 160 km räckvidd och Aster-30 med 120 km räckvidd (och jag skulle vilja påstå att vi även behöver IRIS-T SL med medellång räckvidd, 25 km) så är det viktigt att vi distingerar deras olika roller på olika ställen. Aster-30 gör sig på grund av jordens krökning och radarskuggan vid ett inledande överraskande flygangrepp på en vid anflygningen låg höjd, bäst i närheten av F 17 och Karlskrona örlogsbas, också på grund av sin verkanseffekt även mot ballistiska robotar. Där är mycket längre räckvidd inte ett plus vid ett strategiskt överfall mot oss. F 17 är uppbyggt av defacto skrot vid ett strategiskt överfall, reaktionstiderna är för korta utan aerostat eller Over The Horizon-radar. Patriot gör sig bäst vid Visby flygplats. IRIS-T SL blir bäst som primärt luftvärn mot framförallt helikoptrar på Gotland och därmed som skydd för dem mekaniserade brigaderna. Det vore också bra med IRIS-T SL vid F 17 och Karlskrona örlogsbas mot kryssningsrobotar. Stockholm kan vara utan. Skåne, där jag är ifrån, kan också klara sig utan. Likaså Göteborg kan klara sig utan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s