Försvarsuppgörelsen en Potemkinkuliss – skulle behövts det dubbla

Varje extra krona till försvaret är bra. Åtta miljarder är bättre än regeringens bud för 2018-2020. Men det skulle behövts det dubbla i ett första skede för att stoppa den reella nedrustning som pågår. Sedan behövs ytterligare medel för att bygga upp försvaret till en standard som är acceptabel.

Vi har i radio och TV fått höra och se hur de ingående överenskommelsepartierna vitt och brett lägger ut texten om hur mycket detta betyder för försvaret. Hur mycket mer som kan göras och att det nu skickas viktiga signaler till omvärlden att Sverige satsar. Det tyska uttrycket ”quatsch” passar bra in för att beskriva detta skådespel.

Fortfarande gäller att vårt svenska flygvapen ytterligare ska reduceras. Från 100 plan till 60. Det är politiskt ansvarslöst att gå in för denna nedrustning av flygvapnet. Att i detta läge slå sig för bröstet och hävda att man gjort något fantastiskt är bara pinsamt.

Svensk försvars- och utrikespolitik har under lång tid gått ut på att försöka uppnå samförstånd mellan så många partier som möjligt i riksdagen. Och visst kan jag hålla med om att enighet om försvarspolitiken ger en stark signal utåt – om det nu hade varit ett starkt försvar som det funnits enighet om. Men det är det inte. Försvarsuppgörelserna har alltid slutat i att försvaret får mindre pengar än vad som behövs.

När nu centern och moderaterna enats med regeringen om, otillräckligt mer pengar för landets säkerhet, legitimerar man det underdimensionerade försvaret. Samförståndet har varit viktigare än att tillföra försvaret vad som behövs. Men då ansvarslöshet är bland de värsta en politiker vill bli anklagad för så enas man i ett gemensamt skådespel om hur bra det man nu kommit fram till är för Sverige. Men en enad borgerlighet hade sannolikt kunnat få en majoritet i riksdagen med sig för ett högre anslag.

KD-ledaren Ebba Busch Thor konstaterade efter att henens parti lämnat förhandlingarna att ”Intresset ligger mer i att hålla nere nivån, snarare än att diskutera vad försvaret ska ha för förmåga och hur vi skapar långsiktigt hållbara nivåer.” Och det är illa, mycket illa.

Försvarsminister Peter Hultqvist är nöjd med uppgörelsen. KD som lämnade förhandlingarna tycker han ”smiter” från sitt ansvar. Men de som smiter från ansvaret är regeringen och de partier som gått med på lägre belopp än vad som krävs. Moderaterna måste bevisa att allt prat senaste tiden om ett starkare försvar är mer än just prat. Partiet har mycket att bevisa för att åter kunna bli trovärdigt när det gäller försvarspolitiken. Att Anna Kinberg Batra fick gehör för sitt krav från Almedalen att hennes parti skulle hoppa av samtalen om inte två miljarder extra tillfördes hjälper inte. Det krävs mycket mer. När partierna kom överens i vårändringsbudgeten 2017 fick försvaret 500 miljoner efter att fem partier enats om detta. Det är i detta sammanhang felräkningspengar. Och det är väl detta som försvarsuppgörelser och samtal alltid kunnat komma överens om – hur lite pengar försvaret ska få och sedan gömma sig bakom en parlamentarisk ”enighet”. Låt regeringen stå för ansvaret för ett försvar som det satsas allt för lite pengar på, det ska inte borgerliga politiker behöva bidra till.  Men det är kanske så den nuvarande borgleriga oppositionen vill ha det – en enighet också för den att gömma sig bakom. Och det går tydligen bra, även om det är en Potemkinkuliss.

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s