Moderaterna på rätt väg, men långt kvar – Björklund visar vägen

I en debattartikel i Dagens Nyheter framför fyra toppmoderater förslaget att försvaret ska tillföras 8,5 miljarder extra under den nuvarande inriktningsperioden. Pengarna ska gå till vad Försvarsmakten prioriterar för att snabbt höja försvarsförmågan. Det är ett bra beslut moderaterna har fattat. Det är till och med ett mycket bra beslut om man ser till moderaternas försvarsnegativa hållning under Reinfeldts statsministerperiod.

Men det stora problemet är att det behövs så mycket mer. Som motivering till att höja försvarsanslagen hänvisar de fyra undertecknarna Anna Kinberg Batra, Karin Enström, Ulf Kristersson och Hans Wallmark, till Rysslands militära satsningar, annekteringen av Krim, Georgienkriget, det ryska engagemanget i Syrien och de ryska underrättelseoperationerna.

De fyra säger sig vilja förstärka den svenska försvarsförmågan och att man vill göra det snabbt. Bra. Moderaterna har nu att bevisa ärligheten i den återfunna försvarsviljan.

Övertro på försvarsberedning
Den moderata övertron på försvarsberedningarna som man har gemensamt med övriga partier lyser igenom. Försvarsberedningarna har aldrig hamnat rätt i fas med vad som händer i omvärlden. Man gissar, man chansar och man föreslår vad som är politiskt kompromissbart. Försvarsberedningens förslag är när de kommer alltid passé. Omvärlden förändras under tiden försvarsberedningens intentioner slutredigeras inför överlämnandet till regeringen.

Den nuvarande modellen av försvarsberedning bör snarast läggas ner och ersätts med ett permanent säkerhetsråd med militärer och experter där det politiska inflytandet är kraftfullt reducerat. Det är förslagen från experterna politiken ska ta ställning till – inte vara med och arbeta fram dem.

De fyra moderaterna prioriterar tre områden: 1 Att stärka hela samhällets krisberedskap. 2 Att arbetet med at gå med i NATO ska påbörjas. 3 Att resurserna till försvaret ska ökas. Det är bra förslag. Och det är bra att de nu kommer från moderaterna, att insikten infunnit sig. För moderaterna under partiledaren Kinberg Batra är det dock en mycket lång väg kvar att gå för att förtroendet för partiet ska återupprättas när det gäller försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Det räcker inte med den omvändelse under galgen som vi nu får bevittna.

Fler soldater och mer materiel
För att under många decennier ha varit Sveriges mest försvarsvänliga parti blev moderaterna under Reinfeldts ledning det parti som var mest negativt till att ge försvaret nödvändiga resurser och medvetet blundade för vad som pågick i vår omvärld. Detta har resulterat i att vi befinner oss i ett läge där vårt svenska försvar behöver fler soldater och mer materiel. Vi behöver fler stående militära enheter. Vi behöver fler utbildade soldater att kalla in vid behov och vi behöver materiel till dessa. När det gäller antalet soldater och vapen att tillgå är också kvantitet en nödvändighet för kvalitet. Ställer moderaterna under Kinberg Batra upp på detta?

Det är nu som försvaret behöver tillföras resurser. Det räcker inte att planera för upprustning om ett, två eller tre år. Det är omvärldsläget alldeles för osäkert för. Att som de fyra debattörerna vill skjuta till 500 miljoner kronor i år är förvisso ett steg i rätt riktning. Men det får inte invagga oss i någon falsk trygghet. 500 miljoner i år är bättre än inga pengar alls. Men det räcker inte. Det räcker inte heller att som Kinberg, Enström, Kristersson och Wallmark vill höja försvarsanslaget med två miljarder 2018, för att 2019 och 2020 öka det till tre miljarder vilket skulle göra 8,5 miljarder extra under innevarande inriktningsperiod. Men det räcker fortfarande inte.

Reinfeldt och Borg nedrustare
När alliansregeringen tillträdde 2006 var uppfattningen bland moderata försvarspolitiker att vi under mandatperioden skulle kunna få våra regeringsvänner i centern, folkpartiet och kristdemokraterna att gå med på ökade försvarsbudgetar. För att få ihop alliansregeringen hade moderaterna tvingats att sänka sina ambitioner när det gällde pengar till försvaret. Vi vet hur det blev. Moderaterna med statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg blev de främsta nedrustarna utan någon som helst förankring. Istället blev det folkpartiet och Jan Björklund som kom att stå upp för det svenska försvaret och det tycks fortfarande förhålla sig så. Medan moderaterna i sin försvarssatsning vill tillföra 8,5 miljarder vill Jan Björklund och Liberalerna satsa 28,5 miljarder. Det är en hög summa – men samtidigt mer i samklang med de verkliga behoven. Min personliga uppfattning är om vi inte haft Jan Björklund i alliansregeringen 2006-2014 hade vi vi haft en ännu värre situation än den vi hamnat i nu.

En börja arbetet med en färdplan för svenskt medlemskap i NATO är säkert bra. Men det viktigaste just nu är att förankra idén hos det svenska folket. Informera om fördelarna med ett medlemskap, vilka skyldigheterna är, vad det innebär att stå utanför med mera. Det är också av högsta angelägenhet att ta upp kampen mot den omfattande NATO-negativa propagandan som får stå nästan oemotsagd.

Folkförankring nödvändig
Ett medlemskap i NATO är av högsta betydelse för det svenska försvaret och för den svenska säkerheten. Men ett medlemskap kan endast bli verklighet om det finns ett stöd för det bland medborgarna. Stödet till NATO, till det svenska försvaret, både civilt och militärt, bygger på folklig förankring. Den bästa förankringen får vi genom delaktighet. Försvaret är och måste vara en angelägenhet för hela det svenska folket.

Anna Kinberg Batras, Karin Enströms, Ulf Kristerssons och Hans Wallmarks artikel visar på en klar tillfrisknad hos moderaterna när det gäller synen på det svenska försvaret.

Alla människor har rätt att ändra uppfattning. Och jag vill tro och respektera människor som verkligen gör det. Men jag har svårt att fullt ta till mig en moderat partiledare som idag skriver om nödvändigheten och behovet av ett starkt svenskt försvar som inte för så lång tid innan hon blev partiledare hånade och förringade partimedlemmar som varnade för utvecklingen i omvärlden, som varnade för nedrustningen och ville satsa på försvaret. Jag vill tro att omvändelsen är ärlig. Men jag är inte övertygad.

Sveriges försvars- och säkerhetspolitik borde vara den väsentligaste politiska frågan i just nu. Vågar man hoppas på en förändring? Att försvaret får tillräckliga resurser för att kunna utföra sina uppgifter? Jag hoppas – ännu är Sverige ej förlorat.

ROLF K NILSSON

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Moderaterna på rätt väg, men långt kvar – Björklund visar vägen

  1. Sören Strand Visby

    Hedrar dig Rolf K att du ger credit åt den som hela tiden talat för försvaret. Det är många som vill ta åt sig äran för det nu så här i efterskott…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s