Finn Bengtsson (M) ställer inte upp för omval 2018

Finn Bengtsson står inte till förfogande för omval 2018! Han meddelade detta på Östgötamoderaternas förbundsråd idag lördagen den 8 oktober 2016 i Skänninge. Här är hela Finn Bengtssons anförande (med tillstånd av Finn Bengtsson):

Partivänner!

Jag är uppriktigt stolt för att vara riksdagsman för Östergötland och representera de moderata väljarna i vårt län. Något jag fått göra sedan 2006, om än på lite krokiga vägar.

Moderat har jag varit ännu längre. Redan som 13-åring gick jag med i Högerns ungdomsförbund – ett år innan det egentligen var tillåtet – för att året efteråt byta namn till Moderata ungdomsförbundet. Som många andra i min generation har jag sedan dess levt med moderaterna i både upp- och nedgång.

Så det är till dels med tungt hjärta jag nu har kommit fram till mitt beslut att inte ställa upp för omval till riksdagen för en fjärde gång. Jag fullföljer – givetvis – min mandatperiod, men efter valet i september 2018 är det över för min del.

Jag är inte trött på att arbeta politiskt och jag är inte trött på att träffa moderata väljare här i Östergötland eller i övriga delar av landet. Dessa möten med väljarna är kanske det som gett mig mest bränsle att fortsätta den politiska verksamheten, det som gjort att det hela känns meningsfullt. Att vara moderat är en del av min identitet, en del av min självbild. Jag har svårt att tänka mig något annat. Därför är det extra svårt att konstatera att mitt parti, mitt moderata parti, är på fel väg på så många områden.

Hade det funnits en verklig vilja från partiledningen att förändra till det bättre, hade jag sett tecken på detta då hade det – kanske – funnits en möjlighet att jag hade bitit ihop, vädjat om väljarnas stöd och med en förhoppning på förändring gett mig i lag med valrörelsen 2018 för att få ett regeringsskifte.

Det finns fyra huvudskäl varför jag tagit detta beslut:

Ett
Vi moderater sitter i riksdagen för att vi ska driva den politik väljarna gett oss mandat att göra. Som riksdagens sammansättning ser ut idag är det inte omöjligt – snarare möjligt – att en gemensamt lagd budget från allianspartierna hade gått igenom. När moderaterna inte ens försöker driva igenom en budget som man vet är bättre för Sverige än det den rödgröna regeringen presterar, tar partiet inte sitt ansvar.

Skulle det leda till att riksdagen antar en alliansbudget och statsministern i detta läge väljer att utlysa extra val – må så vara! Det är inte rätt att medvetet undvika möjligheten att få en egen budget att gå igenom – som vi vet skulle göra Sverige bättre – bara för att vår socialdemokratiske statsminister ska slippa en regeringskris. Vid ett extra val är det vår skyldighet att försöka vinna regeringsmakten för ett bättre Sverige.

Genom Decemberöverenskommelsen drev allianspartierna socialdemokraterna i famnen på vänsterpartiet. En i efterhand, till och med för arkitekterna bakom Decemberöverenskommelsen, obegriplig och orimlig konsekvens.

Att man från de borgerliga partierna ställer kravet att om inte en minoritetsregering samarbetar med det gamla kommunistpartiet, så gör man vad man kan för att fälla den. Men om den samarbetar med de gamla kommunisterna ska den få sitta säkert kvar – ja, det är fel på så otroligt många sätt att jag inte ens ska försöka redogöra för det.

Jag kan inte förstå hur man kan tro att de moderata väljarna tycker detta är rätt. En rödgrön regering som styr Sverige är illa nog. Men att från allianspartierna kräva att de gamla kommunisterna också ska få ett inflytande på denna regerings budgetar är i sig egentligen tillräckligt för att utesluta de ansvariga från respektive parti. Det finns inte i något allianspartis program att man ska underlätta för ett socialistiskt parti att få igenom sin politik.

Två
Moderaterna är ett toppstyrt parti. Intresset att förankra viktiga politiska ställningstaganden och beslut i riksdagsgruppen, och även i partistyrelsen, har nått en ny bottennivå! Nu senast med uttalandet som går emot förslaget om höghastighetståg genom bland annat Östergötland.

Intern kritik och avvikande mening även i sakpolitiska frågor ses som illojalt och är synnerligen ovälkommet. Att ifrågasätta har blivit det mest oönskade beteendet hos förtroendevalda och partiföreträdare utanför partiledningen och straffas på olika sätt. Den demokratiska processen inom partiet har blivit en Potemkinkuliss. En antidemokratisk slutenhetskultur är vad som gäller.

Den rådande antidemokratiska slutenhetskulturen håller på att förvandla moderaternas kärna till en grupp alltmer tysta personer – som vid egna ställningstaganden får känna på repressalier av oproportionell styrka. Partiets ledning tycks vara helt tillfreds med att fostra en grupp ja-sägare i den moderata riksdagsgruppen.

Det finns tyvärr inget intresse i partiets ledning att ändra på detta förhållande, på denna kultur. Skälet är simpelt – det gynnar ledningen. Men det är ett kortsiktigt gynnade som på lång sikt är skadligt för såväl partiledning, partiet som sådant och på våra möjligheter att på sikt locka medlemmar och väljare.

Tre
Jag har haft som ledstjärna att följa mitt politiska samvete och alltid försöka stå på medlemmarnas och väljarnas sida genom att lägga konkreta förslag till omröstningar på våra förbundsstämmor, eller informellt genom täta kontakter med medlemmar, väljare och sympatisörer.

När då partiledningen utmanar viktiga politiska åsikter som jag finner att jag själv, gräsrötterna och ryggraden av partiet i mitt valdistrikt står upp för, skapas en konflikt där jag inte kan annat än visa min lojalitet med dem som valt mig, vilket varken är riksdagsgruppen eller än mindre partiledningen.

Genom den toppstyrda partikultur som råder har partiledningen full kontroll över gruppledningen i riksdagen för att självsvåldigt peka ut personer för de många uppgifter som finns att ansvara för i riksdagsarbetet. Då jag valt att, som jag ser det, ställa mig lojal med mina väljare och partiets gräsrötter – inte minst här i Östergötland – har jag gjort det omöjligt för mig själv att få några uppdrag i riksdagen där jag kan göra en verklig insats.

I detta läge finns det ingen anledning för mig att kandidera till en riksdagsplats som i praktiken blir en statistroll. Även om jag fått stöd från mitt valdistrikt så skulle jag med största sannolikhet bli hänvisad till arbetsuppgifter utan nämnvärd möjlighet till påverkan av uteblivet stöd från partiet centralt, inte ens inom områden där jag har en erkänd och vederlagd sakkunskap och mångårig livserfarenhet, något som annars hade kunnat komma partiet eller dess väljare till gagn.

Fyra
Östgötamoderaternas nomineringsprocess inför valet till riksdagen 2014 var inte partiets finaste stund. När det gällde demokrati, förankring och spridning av uppdrag fanns det mycket till övers att önska. Hur min egen person behandlades kan vi lämna därhän, även om jag själv har svårt att glömma det. Men vad vi inte kan lämna därhän är hur mina nära och kära och de inom partiet som stod upp för mig och min kandidatur drabbades också lång tid efter att listorna var fastställda. Det får inte ske igen.

Och det ligger ett stort ansvar på de som är ansvariga inför kommande nomineringsprocess att det heller inte sker. Östgötamoderaterna är värt bättre! Nu tror jag inte det ska gå så illa vid denna nomineringsprocess med den förras totala misslyckande som varnande exempel.

Men det som drabbade mig under den pinsamma processen med att ta fram en valsedel för riksdagskandidaterna från länet, och de övriga argument jag framfört, gör att jag inte önskar kandidera för en mandatperiod till för moderaterna i Östergötland. Jag vill inte riskera att få genomleva en nomineringsprocess som den som skedde förra gången. Varken för egen del eller för mina vänners.

Till detta kommer det naturligtvis även andra personliga skäl till att inte kandidera, som till exempel det fysiska och psykiska slit som veckopendling till Stockholm medför, men som naturligtvis inte partiet i sig kan hållas till svars för.

Dessutom är inte ett politiskt förtroendeuppdrag ett livslångt arbete. Alla förtroendeuppdrag bör vara tidsbegränsade som man med stor ödmjukhet tar på sig efter att partimedlemmar och väljare anförtrott en person en så viktig uppgift som att företräda dem.
Tack för att Ni har lyssnat.

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Finn Bengtsson (M) ställer inte upp för omval 2018

  1. Kalle

    Du och Hanif Bali är förmodligen de enda vettiga moderaterna kvar i riksdagen. Du har min fulla respekt Finn. Hade jag kunnat rösta på person istället för parti. Då hade jag röstat på dig alla dagar i veckan! /fd moderat

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s