Finn Bengtsson: Till alla DÖ-kritiker och paktmotståndare

(FRÅN RIKSDAGEN) Närmaste veckorna kan vara avgörande för DÖ, eller den oheliga paktens, överlevande. På fredag röstar KD:s riksting i frågan och nästkommande fredag vi moderater på vår partistämma kring samma kanske mest centrala problem för borgerligheten i Sverige idag.

Det vore för mig en from förhoppning att någon av alliansledarna dessförinnan fann för gott att överge DÖ, inte minst mot den verklighet som besannat oss under senare tid. SD går som en raket i opinionen medan vi i alliansen och regeringspartierna går kräftgång. Men medan S+MP med hjälp av DÖ kan klamra sig fast vid makten med stöd av V, så riskerar partiledningarna i KD och M väldigt mycket av sin trovärdighet om någon eller båda stämmorna ställer sig bakom att DÖ ska överges. Vore jag i deras kläder skulle jag inte riskera denna tilltro bland ett allt ökande motstånd från både medlemmar i våra partier men också bland solklar majoritet av våra väljare av opinionsundersökningar att döma.

Det är klart att det kan vara en prestigeförlust för våra partiledningar i alliansen att överge DÖ, men det är en liten prestigeförlust jämfört med den som kommer om DÖ skulle falla på en partistämma eller på eget grepp av annan uppenbar anledning att den inte fungerar och SD:s opinionssiffror fortsätter att skjuta i höjden. Då blir det på sikt ohållbart, och därför vore det klokt att överge DÖ fortare än möjligt.

Att aktivt välja att överge DÖ från alliansen och göra om och göra rätt, skulle förstås kunna kritiseras av våra politiska motståndare S+MP, som ingår i pakten, men även av V som har allt att vinna på detta vansinne för en borgerligt sinnad själ. Den kritiken är självklart lätt att leva med, för den är vi så vana vid i alla andra politiska sammanhang, men den stora vinsten är att kritiken internt som vi varken vill ha eller borde vara vana vid, i ett trollslag enligt min mening skulle kunna radikalt förändras till ett ökat stöd för alliansens partiledningar och deras förmåga att på riktigt leda oppositionsarbetet. Den största vinsten med detta tror jag skulle vara att ökningen i opinionen för SD skulle kunna vändas till ett viktigt trendbrott med vikande siffror för detta opportunistiska parti.

Detta vore enligt min mening den enskilt största insatsen för att stabilisera Sveriges politiska karta som alliansen kunde bidra med idag. Och det är bara alliansen som kan göra det, om bara viljan och det politiska modet fanns.

På den dystopiska sidan av detta positiva resonemang enligt ovan finns min farhåga att sedan ungdomen inskolade politiker som sedan fått detta som ”yrke” fastnat i en farlig kultur där ledningens förmåga att alltid göra rätt inte får ifrågasättas, vilket leder till onödiga inlåsningar av politisk prestige att aldrig överge en tagen ståndpunkt hur fel den än visar sig vara när den konfronteras med hur verkligheten utanför det politiska finrummet utvecklas.

Därför tror jag tyvärr att vi kan få genomlida partistämmor av möjligen uppslitande karaktär i närtid, där det i så fall inte finns några säkra vinnare. Kanske bara förlorare. För vad händer om de som säger ja till att överge DÖ vinner omröstningarna? Ja, då får partiledningarna det hett om öronen per omgående. Vad händer om de som säger nej till att överge DÖ vinner? Ja, även då får med stor sannolikhet partiledningarna det hett om öronen, men bara lite närmare valet vilket nog inte gynnar chanserna till en valframgång för alliansen 2018.

För mig som DÖ- eller ohelig paktmotståndare då.

Om den linje med att överge vansinnet som jag och de flesta gräsrötter förespråkar vinner, är vi då egentligen vinnare?

På ett sätt ja, men på ett annat sätt inte. Jag tror inte att de flesta av oss vill våra partiledningar illa, i alla fall inte jag. Men då de skapa en konflikt mellan ledningarna och så många medlemmar, sympatisörer och väljare, och då i öppen dagen förlorat detta vid ett sådant utslag på en partistämma, så är ledningens förtroende så allvarligt rubbat att det blir svårt för oss att med själ och hjärta arbeta vidare med att fortsätta stödja dem i det dagliga arbetet mot väljarkåren. Detta kan komma att förlama viktiga delar av vårt eget oppositionsarbete. För hur lång tid är osäkert, men vi går nu raskt mot halvlek i denna mandatperiod och varje dag i opposition är viktigt för att optimera att vinna nästa val, var sig det är ett ordinarie val eller ett extraval.

Om vi förlorar och de som säger nej till att överge DÖ vinner omröstningarna, är vi då egentligen förlorare?

På ett sätt ja, men på ett annat sätt inte. Jag tror tyvärr inte att eventuellt jublande partiledningar i ett sådant tillfälle av att tillfälligt slagit undan benen på en massiv gräsrotskritik har en alltför säker framtid mot en kommande valvinst 2018 i sikte att räkna med. Fotfolket vinner val i sina valdistrikt, det gör inte partiledningen på egen hand centralt.

I mitt fall ser jag vid en seger för de som säger nej till att överge DÖ och tvinga mig att i riksdagen inte stödja vår ekonomiska politik fram till 2018, kanske ända fram till 2022, som ett scenario som inte precis ökar kampviljan för att biträda den ekonomiska politik som alliansen har för avsikt att gå till val på varken 2018 eller 2022. Herregud! 2022 är jag pensionär, något jag inte vanligtvis funderar så mycket på.

Men som folkvald riksdagsledamot är det naturligtvis en hissnande tanke att jag själv i och med DÖ i allra värsta fall ska tvingas uppleva antingen en S+MP+V ekonomisk utveckling i Sverige som under dessa premisser inte ändras förrän jag lämnat ett aktivt yrkesliv. Eller, man vet inte om man ska skratta eller gråta, tvingas uppleva att alliansen tvingas stödja en SD ekonomisk utveckling i Sverige från 2018 om detta opportunistiska parti skulle göra en jordskredsseger i valet då (!).

”Tänkte inte på det” är svaret vi finner i DÖ, för det är just en av DÖs allra värsta misstag – den tog ett status quo i politiken för given – vilket kanske visar på den mest omogna politiska bedömningen som ingången i denna oheliga pakt medför.

Nåväl, vi DÖ- eller oheliga paktmotståndares möjligen bristande kampvilja för framtiden vid ett nederlag på stämmorna är mot denna bakgrund även något som de sittande partiledningar bär ansvar för och har att ta höjd för vid en eventuell Pyrrhusseger om motståndet mot Decemberöverenskommelsen nu slås ned.

För att försäkra oss om att DÖ frågan inte lämnar riksdagen oavsett utgången på de kommande allianspartiernas stämmor, har vi nu några av oss kritiker under den allmänna motionstiden lämnat in två enskilda motioner som på olika sätt ifrågasätter DÖs giltighet ur ett både lagligt och moraliskt perspektiv. Du finner dem via länkarna nedan:

http://www.riksdagen.se/…/Inrattande-av-en-forfattningsd_…/…

http://www.riksdagen.se/…/Decemberoverenskommelsen-ar-of_…/…

Med hopp om ett Sverige som väljer att gå den väg som folkets makt anvisar. För all makt i Sverige utgår (nämligen enligt grundlagen) från (just) folket!

Med vänlig hälsning, Finn Bengtsson, riksdagsledamot (M)

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s