Vi måst visa Ryssland respekt genom att tro på dem – därför måste vi öka försvarsanslagen

(KRÖNIKA) Våra politiker talar väldigt lite om att det pågår ett krig i Europa. Ukraina är geografiskt mycket nära EU men tycks ligga betydligt avlägsnare än så när partiledare och höga partiföreträdare gör sig hörda i debatten.

Ryssland rustar. Ryssland övar aggressivt mot sina grannar, mot NATO- och EU-länder. Vi har kunnat se en viss, obegriplig, yrvakenhet hos svenska politiker när de gäller Ryssland. Det som händer i Ryssland har hänt länge. Varken den ryske presidenten eller hans ministrar har genom åren hymlat med vad de anser vara deras angelägenheter – även om det inbegriper andra länder och deras intressen.

Med den försvarsöverenskommelse som majoriteten av riksdagens partier enats om får det svenska försvaret hälften av den ökning man skulle behöva för att uppfylla de politiska besluten från 2009. Från regeringen och inte minst från moderaterna har man gått ut med att det nu görs en satsning på försvaret. Att gå med på att det tas pengar från statsbudgeten för att till någon del finansiera de beslut riksdagen fattat om försvaret kan knappast kallas för en satsning. De pengar man beslutat tillföra räcker fortfarande inte till.

Under nästan hela alliansregeringens tid tonades den ryska upprustningen ned. Oviljan att ens göra uttalanden om den ryska gasledningen genom Östersjön var häpnadsväckande stark. Varje rapport från Ryssland om kraftiga satsningar på militären möttes med påståendena att denna gjordes från en mycket låg nivå – inget att oroa sig för. Den ryska inmarschen i Georgien överraskade många svenska utrikes- och försvarspolitiker. Trots att Ryssland vi åtskilliga tillfällen övat inmarsch i Georgien men vid tidigare tillfällen gjort halt vid gränsen och marscherat tillbaka. Denna gång fortsatte man. Hoten mot Ukraina viftades bort. Annekteringen av Krim accepterades med lagom höga protester och fick vissa att göra associationer till den tyska inkorporeringen av Sudet 1938.

Vi har i dagarna fått information från en amerikansk tankesmedja om ryska övningar som ska ha skett i mars där scenariot var att Gotland, Bornholm, Åland och norra Norge ockuperades av ryska trupper i samband med en större konflikt. Denna information kommer efter att vi fått ta del av åsikter i svensk media från såväl forskare som gamla politiker och ambassadörer där de försvarar den ryska uppfattningen och kritiserar västvärlden. Helt plötsligt är det de länder som vill bli medlemmar, eller har blivit medlemmar, i NATO som utgör det största hotet mot freden i Europa. Det ryska vapenskramlet, de ryska övningarna, uttalanden från den ryska regimen – allting tonas ner.

Det finns ingen anledning att förminska det Ryssland sysslar med. Det finns ingen anledning att vifta bort uttalanden från ryska regimföreträdare. Det finns däremot all anledning att tro på det ryssarna säger och att de faktiskt menar vad de säger. Nu finns det de som närmast reflexmässigt dömer ut min uppfattning och väldigt gärna beskriver den som akut Rysslandsskräck. Det handlar inte om Rysslandsskräck. Det handlar om realism, om att inte blunda för den verklighet vi lever i. Vi kan inte, även om det är Ryssland som står på andra sidan, avstå från att hävda svenska intressen. Och ett sådant intresse som måste hävdas är en rejäl satsning på det svenska försvaret.
Önsketänkande och förnekelse ändrar inte verkligheten. Vi måste ta Ryssland och deras säkerhetspolitiska ambitioner på allvar. Den respekten måste vi visa.

ROLF K NILSSON

 

Lämna en kommentar

Filed under Krönika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s