Ödesdag för politikens trovärdighet – moderat toppstyrning och socialistisk budget

Det florerade en historia under kalla kriget där en sovjetryss och en amerikan träffades. Amerikanen försökte förklara fördelarna med demokrati och yttrandefrihet men imponerade inte på sovjetmedborgaren. I ett sista försök förklarade amerikanen ”om vi vill kan vi ställa oss framför Vita huset och skrika ut att USA:s president är en idiot”. ”Det kan vi också”, förklarade ryssen. ”Vi kan när vi vill ställa oss på Röda torget och i talkörer säga att USA:s president är en idiot!”
Jag kunde inte låta bli att tänka på denna historia när jag hörde moderata partiledaren Anna Kinberg Batra i ekots lördagsintervju där hon förklarade sig uppfatta protesterna inom sitt parti om decemberöverenskommelsen som ”enstaka kritiska röster”. Hon berättade också om hur den moderata riksdagsgruppen träffas varje tisdag, och om de livliga debatterna och hur högt man har i taket… Möjligen skulle en kortväxt och magerlagd smurf uppfatta det som brett och högt i det moderata åsiktsutrymmet. Men visst kan man skrika så högt man vill i olika politiska frågor också inom moderaterna – om man har samma uppfattning som parti- och gruppledning.

Efter att den moderata riksdagsgruppens nya arbetsordning kommit till medias kännedom har det hörts upprörda röster från den moderata gruppledningen över att den kommit ut. Vad är problemet? Varför ska riksdagsgruppernas arbetsordningar vara hemliga? Ska väljare och media ha någon möjlighet att bedöma det arbete de folkvalda utför i riksdagen borde det vara en självklarhet att riksdagsgruppernas arbetsordningar är öppna och tillgängliga för vem som så önskar. Inte minst media.

Inget lämpligt tillfälle…
Under Reinfeldts regeringsår hittades aldrig någon lämplig tidpunkt för att debattera de stora frågorna inom moderaterna. Det fanns alltid skäl för att inte ta upp en intern debatt – eller kritik – det kunde skada regeringen. Och vilken moderat, och framför allt vilken moderat riksdagsledamot, ville bidra till att den dåvarande oppositionen skulle kunna rikta en misstroendeförklaring mot regeringen?

En självklarhet som partiledningen under regeringsåren aldrig ville accepteras var är att man som ”god moderat” kan vara kritisk och rent av avvisande till enskilda ställningstaganden från partiet – utan att svika när det gäller regeringsinnehavet.
Många trodde och hoppades att de känsliga frågorna, att den kritik som fanns skulle tas upp till rejäl debatt och utvärdering efter att partiet hamnat i opposition. Till exempel försvarspolitiken som efter dåvarande partisekreterarens kampanjinfall och dåvarande partiledarens godkännande blev en fråga som i praktiken övergavs. Trots det som pågick runt om oss, och minst på andra sidan Östersjön, blev försvaret i det närmaste en icke-fråga för regeringen Reinfeldt. Nu blev det inte så. Några graders förändring med nya partiledaren. Men någon verklig utvärdering är man uppenbarligen inte intresserad av – än. Fortfarande råder den tysta överenskommelsen som inte får ifrågasättas ”Reinfeldt har/hade rätt”.
I samband med invändningarna mot decemberöverenskommelsen har partiledningen gjort vad den kunnat för förringa, nedvärdera, minimera såväl protesternas innehåll som de protesterande.

Något slut på toppstyrningen av partiet, vilket den nye partisekreteraren lovade när han trädde till, har inte kunnat märkas. Tvärtom. En ny än mer toppstyrd arbetsordning för riksdagsgruppen har börjat gälla samtidigt som de hårda och kontrollerande reglerna för vad som bör publiceras och vad som inte bör komma till mediernas kännedom fortsätter att gälla.

Ödesdag
Idag är en ödesdag för alliansen och inte minst för moderaterna. Idag kan det finnas en möjlighet för alliansen att rösta bort allt det elände den förklarat blir verklighet med de rödgrönas budget. Men även om den möjligheten finns tänker man inte använda sig av den. Istället för att rösta på den egna budgeten ska man lägga ner sina röster så att den rödgröna eländesbudgeten kan förverkligas. Allt enligt decemberöverenskommelsen.

Den moderate riksdagsledamoten Finn Bengtsson har kommit att framstå som symbolen för det interna moderata motståndet när det gäller DÖ. Han tänker inte följa decemberöverenskommelsen som slöts utanför riksdagen utan riksdagsledamöternas kännedom eller godkännande. Läs Finn Bengtssons röstförklaring i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/darfor-valjer-jag-att-inte-folja-do/om/varbudgeten-2015

PM Nilsson har i dagens DI en mycket tydlig ledare där han drar fram i ljuset fakta om DÖ som knappast borde göra någon allians- eller moderatväljare glad. Läs själv PMN:s ledare http://www.svd.se/darfor-valjer-jag-att-inte-folja-do/om/varbudgeten-2015 men här är några citat:

Moderaternas gruppledare i riksdagen Jessica Polfjärd skrev i fredags i en debattartikel att ’socialdemokraternas vänstersväng har varit och är förödande för Sverige. Nya moderaterna och alliansen kan inte acceptera detta’. Men sanningen är att Jessica Polfjärd visst accepterar detta. Sanningen är till och med att hon och hennes parti medvetet har drivit in S i samarbete med V i hopp om att vänsterburen ska mala ned socialdemokratin till oigenkännlighet. Att det är ’förödande för Sverige’ är en smal sak för Jessica Polfjärd. Den ende som står upp för hennes ord är Finn Bengtsson. Han anser att alliansens budget är bättre och röstar på den.”

och

”Men, säger anhängarna av decemberöverenskommelsen, vad är alternativet? Vad hade hänt om alla i alliansen gjort som Finn Bengtsson? Då hade alliansens höstbudget legat fast och Stefan Löfven antingen avgått eller utlyst extraval. Det är de alternativ som regeringsformen anger. Utkomsten kan man bara spekulera om. Löfven kan bilda S-regering som samarbetar med alliansen, alliansen kan göra motsvarande, eller prova det mandat som ligger till grund för de nu över 100 tillkännagivandena. Eftersom SD röstar som alliansen i nio fall av tio finns det en majoritet för viktiga frågor som det går att regera på. Ett extraval ger väljarna initiativet och det finns inget som tyder på att de inte skulle kunna ta ansvaret. Den svenska väljarkåren brukar vara förnuftig.

Dessa alternativ är inte politiskt kaos, det är den politiska ordning som regeringsformen efter många år och många utredningar har tänkt sig.”

Och ett sista citat:

”Efter dagens omröstning gör moderatledaren klokt i att ta ett djupt andetag och ge Finn Bengtsson rätt. Alla kan göra fel, särskilt när de är nya på jobbet och den tidigare chefen hänger över axeln. Deklarera att enväldet är slut och att partiet är fritt igen och att ledamöterna ska rösta på den egna politiken.”

Det handlar inte minst om alliansens trovärdighet.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s