AKB tiger om misstaget DÖ men öppnar för NATO

(KRÖNIKA) När moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra höll sitt tal på Sveriges nationaldag var där två synnerligen aktuella frågor som hon hoppade över. Dels den fråga som borde stå överst i alla politiska sammanfattningstal just nu – det faktum att det pågår ett krig i Europa. Den ryska annekteringen av Krim striderna i Ukraina är i den politiska vardagen obegripligt nog en icke-fråga. Men vi lever dagligen med den ryska upprustningen, inte minst i Östersjöområdet.

Den andra frågan är, givetvis, decemberöverenskommelsen, där grovt uttryckt partiledning står mot gräsrötterna – med några undantag. AKB hade kunnat bryta med sin företrädare och öppet konstatera att DÖ var ett misstag från början. Det parti man vill isolera, SD, har visat sig vara det parti som tjänat mest på överenskommelsen. Men istället för att erkänna misstaget DÖ drivs tesen om dess förträfflighet med allt hårdare ord och i stor oförsonlighet mot den interna opposition som finns. Med opinionssiffror som visar att moderaterna är större än socialdemokraterna finns en risk att det omfattande missnöje som finns inom partiet negligeras. Och då kan det sluta hur som helst.

Svenska Dagbladet skriver idag om hur moderaterna nu, under sin nya partiledare, ska lägga upp en ”färdplan” mot NATO som ska innebära medlemskap under nästa mandatperiod. Det är bra att frågan lyfts. Och även Hans Wallmark som är partiets försvarspolitiske talesperson står nu för denna uppfattning. Det var inte länge sedan han på ett internt moderatmöte menade att något svenskt medlemskap i NATO inte var något att sträva efter. Det samarbete som vi har var fullt tillräckligt. Då hade partiet förvisso en annan partiledare. Men de nya NATO-tongångarna är bra och välkomnas. Men det räcker inte med att ha en färdplan. Det måst också ske ett upplysningsarbete om vad et medlemskap, gärna tillsammans med Finland, skulle betyda. Anti-NATO-lobbyn har mobiliserat och blir allt mer högljudd. Det är dags att gå på motoffensiv!

Vad övrigt säga om AKB:s nationaldagstal? Det var ett kort tal och innehöll det som man kunde vänta sig av en politiskt korrekt partiledare som vill hålla sig väl med många väljare och opinionsbildare. Ett stort plus i talet var att AKB vågade tala positivt om Sverige, om det svenska. Givetvis med alla de brasklappar som idag är nödvändiga för att inte medvetet misstolkas och bespottas. Där fanns den nu obligatoriska trosbekännelsen till mångfalden och där fanns de lika obligatoriska feministiska inslagen. Receptet var enkelt och gick – kanske – hem.
Att tala om framtiden, kvinnors självklara rättigheter och sedan föreslå möjlighet till 15 timmars förskola i veckan för alla barn från två år hänger på något vis ihop. Det var inget stort tal. Det var inget oväntat tal. Jag väntar fortfarande på det stora linjetalet från AKB.

ROLF K NILSSON

 

Lämna en kommentar

Filed under Krönika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s