Det hade nog varit lätt att göra en statskupp i Sverige

(KRÖNIKA) Som så många andra såg jag den senaste partiledardebatten på SVT. Blev ganska besviken. Den var trist och gav inte speciellt många svar. Själv var jag mest spänd att få höra KD:s nya partiledare Ebba Busch Thor, men hon lämnade återbud pga betydligt lyckligare omständigheter än att delta i denna debatt.

Saknade två stora frågor. För det första en demokratidebatt om decemberöverenskommelsen. Partiledarna har genom en utomparlamentarisk överenskommelse infört undantagstillstånd i Sverige där man fråntar riksdagens ledamöter såväl deras skyldigheter som rättigheter. Hur kan vi som medborgare acceptera detta? Hur kan den tredje statsmakten med så svalt intresse se det som händer hända? Och det utan att inse vad det är som har hänt? Hur kan Riksdagens ledamöter acceptera att deras rättigheter tas ifrån dem? Sverige framstår allt mer som ett land där det skulle vara mycket enkelt att genomföra en statskupp. Till och med de riksdagsledamöter som är satta på undantag accepterar att deras makt och möjlighet att påverka plockas ifrån dem. Eller? Är det bara om ingrepp mot demokratin som görs i utlandet som får våra politiker och media att reagera?

Och så var det då frågan om det svenska försvaret, den svenska säkerhetspolitiken. Det pågår ett krig i Europa. En nära granne till Sverige rustar upp sin militärmakt i sällan skådad omfattning. För att klara de uppgifter Riksdagen lagt på det svenska försvaret behövs ett tillskott från den ”ursprungliga” budgeten med närmare 20 miljarder. Men regeringen och tre av allianspartierna har gjort en överenskommelse om drygt 10 miljarder och presenterar sedan detta resultat som en upprustning vi ska känna oss nöjda med. Skamligt! Att man från Alliansen, och tyvärr mitt eget parti, går ut med detta som om det var en stor seger och att det inte längre finns några problem är skamligt. Under åtta regeringsår med Alliansen var det de försvarsnegativa krafterna som styrde den moderata försvarspolitiken. Att tala väl om försvaret, varna för vad som skulle kunna komma uppskattas inte. Det var socialdemokraterna som inledde nedrustningen av det svenska försvaret och det var Alliansen som i det närmaste fullbordad det. Att pendeln nu svänger och det åt rätt håll är förvisso bra. Men det är sent och svängningen är för liten.

Den svenska demokratin satt på undantag och en påtaglig förnöjsamhet med ett underfinansierat och underdimensionerat försvar borde vara högaktuella frågor att diskutera. Men icke så i en svensk partiledardebatt.

Lämna en kommentar

Filed under Krönika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s