Försvarsrealisterna inom Alliansen och S måste samarbeta

(LEDARE) Då har det kommit ett nytt uttalande från de svenska och finska försvarsministrarna att det militära samarbetet mellan konungariket och republiken ska utökas. Men denna gång är det ett samarbete som ska gälla inte bara i fredstid utan också vid ”kris. Det är märkbart hur försiktig man är att använda ordet krig.

Inte heller Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist ville i kommentarerna till det utökade samarbetet använda K-ordet. Till SVT sa han: ”Det vi har sagt nu är att vi mellan Finland och Sverige också ska förbereda oss för att titta på scenarion bortom fredstida förhållanden.” Bortom fredstida förhållanden…
På den direkta från SVT:s reporter om det är så att Sverige och Finland förbereder sig för krig i Östersjöområdet så fick vi ytterligare ett diplomatiskt svar från den svenske försvarsministern: ”Vårt syfte är ytterst att markera seriositet, allvar, och att vi strävar efter stabilitet och en fredlig utveckling i Norden men att vi också ser de möjligheter som en djupare samverkan kan ge.”

Efter klavertrampen i förhållandet mellan Sverige och Saudiarabien var det kanske inte en slump att den svenske försvarsministern inte nämnde Ryssland. Det gjorde däremot hans finske kollega Carl Haglund som är mer rakt på sak än många av sina företrädare: ”Givetvis är många människor mer rädda för vad Ryssland kan hitta på. Det får Ryssland skylla sig själv för när man har agerat på ett sätt som inte inger förtroende. Det har naturligtvis påverkat stämningarna här i Finland och i många andra europeiska länder.”

Ett utökat försvarssamarbete med Finland är bra. Men det får inte vara istället för ett svenskt medlemskap i NATO. Nu räcker det inte med ord och gemensamma presskonferenser. Nu måste de vackra orden också få ett konkret innehåll. Ett första steg kunde ju vara att Finland köper Gripen nu när an ska förnya sin flygplansflotta. Ett utökat materielsamarbete på tillverkningssidan mellan Sverige och Finland skulle ha många fördelar. Från Ryssland ser man förmodligen på uppgifterna om det svensk-finska samarbetet som positivt om man kopplar ihop det med Peter Hultqvists påstående att samarbetet är ett naturligt steg för två alliansfria länder att ta. För det är väl så Ryssland vill ha det? Att Sverige och Finland förhåller sig neutrala? Eller vill man att de båda nordiska länderna ska gå med i NATO så man får ett konkret skäl att vidta militära åtgärder riktade mot just dessa båda länder? Ibland är den ryska logiken svår att förstå. Eller så är den väldigt enkel.

Samtidigt som det svensk-finska försvarssamarbetet ser ut att kunna utvecklas bråkar de svenska riksdagspartierna om den kommande försvarsbudgeten. Försvaret behöver den närmaste fyraårsperioden mellan 17 och 20 miljarder kronor i förstärkning. Men det är bara folkpartiet som närmat sig denna summa. Den rödgröna regeringen vill inte ge mer än drygt fyra miljarder. Moderaterna har krävt tio miljarder.

Vi är nu inne i den märkliga situationen att de partier som sitter i opposition kräver mer till försvaret när man inte har regeringsmakten än när man väl har den.

Det blir nästan komiskt när moderaternas försvarspolitiker nu talar om försvarets behov när de under alliansregeringen inte drog sig för att kritisera och baktala sina egna partikamrater som var av en annan uppfattning. Kritik mot de svenska försvarsneddragningarna och varningar för den ryska upprustningen tonades ner, kritikerna frystes ut och den bästa av världar målades upp. Det finns mycket för den moderata partiledningen att ta igen för att på allvar återfå förtroendet i försvarsfrågan.

Det finns alla anledning att försvarsrealisterna inom Alliansen och hos socialdemokraterna sätter sig ner och pratar med varandra. Om det gäller att köra över sina egna partiledningar i försvarsfrågan – ja, då måste det göras. Detta handlar om rikets säkerhet, om Sveriges framtida frihet, om rätten att fatta våra egna beslut utan att snegla österut. Anders Borg var en katastrof för det svenska försvaret och Magdalena tycks följa i hans fotspår. Att sedan Fredrik Reinfeldt varken ville eller kunde och nu Stefan Löfven varken vill eller kan inse allvaret och konsekvenserna är Sveriges förlust.

ROLF K NILSSON

1 kommentar

Filed under ledare, Okategoriserade

One response to “Försvarsrealisterna inom Alliansen och S måste samarbeta

  1. Och så faller vi in i gamla ovanor från kalla kriget. Fienden är inte en fiende, krig är inte krig, alliansfrihet hit och alliansfrihet dit. Det är samma sak som att låta sig underkuvas, men det är acceptabelt för Ryssland. Alltid något.

    Jag är inte heller imponerad av den finske försvarsministerns uttalande:

    ”Givetvis är många människor mer rädda för vad Ryssland kan hitta på. Det får Ryssland skylla sig själv för när man har agerat på ett sätt som inte inger förtroende.”

    Vad är det som är die hard med det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s