Försvaret behöver förstärkas med miljarder

(DEBATT) Det är mycket glädjande att moderaterna nu verkar fått upp ögonen för den säkerhetspolitiska omsvängning som pågått i vårt närområde i snart ett decennium och som nu inneburit att vårt säkerhetspolitiska läge radikalt har försämrats.
Jag skulle vilja hjälpa er med några förslag på hur Sveriges säkerhetspolitik skulle kunna förändras för att bättre svara upp mot det förändrade omvärldsläget.
För det första bör Sverige – helst i samverkan med Finland – söka medlemskap i försvarsalliansen NATO. Vi bör göra detta för att NATO representerar en sammanslutning av länder med vilka Sverige har en naturligt nära relation. Det är de västerländska demokratiernas säkerhetspolitiska samarbetsorganisation. Vi hör helt enkelt hemma där. Ett NATO-medlemskap ger Sverige garantier att få hjälp om vi skulle bli angripna. Det kan avskräcka en tänkbar angripare, och om ändå det värsta skulle hända så ökar det våra chanser att försvara vårt oberoende. Sverige är ett litet land och kan inte räkna med att på egen hand kunna slå en angripande stormakt. För det måste vi få hjälp. Om sådan hjälp måste improviseras fram i efterhand finns risken att hjälpen uteblir eller kommer för sent, och att våra stridskrafter är dåligt samordnade med hjälpande länders när hjälpen väl kommer. Som NATO-medlem i fredstid kan Sverige i förväg samordna sina stridskrafter med NATO:s, hjälp kan förberedas och förövas, så att den kommer i tid och får maximal effekt.

Ett NATO-medlemskap är däremot inget alternativ till ett starkt svenskt försvar. Det är inget frikort som garanterar att vi aldrig kan bli angripna, eller att ”någon annan” tagit på sig att bära kostnaderna för vår säkerhet. Även som medlemmar behöver vi bygga upp ett starkt försvar, både för att kunna bära huvudansvaret för att försvara oss själva, och för att kunna hjälpa våra allierade om de skulle hamna i nöd. Framförallt handlar det om att ge stöd till de baltiska staterna, vars läge är än mera utsatt än Sveriges, och som är militärt svaga. Sverige har genom sitt geografiska läge en nyckelroll när det gäller NATO:s förutsättningar att kunna hjälpa Estland, Lettland och Litauen i en kris.

För det andra borde Sverige kunna fördjupa det militära samarbetet med Finland, Norge och Danmark. Är vi alla medlemmar av NATO underlättas ett sådant samarbete. De nordiska länderna har ganska liknande förutsättningar. Vi är alla små länder i norra Europa. Genom att samarbeta både i anskaffning av materiel och operativt bör vi tillsammans kunna skapa en starkare försvarsförmåga än vad vi skulle kunna var och en för sig. På sikt skulle man kunna tänka sig att huvuddelen av de nordiska stridskrafterna integrerades till en enda nordisk försvarsmakt.

För det tredje måste det svenska försvaret stärkas radikalt. Det måste ske både på kort och på lång sikt. Kortsiktigt handlar det om att öka vår beredskap och minska sårbarheten för de få stridskrafter vi har under den mycket farliga tid vi har framför oss under ett antal år. Vi står nu i ett läge där Ryssland under en tioårsperiod kunnat återupprusta sina styrkor, där den politiska utvecklingen i landet går mot ett allt mer auktoritärt samhälle, och där man börjat vända sina vapen utåt mot sina grannländer.

Sårbara
Samtidigt har vi i Sverige i princip avskaffat vårt militära försvar. Det fåtal förband vi har kvar är helt inriktade på insatser i främmande land. Vi har gett försvaret en mycket blygsam målsättning och resurser som inte är i närheten tillräckliga för att nå denna målsättning. Att bygga upp ett starkt försvar från en sådan blygsam nivå som vi idag befinner oss tar tid, förmodligen 10-20 år. Under tiden fram till dess kommer vi att vara mycket sårbara. Framförallt de närmaste åren är kritiska. Det är nu vi är som svagast, samtidigt som det ryska agerandet i bl.a. Ukraina innebär en ständig risk för snabb eskalering av konfrontationen mellan Ryssland och väst.

Sanktionerna mot Ryssland kan på sikt leda till att de måste besinna sig, eller att regimen faller, men de kan också innan det sker leda till ett än mera utåtagerande beteende. I så fall är de baltiska staterna bland de första att hamna i skottlinjen, i vilket fall Sverige också kan komma att angripas, eller i vart fall utsättas för hårda påtryckningar med vapenskrammel. Därför gäller det att snabbt hitta och åtgärda de största bristerna i vår beredskap, samt att vidta åtgärder för att undvika att de få kvalificerade stridskrafter vi har kan slås ut i ett överraskande angrepp. Exakt vilka dessa åtgärder bör vara måste naturligtvis främst den militära expertisen svara på. Min gissning är att det handlar om att öka övningstiden för alla typer av förband, att se till att fylla våra förråd med reservdelar, ammunition, och annan enklare utrustning som behövs och som går att på kort tid köpa från hyllan, allt ifrån radioutrustning till mörkerriktmedel, understödsvapen till skyddsmasker, fältsjukvårdsutrustning och uniformspesedlar. Ett kostnadseffektivt sätt att snabbt öka vår eldkraft och göra en angripares kostnadskalkyl mindre förmånlig är att tillföra Hemvärnet mera och bättre materiel. Fordon, Bärbara luftvärnsrobotar, pansarvärnsvapen och olika understödsvapen skulle öka Hemvärnets förmåga att bekämpa mera kvalificerade motståndarförband. Denna typ av utrustning är förhållandevis billig, går att köpa på marknaden, och kan relativt snabbt förbandssättas. Det kommer dock att kräva utbildningsinsatser och ökad övningstid för vissa Hemvärnsförband.
Det kan också bli aktuellt att se över personalförsörjningssystemet så att vi kan fylla våra förband med soldater. Här gäller det att inte fastna i prestige kring tidigare fattade beslut och att inte se saker i svart eller vitt. Alternativet är inte en ren yrkesarmé eller ett värnpliktsförsvar av 60-tals modell. Det går att arbeta med kombinationer av plikt och frivillighet. Lärdomar bör kunna dras från andra länder, inte minst våra nordiska grannar.

Det torde också handla om att möjliggöra utspridning av sådana kritiska komponenter i vårt försvar som vårt stridsflyg. Att lägga alla ägg i en korg är ingen bra strategi i ett läge där man kan utsättas för ett överraskande anfall. Funktioner för stridsledning och logistik som under kalla krigets dagar omsorgsfullt doldes, spreds och skyddades för att kunna verka i en miljö där de utsattes för fientlig bekämpning, men som i och med insatsförsvaret tenderat att koncentreras till ett fåtal oskyddade kontorsutrymmen måste åter göras mindre sårbara.

Försvara Gotland
En annan åtgärd som bör genomföras omgående är att basera en slagkraftig styrka på Gotland. Detta är den mest utsatta delen av svenskt territorium idag. Ett oförsvarat Gotland är lätt för en angripare att besätta utan strid, ungefär som skedde när de gröna männen för ett år sedan plötsligt besatte Krim. Ett Gotland som fienden utan strid besatt och sedan kan befästa med sina styrkor är mycket svårt att återta, precis som ingen på allvar tror att Ukraina eller någon annan kommer att kunna återta Krim.

Ett väl försvarat Gotland är en tuffare nöt att knäcka för en angripare. Ett överraskande angrepp blir mycket svårare att genomföra, och att ta ön utan strid blir omöjligt. Sammantaget torde detta göra ett beslut att besätta Gotland mycket svårare att fatta för en angripare. Alla dessa åtgärder bör sammantaget göra ett angrepp på Sverige betydligt kostsammare än idag. Det är dock nödlösningar som kanske kan göra ett angrepp på oss lite kostsammare, men som inte på allvar ger oss en chans att slå en angripare, eller ens förhindra att allt organiserat försvar mycket snabbt bryter samman. Skall vi på sikt ha en chans att värna vårt territorium krävs betydligt mera omfattande satsningar. Det är den organisationen vi i skydd av våra panikåtgärder idag skall bygga upp till säg 2030. Detta nya försvar kommer med all sannolikhet att se mycket annorlunda ut än såväl dagens som det kalla krigets. Återigen är min uppmaning att lyssna på expertisen. Min gissning är att det kommer att handla om att bygga upp ett starkt luftförsvar som kan möta angrepp av såväl traditionella flygstyrkor som massiva angrepp med kryssningsmissiler. Det kommer att handla om att bygga upp en egen kapacitet att slå mot mål djupt inne på fiendens territorium, t.ex. med egna kryssningsrobotar. Det kommer att handla om informationskrig, om att skaffa sig en bra lägesbild, och att förneka fienden detsamma, men också om att genomföra psykologisk krigföring och att skydda sig mot fiendens motsvarighet.

Vi kommer troligen att behöva utöka vårt flygvapen, att bygga upp ett nytt luftstridsledningssystem, och ett nytt krigsbassystem. Vi behöver anskaffa luftvärnssystem med lång räckvidd och förmåga att bekämpa kvalificerade mål. Vi behöver skaffa system för indirekt eld. Vi behöver fartyg för såväl ubåtsbekämpning som för att möta en kustinvasion. Dessa fartyg behöver antingen kunna verka i skydd under vattenytan, eller ha ett starkt luftvärn. Vi behöver sannolikt inga massarméer, däremot ett relativt stort antal kvalificerade mindre förband med modern och slagkraftig utrustning och mycket god kommunikation och rörlighet.

Cyberkrig
Vi behöver förband för cyberkrigföring. Det handlar dels om förband som kan skydda vårt sårbara samhälle mot fientliga försök att störa infrastruktur som elförsörjning, kommunikation och ledning, dels om förband med förmåga att ta sig in i en angripares IT-system och ställa till med oreda. Sverige är en av världens ledande IT-nationer. Det är inte orimligt att tänka sig att Sverige kan och bör bli en av de främsta nationerna vad gäller cyberkrigföring. Sverige bör, enskilt eller tillsammans med våra nordiska grannar, på sikt bibehålla förmågan att ta fram kvalificerade vapensystem. Enklare militär utrustning kan med fördel köpas på den öppna marknaden eller licenstillverkas, men när det gäller de mest komplicerade systemen, såsom ubåtar, stridsflygplan, radarsystem, missiler och ledningssystem bör vi se till att själva kunna utveckla sådan materiel i världsklass.
Det har funnits en övertro på att all militär materiel går att köpa från hyllan. Den mest avancerade materielen kanske inte är till salu överhuvudtaget. I ett säkerhetspolitiskt kritiskt läge är det många som vill köpa den materiel som finns, samtidigt som att de som tillverkar den kanske behöver den själv. Det är inte säkert att den materiel som finns att köpa är idealisk för svenska behov. Vi har t.ex. ett klimat som avsevärt skiljer sig från det i många stora vapentillverkande länder. Det är inte alls säkert att den utrustning som tillverkas i t.ex. Frankrike, USA eller Italien tål vår kyla så bra. Det är inte heller säkert att den utrustning som finns är optimerad för våra operativa behov. Risken finns att vi tvingas betala för förmågor som vi egentligen inte har behov av, eller att vi tvingas köpa utrusning som saknar förmågor vi verkligen skulle behöva.
Sverige är bra på att ta fram prisvärda och driftsäkra vapensystem som är lämpade för vår terräng, och våra i grunden defensiva operativa behov. Den förmågan bör vi bevara. Likaså bör vi behålla och utveckla vår förmåga till militär grundforskning och test & evaluering av militär utrustning. Det innebär att vi måste vara beredda att öka anslagen till FOI och till FMV.

I det osäkra läge vi befinner oss är goda underrättelser om vad som sker i vår omvärld, och då särskilt på andra sidan Östersjön, ovärderligt. Vi behöver öka resurserna till våra underrättelseinhämtande organ, såsom FRA och MUST, och om möjligt utöka samarbetet på underrättelseområdet med västländerna. Samtidigt är det rimligt att föreställa sig att de ryska ansträngningarna att hämta underrättelser om oss ökat och kommer att fortsätta att öka. Vi måste således öka våra ansträngningar inom kontraspionagets område.

Terrorhot
Slutligen får vi inte glömma bort att vid sidan av det framväxande ryska hotet har vi också ett terrorhot riktat mot vårt öppna samhälle och vårt demokratiska styrelseskick. Vi måste således öka vår förmåga att avslöja och hejda försök att genomföra terrordåd på svensk mark, att i Sverige planera och förbereda terrordåd i andra länder, eller att från Sverige ekonomiskt understödja eller uppvigla till terrorverksamhet.

Allt detta kommer oundvikligen att kosta en stor summa pengar. Det måste det få göra. Att skydda riket mot yttre hot är statens främsta uppgift. Nästan allt annat i ett samhälle går att överlåta till andra aktörer att hantera, men inte försvaret av nationen. Måste man skära rejält i andra utgiftsposter eller kraftigt höja skatterna för att kunna finansiera den försvarsförmåga vi behöver för att ha en rimlig chans att överleva som fri nation så måste det göras. Allt annat vore ansvarslöst.

Sverige lägger idag drygt 40 miljarder årligen på försvaret, viket motsvarar ungefär 1,2 % av BNP. Som jämförelse kan sägas att vi på 50-talet, under kalla krigets höjdpunkt spenderade vi ungefär 5 % av vår BNP på försvaret, och vid slutet av kalla kriget var vi nere på 3 %. Målsättningen för NATO-länderna är 2 % av BNP, vilket förvisso få lever upp till. Våra Nordiska grannar ligger idag på 1,5 % av BNP och Ryssland officiellt på drygt 4 %, i realiteten förmodligen betydligt högre.

På sikt bör vi räkna med att våra försvarsutgifter behöver uppgå till kanske 2,5 % av BNP om vi går med i NATO, och i trakten av 4 % av BNP om vi står ensamma. Det skulle idag innebära ca 100 miljarder i årligt anslag. Det kommer troligtvis att ta uppemot tio år att nå den nivån. På kortare sikt klarar vårt försvar helt enkelt inte av att göra av med så mycket resurser, inte för att behoven saknas, men för att vårt försvar och vår försvarsindustri är i så dåligt skick och så underdimensionerat att det saknar resurser att växa i en sådan takt, och för att många av de mera kostsamma materielprojekten som krävs har så långa ledtider att de stora utgifterna kommer först om ett antal år. Under de närmaste åren torde ett tillskott om kanske 20 miljarder årligen vara tillräckligt för att täcka kostnaderna för komplettering av utrustning och ökad övning.

PATRIK MARKGREN

Lämna en kommentar

Filed under Debatt, Försvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s