Svensk-Finskt försvarssamarbete för Putins skull?

(REFLEKTIONER) Två saker så här på morgonen som det finns anledning att studera lite närmare. Sveriges Radios antisemitiska fråga till den israeliske ambassadören och det svensk-finska försvarssamarbetet. Sveriges Radios gigantiska övertramp i Studio Ett i tisdags morse när reportern ställer frågan till Israels ambassadör om Isaac Bachman om inte ”judarna” har något eget ansvar för den växande antisemitismen. Frågan kan ha skett av ren dumhet, okunnighet eller så avslöjar den en inställning eller attityd hos den frågande SR-medarbetaren. Och det är inte utan man undrar om det är i den anda diskussionen gått på redaktionen.
På tisdagskvällen bad Sveriges Radio, på sin hemsida, genom tre chefers undertecknade ”oförblommerat” om ursäkt för den ställda frågan.
I ursäkten står så här: ”Israels ambassadör Isaac Bachmann var gäst i eftermiddagens Studio Ett. Han resonerade intressant om orsakerna till den växande antisemitismen, men fick en olycklig fråga om huruvida judar bär ett eget ansvar. Vi ber oförblommerat om ursäkt för frågan. Den leder tanken fel och skuldbelägger både individer och en utsatt grupp. Det judiska samhället har drabbats av fruktansvärd terror och har all vår sympati och allt vårt deltagande.  Vi framförde redaktionens ursäkt i slutet av Studio Etts sändning, men kommer att klippa bort avsnittet från repriserna av sändningen och från vårt sändningsarkiv. Det är en ovanlig åtgärd, men vi vill inte bidra till att formuleringen får vidare spridning.”
Ursäkten är undertecknad av Ekochefen Anne Lagercrantz, chefen för P1-morgon och Studio Ett Klas Wolf-Watz samt producenten för Studio Ett Magnus Westberg.

Ursäkten är sannerligen befogad. Men skadan är redan skedd. Det finns andra liknande övertramp som vi allt för ofta får höra i Sveriges Radio och även i vår statstelevision. Men nu kommer inte alltid dessa uttalanden i nyhets eller samhällsprogram. Inte minst i underhållningsprogrammen där inbjudna halv- och helkändisar ska framstå som politiskt överkorrekta kan man få höra de mest horribla uttalanden. De är minst lika farliga, inte minst med tanke på den ofta yngre publik som dessa program har. Kravet på våra statsunderställda medier är: omedelbar skärpning!

Svensk-finskt försvarssamarbete
Den andra överraskande nyheten som kom igår var det för nordiska och inte minst svenska förhållanden långtgående försvarssamarbetet med Finland som planeras. På en presskonferens på kvällen framträdde de båda ländernas försvarsministrar Peter Hultqvist från Sverige och Carl Haglund från Finland.
Till Dagens Nyheter förklarade Peter Hultqvist: ”Genom att planera för olika krisscenarier så skapar vi förberedelser för att använda dem i en given situation. Om vi sedan ska använda detta är ett beslut som får fattas på regeringsnivå i det läget och konfirmeras av riksdagen i respektive land.”
Det överraskande och nya i detta planerade samarbete är att det på högsta nivå har diskuterats sedan 2009. Dvs att det har skett på högsta regeringsnivå utan att respektive länders riksdagar har varit involverade. Detta kan möjligen vara en förklaring till förre statsminister Fredriks Reinfeldts svala intresse av att närma Sverige till NATO. Istället för ett svenskt NATO-medlemskap skulle ett svensk-finskt samarbete utvecklas som inte irriterade Moskva lika mycket… Men, det är bara en tanke från min sida.
Det talas nu öppet om att Sverige och Finland ska planera för att kunna föra krig tillsammans. Ordet krig undveks inte när det planerade samarbetet presenterades. Det är en märkbar förskjutning i ordval. Nu handlar det om att utöka samarbetet mellan de båda ländernas flyg- marin- och arméförband.
Att planerna redan har kommit långt i den politiska byråkratin tyder den förankring som på tisdagen gjordes i den finska riksdagens försvarsutskott. I Sverige informerades utrikesnämnden. Som möjligen en brasklapp kastas det dock in i den gemensamma samarbetsviljan att det inte handlar om en formell försvarsgaranti – men att det öppnar för ett långtgående försvarssamarbete om båda länderna vill detta.
Enligt den svenske försvarsministern Peter Hultqvist i DN ska samarbetet ”höja tröskeln” för en angripare. De lagar som idag gäller och som förhindrar ett långtgående samarbete som det nu presenterade ska ändras.

Bra eller dåligt?
Personligen har jag inte bestämt mig för om det här är ett bra eller ett dåligt förslag. Om det betyder att Vi tillsammans med Finland kan utgöra en stark nordisk försvarsenhet i Östersjöområdet så är det bra. Men om detta är en lösning som ska vara istället för ett NATO-medlemskap då är det mindre bra. Sverige och Finland är bara två av fem nordiska länder. Ska vi ha ett verkligt nordiskt försvarssamarbete så måste det ske inom NATO. Ett svensk-finskt försvarssamarbete som håller länderna utanför den västliga försvarsgemenskapen skulle vara en direkt seger för Rysslands Putin.
Vad jag nu skulle vilja veta är vilka ministrar i den avgångna Alliansregeringen som sedan 2009 har arbetat med detta ”projekt” utan att förankra det i Riksdagen. Att planera och besluta om den framtida svenska försvarspolitiken utan att ha med alla kort känns inte optimalt.
Är det bra eller dåligt med det svensk-finska försvarssamarbetet? Svaret kan vara att det både är bra och dåligt. Och det är väl lite som svensk försvarspolitik just nu i ett nötskal?

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, Reflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s