Lavrov i München, Linderborg i Aftonbladet

(REFLEKTION) När Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i lördags talade på säkerhetskonferensen i München gjorde han om Kalla krigets historia på tre kvart.

Han anklagade väst för at ha genomfört en kupp i Ukraina och utsåg sig själv till att vara en mästare i att följa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Han förklarade ”Vid alla tillfällen försöker USA anklaga Ryssland för allting”. ”Ryssland är hängivna fredsanhängare. Vi är emot strid. Vi vill se tillbakadragandet av tunga vapen”.

Den ryske utrikesministern hann också med att anklaga USA för att ge sitt stöd åt militära angrepp riktade mot oskyldiga ukrainare. Han anklagade den ukrainska armén för att vara anti-judisk och kunde berätta att den ungerska minoriteten i Ukraina blev illa behandlad.

Lavrov varande också för vad som skulle hända om USA började ge Ukraina materiellt stöd i kriget. I något förtäckta ordalag lät Lavrov förstå att om USA ökade sitt stöd skulle man se det som en provokation från rysk sida. Precis som man ansåg att Georgiens president provocerade Ryssland 2008. “Och vi vet hur det slutade”, förklarade Lavrov.

Lavrov jämförde också det som händer i Ukraina med delningen av Tyskland efter andra världskriget.

Den till största delen tyska publiken lär ha skrattat åt vad Lavrov sa. Visst kan det i sin absurditet locka till ett skratt. Men egentligen borde man gråta. Det Lavrov säger är sanning för många ryssar. Det är väst som utgör hotet, det är Ryssland som hjälper de oskyldiga offren.

I München står den ryske utrikesministern och reviderar historien och på Aftonbladet finns Åsa Linderborg som på allvar menar att det var Sovjetunionen som befriade Östeuropa under andra världskriget. Det finns ganska många som vill opponera mot denna ”befrielse”. Rätt är att Sovjet vann över tyskarna på östfronten. Men befrielsen kom inte förrän i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet.

Vad Åsa Linderborg inte tar upp är att andra världskriget startades av Hitler och Stalin, av Tyskland och Polen och genom Molotov-Ribbentroppakten. Ett icke-angreppsavtal mellan Nazi-Tyskland och Kommunist-Sovjet med en hemlig del där man delade länderna mellan de båda diktaturerna mellan sig. Sovjet ockuperade Estland, Lettland, Litauen och halva Polen. Den andra delen av Polen tog tyskarna hand om.

Åsa Linderborg har en alldeles egen historieskrivning som hon förmodligen delar med den ryske utrikesministern. Lindeborg tycker att de östeuropeiska länderna borde vara tacksamma mot Stalin för att han befriade dem från Hitler. Och det var de nog också – innan de insåg att de bytt en ockupant mot en annan.

tysk sovjetisk

Stolta tyska och sovjetiska generaler beundrar den gemensamma tysk-sovjetiska militärparaden i det erövrade Brest den 23 september 1939. I mitten generalmajoren Heinz Guderian och till höger brigadkommendör Semjon Krivosjei

Händelser som Katyn, då man från sovjetiskt håll avrättade 22 000 polska officerare verkar inte existerar i hennes medvetande. Eller så finns de där och hon tycker möjligen det är försumbart i väntan på den stora revolutionen. Det beräknas att mellan åtta och tolv miljoner människor deporterades till Gulag från våra baltiska grannländer, från Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Två miljoner ska ha avrättats. Med allt mer fakta i ljuset beräknas det idag att under Stalins tid som sovjetisk ledare dog närmare 30 miljoner människor i samband med utrensningar, avrättningar, hungersnöd, massmord och deportationer.

Över 150 000 soldater ur Röda Armén ska ha skjutits av säkerhetsstyrkorna NKVD därför att de vägrade bli meningslös kanonmat för tyskarna. Om detta tiger Linderborg.

I sin tidning Aftonbladet skriver Linderborg: ”I dagens russo­fobiska klimat är det opassande att påminna om att Sovjet räddade världen från nazismen. Att vi ska vara tacksamma att det var Röda armén och inte fascisterna som vann.”

Jag tror nog veta att den stora majoriteten av Europas folk var och är mycket nöjda med att Hitler förlorade kriget. Men det är nog betydligt sämre ställt med tacksamheten till Stalin.

Sovjetunionen var en stenhård diktatur, det får aldrig glömmas hur mycket man än från ryskt och annat håll försöker ändra på den historiska verkligheten.

Jag tycker det är bra när människor reagerar på nazister, att man varnar och informerar. Hade jag varit ägare till en tidning som Aftonbladet hade jag aldrig velat anställa en nazist som kulturchef eller i någon annan ledande redaktionell befattning. Jag skulle inte heller vilja ge chefsjobbet till en kommunist som ser Stalin som befriare och kommunismen som välgörande för mänskligheten. Undrar vad LO hade tyckt om man fortfarande ägde Aftonbladet?

 

 

 

 

1 kommentar

Filed under Reflektioner

One response to “Lavrov i München, Linderborg i Aftonbladet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s