Mer sunt förnuft i politiken

Sedan jag lämnade Riksdagen efter en fullgjord mandatperiod 2010 (efter att 2008 ha fattat beslutet att inte kandidera igen) har jag funderat på hur man ska kunna få in mer sunt förnuft i politiken. Det kanske låter naivt – det är möjligt, men jag tror det är nödvändigt. Sunt förnuft – en självklarhet! Nej, tyvärr inte.

I allt för många fall inom allt för många områden är det inte det sunda förnuftet som råder. När det sunda förnuftet är det sista man kan sätta sitt hopp till för att en total galenskap ska förhindras – då sviker modet, eller något annat. Vi kapitulerar inför, och hänvisar till, en byråkrati och ett regelverk vi inte har någon kontroll över. Men vad är sunt förnuft? Är det något man kan hänvisa till? Är det något man kan ställa en förhoppning till? Är det något man kan använda som politiskt redskap för att alla tillfällen? Jag vill tro det.

Vad är sunt förnuft?
Kanske man först ska definiera vad sunt förnuft står för. Jag kontrollerar i vår digitaliserade världs mest utnyttjade kunskapsspridare – Wikipedia. Där hittar jag att sunt förnuft är en ”vardaglig benämning på sådant förnuft som rör sig på en alldaglig och lättförståelig nivå.” Och så kommer det en förklaring – att sunt förnuft i detta fall innebär en ”sund och normal förstånds- och omdömesförmåga”. Lite mer betänksam blir jag när sunt förnuft förklaras med ”den allmänna meningen”, ”samlingen av de åsikter om världen och tillvaron i allmänhet som delas av alla med ett allmänt sunt förnuft”. Att sunt förnuft skulle vara lika med den ”allmänna meningen” har jag svårt att acceptera. Det innebär att sunt förnuft skulle vara lika med tillfälliga populistiska svängningar. Nej, det är inte min tolkning av sunt förnuft. Men att hänvisa till ”sund och normal förstånds och omdömesförmåga” gillar jag. Slutsatsen blir den i alla fall att om man har sunt förnuft har man förståelse för vardagliga problem. Vardagliga problem är inte oviktiga. Tvärtom – det är en nödvändighet att vardagen fungerar, en förutsättning för att övriga delar av samhället ska fungera.

Tragisk brist på omdöme
Läste för en tid sedan en artikel i Aftonbladet om en sexåring som nekades åka hem med stadsbussen för att han hade glömt sitt busskort. Hans tolvåriga syster var med. Hon vädjade och förklarade, men busschauffören ville varken lyssna eller förstå. Inget busskort, sex år eller ej, då var det bara en sak som gällde – ut ur bussen! Om chauffören vaknat på fel sida eller var i total avsaknad av empati framgår inte. Men inget i artikeln tyder på att chauffören anser sig ha gjort något fel. Inte heller en av dennes chefer som kommenterar det inträffade vill direkt säga att ett fel har begåtts. ”Våra regler gäller”, tycks vara viktigare än den faktiska situationen. För mig är detta ett verkligt typiskt tillfälle där det sunda förnuftet borde slagit på och ställt regelverket åt sidan. Man vägrar inte en sexåring att åka hem med bussen. Till saken hör att om han hade varit i sällskap med en vuxen så hade han varken behövt busskort eller erlägga någon avgift. Tolvåriga systern dög uppenbarligen inte. Som tur var för barnen hade chauffören på bussen som kom därefter inte samma dåliga omdöme. Efter en kort förklaring från systern om hur det förhöll sig fick också sexåringen ta bussen hem. Chauffören hade ställt regelverket åt sidan och låtit det sunda förnuftet styra eftersom regelverket uppenbarligen inte täckte in den uppkomna situationen.

Politiker! Skyll inte på lagar – ändra dem!
Två, kanske tre saker har fått mig att inse nödvändigheten av att det sunda förnuftet får en framträdande plats i svensk politik. För det första: riksdagsledamöter och ministrar som skyller på gällande lagar för att de inte kan göra, eller tänker göra något för att förändra det som uppenbarligen är fel driver mig till en oerhörd ilska. Vår (det är hela landets) regering ska lägga förslag på nya lagar och förslag på lagar som ska tas bort eller ändras för att de av någon anledning inte fungera. Våra riksdagsledamöter har till uppgift att stifta lagar i vårt folkvalda parlament. Och till dessa skulle jag vilja säga: – Håll inte med om att något är dåligt och göm Er bakom gällande lagstiftning! Ändra på lagen! Ta bort den gamla! Ta lite ansvar!

Partiprogram som djupa skyttegravar
Det var det första. Sedan har vi det som är både stort och omfattande. Det handlar om partiernas program. Handlingsprogram, principprogram, idéprogram och sedan program för varje område som samhällslivet kan delas in i. Sida upp och sida ner vad partierna tycker i alla möjliga och omöjliga frågor i alla möjliga och omöjliga situationer. Utrymmet för den folkvalde politikern att använda sitt sunda förnuft är tillintetgjort. Det behövs inget sunt förnuft för att tolka ett partis politiska program. Det krävs att man kan läsa och att man har förmågan att slå upp och hitta rätt i ett register för att finna argument som andra har beslutat om. Läs in och repetera! Och nåde den som inte har uppgett rätt – partiets förbestämda – åsikt vid en intervju eller en debatt. Då blir det angrepp både utifrån och inifrån.

Partierna styr Riksdagen
Vår demokratiskt (?) valda parlament – Riksdagen – lider under partistyret. Partierna, med bara en liten del av svenska folket som medlemmar, är de som har den verkliga makten i Riksdagen. Riksdagsledamöterna är helt i händerna på sina partier och sina partikamrater. Det är ytterst sällan vi i Sverige får uppleva att man röstar utanför sitt eget partiblock. Att göra detta är en ohygglighet värre än många andra. Och den som gör det får veta hur han eller hon svikit sitt parti, sina partikamrater och sina väljare. Inga motargument accepteras.

Det finns stora frågor som Riksdagen tar ställning till och det finns mindre frågor. Långt ifrån, mycket långt ifrån, alla frågor är sådana att om man som riksdagsledamot intar en annan uppfattning än den regering man ger sitt stöd betyder att man vill byta regering eller har tappat förtroendet för den. Det betyder endast att i just den aktuella frågan håller man av olika skäl inte med om det regeringen tycker. Ska man då utsättas för för diverse påtryckningar för att överge den ståndpunkt man har, trots att man tycker att förslaget är helt felaktigt? Jagtycker inte det. Det är därför man sitter i Riskdagen, för att anävnda sin hjärna, sitt förnuft och motsvara det förtroende som väljarna gett. Det kan finnas en rad frågor där man inte håller med den sittande regeringen, men att man trots detta ger regeringen sitt fulla stöd att sitta kvar och styra landet. Det är, och bör vara, en del av den demokratiska processen.

Förtroende för de förtroendevalda
Jag vill ha politiker valda därför att vi som väljare har förtroende för dem. Inte bara i redan kända frågor utan även i andra frågor som kan komma upp när de är valda och företräder sina väljare. Därför tror jag inte heller på partier som försöker sätta ihop valsedlar så att de blir ”speglingar” i jämförelse med väljarunderlaget. Jag vill ha politiker som företräder mig som jag har förtroende för. Jag vill ha de som jag tycker är bäst lämpade för uppgiften, inte de som har den mest genomsnittliga förmågan att göra nytta. Jag vill ha politiker som jag tror kan använda sitt eget sunda förnuft när de ställs inför problematiska frågor att lösa. Sedan bryr jag mig inte om i fall det är en man eller en kvinna, ung eller gammal, inflyttad eller infödd. Det är individen som avgör. Det finns utskott i Riksdagen, det finns nämnder och styrelser på kommunal och regional nivå där det ska utföras ett arbete. Och där har våra förtroendevalda en skyldighet att använda sina egna hjärnor, sitt eget omdöme, sitt eget sunda förnuft för att komma fram till ett så bra beslut för landet och dess medborgare som möjligt.

Använd det sunda förnuftet
Nu säger jag inte att man som förtroendevald politiker ska strunta i det man gått till val på och som gjort att väljarna röstat på en. Nej, inte så. Men att man måste överväga beslutsunderlagen med kritiskt granskande ögon och se om där är något man tycker är fel, något som gör mer skada än nytta, något som får konsekvenser som inte är bra – ja då finns ansvaret, skyldigheten att säga ifrån och försöka få till en förändring.
Vi är inte lika. Vi har alla olika utgångspunkter och förutsättningar. Men om ärliga män och kvinnor använder sitt sunda förnuft, sin uppriktighet och övertygelse så kan dessa tillsammans gör i det närmaste underverk.

Men borde då inte det sunda förnuftet se likadant ut för alla oavsett vilket parti man representerar? Kan kanske tyckas så, men nej.
Vi har alla olika erfarenheter, olika kunskaper och livshistorier. Ett problem kan uppfattas på olika sätt och då kan olika lösningar bli aktuella. Och det är just här nödvändigheten av det sunda förnuftet kommer in. Om två personer är eniga om att det råder ett problem och det ska lösas, vad är då bäst? Att de båda resonerar utifrån respektive individs sunda förnuft för att lösa det och kommer fram till en gemensam lösning där hänsyn tagits till bådas sunda förnuft, till bådas kunskaper, till bådas erfarenheter, till bådas omdöme? Eller där de två slåss om hur lösningen ska gå till och den som är starkast får avgöra?

De enskilda kan här representera våra politiska partier som redan från början har en klar uppfattning om hur saker och ting ska gå till. Genom detaljerade partiprogram har man låst sig vid en uppfattning. Inga argument hjälper för att ta in vad övriga partier tycker. Inget intresse finns heller från övriga partier eftersom man också där redan på förhand har sina på förhand uppgjorda lösningar.
Men, tänk om man istället tagit sig an problemen utifrån de olika erfarenheter och kunskaper man tillsammans representerar? Vilket är fullt möjligt utan att svika de principer man gått till val på. Vilken lösning på problemet blir bäst? Det där partiprogrammen får styra och starkast vinner eller det där politikerna ges möjlighet att få använda det sunda förnuft de faktiskt är utrustade med?

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att våra politiker måste få en friare roll att agera och representera sina väljare. Att det sunda förnuftet måste få ett betydligt större inflytande på den svenska politiken.

ROLF K NILSSON

4 kommentarer

Filed under Okategoriserade

4 responses to “Mer sunt förnuft i politiken

  1. jan-olov

    Rolf K

    Mkt bra bra skrivet och det märks att du har sunt förnuft.

    Jan-Olov

  2. Jag har aldrig haft något problem med att det finns partiprogram, jag tycker tvärt om att det är ett problem när de blir välskrivet snömos som inte tas på allvar och det t.ex. backas inom frihetsfrågor när det kommer starka utrikespolitiska påtryckningar. Politiska partier behöver en viss tröghet för att väljare skall vet vad det är de röstar på och partiengagerade skall slippa känna att de har fastnat i ett socialt fängelse där de försöker ändra åsikter för att behålla sociala kontakter när ledare gör tvära svängar.

    Det som är jobbigt på alla nivåer är när ledare kör över ideologin för att försvara revir och ännu värre försöker göra andra förtroendevalda till sina röstboskap och stöd i interna maktstrider.

    Att bedriva politik genom att följa manus är meningslöst, du vet att jag har haft ett arbete med att skriva sådana manus och det är kul att formulera bra idéer men det är ännu roligare att vara del av att bra idéer tas fram. Jag vill ha starka riksdagsledamöter, inte mesar. Det är ett privilegium att kunna stödja starka människor, det är ett nedbrytande helvete att tolka subtila signaler om hur andra skall styras för att falla in i ledet, framförallt om det är viktigare än att lösa verkliga problem.

    Att jag ändå är hyfsat nöjd med politiken beror på att Alliansen har gett bättre kompromisser som ligger närmare min syn på bra politik än vad mitt eget parti har sagt att man vill göra. Det en moderat riksdagsgrupp inte har förmått göra har hela borgerligheten klarat så länge som de små partierna har inflytande.

    Sedan är jag riktigt sur över min partiledares senaste uttalande om försvaret. Jag kan prata i en kvart och räkna upp olika särintressen inom försvarssfären men summan av allt detta är inget särintresse! Idealiteten måste vårdas för att olika intressen skall leda till ett gott resultat. Jag har sedan många år bestämt mig för att riskera livet om allt går åt skogen, även för de som föraktar detta och det tänker jag fortsätta med även om jag föraktas av min partiledare. (Ok, det var kanske bara en dålig dag, men det gjorde ont. )

    Det hjälper inte att min hemstad har fått ett fantastiskt investeringsbeslut med Gripen E, det är på det stora hela meningslöst om försvaret inte fungerar.

    Dessutom är det fegt att inte våga ta natodebatten och debatten om djupare nordiskt samarbete, varför göra det som är rätt i lönndom i stället för att vara rakryggad med det?

  3. Cabben

    Oj, vad bra du skriver. Har precis hittat din blogg och undrar om du känner Knapptryckarkompaniets författare? Ni resonerar ju på samma sätt kring riksdagsledamotens sits.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s