Att tiga om och samtycka med Ryssland – Funderingar runt Makarovs besök

Idag välkomnar Sverige den ryske generalstabschefen Nikolaj Makarov. Det är statsminister Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Karin Enström som tar emot. Makarov är misstänkt för att vara ansvarig för massakern vid Novyje Aldy under Tjejenienkriget. Soldaterna ska ha gått från hus till hus och dödat alla; vuxna, åldringar och barn. 56 civila dog.

För några dagar sedan besökte samme man i Finland och varnade där sitt värdland för ett allt för nära samarbete med NATO. Finland borde istället satsa på ett ökat samarbete med Ryssland, tyckte han.
Enligt Makarov är samarbetet mellan Finland och NATO ett hot mot Rysslands säkerhet. Han passade också på att anklaga Finland för att ge sitt stöd åt Georgien och deras strävanden vad gäller Abchazien och Sydossetien. Och för att riktigt markera Rysslands väl stora intresse för Finland ifrågasatte han Republiken Finlands rätt att arrangera militärövningar på sitt eget territorium.

Den finske försvarsministern Stefan Wallin har kommenterat Makarovs uttalande på det enda rimliga sättet genom att slå fast att Finland fattar självständigt sina egna beslut om NATO.

Tidigare finske utrikesministern Pär Stenbäck slår i en artikel fast att Makarovs uttalande är gjort med president Putins goda minne. Det ligger helt i linje med Putindoktrinen att skapa en bild av Ryssland som ett hotat land. Men varför kom attacken just nu? Ja, i det kan man bara spekulera. Stenbäck håller inte för uteslutet att det kan bero på att Finland har beslutat att delta i flygbevakningen av Islands luftrum. (Något som Sverige enligt min uppfattning också borde delta i.) Från finsk sida ser man deltagandet i luftspaningen över Island som en del i det nordiska försvarssamarbetet. Inte som en del av en NATO-insats. Stenbäck håller inte heller för uteslutet att det bottnar i ett ogillande av det nordiska försvarssamarbetet.

Det ska bli intressant att se vad den ryske generalstabschefen har för budskap att lämna till Sverige. Och inte minst intressant om vi får veta om det lämnas ett svenskt budskap till Ryssland.

Sverige har sedan en tid en ny försvarsminister. Men efter Karin Enströms framträdande i Agenda och de uttalanden hon gjort sedan hon tillträdde visar att det inte spelar någon roll vem vi har som försvarsminister. Inte så länge det är en till synes ointresserad statsminister och en synnerligen mäktig finansminister som bestämmer hur den försvars- och säkerhetspolitiska situationen för Sverige ser ut. Svenska försvarets behov är lika med vad finansministern är beredd att avsätta. Sedan är det upp till varje försvarsminister och regeringstrogen tjänsteman att försvara detta och uttala sig att det är bra så, det räcker, det behövs inte med, bättre än någonsin, lysande resultat mm, mm i all oändlighet. Försvarsministrarna vet att det inte är så. De regeringslojala tjänstemännen vet att det inte är så, militären vet att det inte är så.

Jag har länge hävdat att det svenska försvartet inte är så dåligt som de värsta kritikerna hävdar. Men inte heller så bra som den officiella regeringsbilden vill göra gällande.

Från regeringen får vi en bild om hur bra omställningen av försvaret går. Men det är en sanning med modifikation.

Försvaret behöver mer pengar. Det går inte att flytta runt bland utgiftsposterna längre. Det går säkert att rationalisera mer och effektivisera. Men det är en uppgift som alltid ska ligga på de ansvariga – att få ut mesta möjliga, att inte göra det som är onödigt, att få så mycket som möjligt för pengarna.

Politiker, och framför allt riksdagspolitiker, som hänvisar till lagen för att inte kan göra något gör mig alltid arg. Det är i Riksdagen lagar stiftas. Det är i Riksdagen lagar ändras. Det är i Riksdagen lagar plockas bort. Undanflykterna till förhållandena för de som genomgår utbildning inom militären och de ekonomiska förhållandena måste få ett slut. Ändra på lagen så att militär som är under utbildning utan avdrag eller skattetillägg ska få såväl mat som husrum. Att hänvisa till arbetsmarknadens parter när det gäller ingångslöner för militär personal är att göra det allt för lätt för sig. Riksdagen har makten, använd den.

Regeringen Reinfeldt tycker inte om att kritisera Ryssland. Det må gälla gasledningens genom Östersjön och allt vad den innebär till den upprustning vi nu ser pågår i Ryssland. Och då inte minst inom vårt svenska närområde.

Ryssland satsar allt mer på militär närvaro i Arktis. Den dubbla gasledningen genom Östersjön ska enligt Putin fördubblas och två nya pipelines ska byggas. Den svenska regeringen tyckte det var ok förra gången. Har man samma åsikt nu? Ryssland talar öppet om att etableringen av gasledningen har betytt att den ryska intressesfären västerut har ökat militärt, ekonomiskt och politiskt. Regeringen kommenterar inte dessa uttalanden. För regeringen är det en miljöfråga. Vi har Makarovs uttalanden i Finland, vi ser hur Putin med hjälp av duman starkt begränsar mötes- och demonstrationsrättigheterna i Ryssland. Under den gångna veckan har Putin besökt Kina och diskuterat ökat militärt samarbete mellan Ryssland och den kinesiska diktaturen.

Sverige behöver en Rysslandsstrategi. Att tiga och samtycka får inte upphöjas till princip.

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

2 responses to “Att tiga om och samtycka med Ryssland – Funderingar runt Makarovs besök

  1. jan-olov holm

    Tänk om våra nuvarande riksdagspolitiker och framförallt försvarsminister kunde använda samma klarspråk.
    Bra att åtminstone Staffan Danielsson C kommenterat på sin blogg kanske fler väntar ut denna dag tills de kommenterar.

  2. Pingback: Solidaritetsförklaringens lackmustest « Observationsplatsen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s