Moderata försvarspositivismen offrades för ny image

Ända sedan den alliansregeringen tillträdde 2006 har försvaret varit satt på undantag. Oavsett hur omvärlden förändras har försvarsbudgeten satts till 40 miljarder kronor. Vi var många som efter valet 2006 hade hoppats på ett tydligt försvarspositivt ställningstagande från den nya regeringen. Men det kom aldrig. Idag kan man konstatera att försvaret blev ett offer för den inre moderata omgörningen. För att imagen av de Nya Moderaterna verkligen skulle slå igenom fann partistrategerna att försvaret var ett politikområde som kunde offras. Det var tvärtom ett väldigt bra område att visa att här sannerligen inte längre fanns något givet fortsatt moderat intresse för försvaret. Ut med det gamla, in med det nya! De Nya Moderaterna skulle inte syssla med försvarspolitik eller ha något större intresse för hur landet skulle försvaras. Vi levde ju i en ny värld där den ryska björnen förvandlats till ett fromt lamm.

För att bli av med den gamla bilden av moderaterna offrades försvaret som en kärnfråga. Det dröjde inte länge efter regimskiftet 2006 som man från folkpartiet kunde se att det fanns ett vakuum i politiken. Moderaterna hade frivilligt gett upp rollen som Sveriges mest försvarsvänliga parti. Folkpartiet kunde muta in ett område som man tidigare inte alls varit lika tydlig på. Det tidigare fp-beslutet om svenskt NATO-medlemskap visade också på ett offensivt tänkande som nu kunde fullföljas. Till skillnad från den moderata partiledningen vågade folkpartisterna stå för att man ville ha ett svenskt NATO-medlemskap. Moderaterna hukade och ville helst glömma att det fanns ett partistämmobeslut om svenskt inträde i den västliga försvarsalliansen.

Eric Erfors skrev i Expressen den 10 maj –  http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/utred-nato-nu-karin-enstrom/ – en i mitt tycke till största delen en mycket bra ledare om hur det svenska försvaret idag behöver mer pengar för att kunna uppfylla de uppgifter som staten har ålagt det.

Han konstaterar att landets nya försvarsminister Karin Enström har en svår uppgift och att den sannerligen inte blivit lättare genom företrädarens ständiga skönmålning av förhållandet inom det svenska försvaret.

Det svenska försvaret behöver mer pengar. Det går inte att fylla de behov som finns med en ständigt pågående förflyttning av pengarna från en utgiftspost till en annan. Det finns både kortsiktiga och långsiktiga behov som kostar pengar.

Erfors konstaterar i sin ledare att ÖB för åren efter 2015 vill ha minst två miljarder per år för materielkostnader. Och från 2019 ytterligare 1,2 miljarder för att förbandsverksamheten ska fungera ”tillfredställande”.

Det nya försvaret kostar. Reformen med frivilliga soldater istället för utnyttjandet av värnplikten kostar pengar. Såväl löner som rekrytering drar stora summor. När reformen diskuterades under förra mandatperioden påpekades också för försvarsdepartementet att dessa områden skulle bli dyrare än vad man beräknade. Men något större intresse att lyssna fanns inte.

I dessa kostnader för framtiden finns inte de med som behövs för att modernisera JAS-Gripen. Expressens ledarskribent hyser inte någon större kärlek för Gripenprojektet. Till viss del kan jag förstå det. Men å andra sidan är jag som svensk, och som svensk förre detta försvarspolitiker, stolt över detta flygplan. Däremot mycket besviken på hur intresserade NATO-länder som visat intresse för planet mer eller mindre tvingats tacka nej till köp för att istället lägga sina pengar inom försvarspakten.
På en öppen marknad med spelregler och öppenhet hade vi kanske kunnat surna till och prata om ojustheter att andra hänsyn tagits än de rent ekonomiska och prestandamässiga. Men det handlar om försvar, det handlar om framtida garantier och det handlar om lojalitet. Inte konstigt att man då håller sig inom ”familjen”, i det här fallet NATO. Det är naivt at tro att vi som säljarland ska åtnjuta samma fördelar som medlemsländerna. Det är inte rimligt att tro detta hur mycket vi än ser det som ”orättvist”.

Jag har vid ett flertal tillfällen pekat på den svenska försvarsindustrin som en del av den svenska försvarsförmågan och har därför en speciell ställning inom det svenska näringslivet. En åsikt som inte varit intressant när den rådande dogmen varit att ”köpa från hyllan”. Ett i mitt tycke kortsiktigt tänk som inte ger någon säkerhet för framtiden.

Det svenska försvarets förmåga bygger idag mycket på samarbete med andra länder och med NATO. Det är rätt tänkt – men det är ansvarslöst att bygga vidare på detta utan att ta steget fullt ut och Sverige blir medlem i NATO. Våra garantier måste få motgarantier.

Den moderata passiviteten när det gäller ett svenskt NATO-medlemskap måste brytas. Och det kan det bäst göras inifrån. Förhoppningsvis finns det fortafarande inom den Nya Moderaterna tillräckligt starka krafter för att ha förmågan att lyfta initiativet.

Om det är tjänstefel, vilket Erfors menar i Expressen, av regeringen att inte beakta ett NATO-medlemskap i den svenska försvars- och säkerhetspolitiska planeringen vet jag inte om jag kan hålla med om. Däremot kan jag anse att det från moderat håll är ologiskt, svagt och till stora delar fegt att inte driva frågan om NATO-medlemskap. Vänsterns beröringsskräck när det gäller NATO känner vi till. Men att moderaterna skulle hamna i samma tillstånd hade jag ju inte väntat mig.

Sverige bör gå med i NATO. Försvaret måste få ökade resurser. Löner och förmåner för de frivilliga soldaterna måste bli bättre och stå i förhållande till det uppdrag de tagit på sig. Behöver skattelagarna ändras för att göra detta möjligt – ändra dem!

 

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

One response to “Moderata försvarspositivismen offrades för ny image

  1. Sören Strand VISBY

    Förslaget att sänka grundkraven till högstadienivå för att bli kontrakterad soldat ger inga bra signaler. Då får man den soldat man får. Att skicka ut soldater i internationell tjänst med knapphändiga språkkunskaper är en smärre katastrof. Detta återspeglas i det mycket svaga intresset att göra en militär karriär. Hoppas någon inom rimlig tid kommer underfund om att slopandet av värnplikten sänkte den svenska försvarsmakten till bottennivå. Att dessutom moderaterna saknar en försvarstanke som är framåtsyftande är ännu mer att beklaga. Någon även inom det moderata samlingspartiet borde ha kurage att aktualisera ett svenskt NATO-medlemsskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s