Ryssland vill bygga fler gasledningar i Östersjön, skrotar sociala program och satsar på vapenindsutrin

Efter att det i över ett år ryktats om att man från rysk sida planerar ett tredje rör bredvid de två andra genom Östersjön kom så beskedet. Nord Stream inleder en förundersökning för att bygga inte ett, utan ytterligare två rör. Detta sker samtidigt som Vladimir Putin är nyinstallerad som president och ryssarna får veta att staten skär ner på de sociala upprustningsprogrammen till förmån för rymdteknik och försvarsindustri. Oberoende experter inom Rysslands gränser är oroade. Omprioriteringarna kan leda till katastrofala följder och det nya Ryssland är tillbaka i en gammal Sovjetmentalitet.

I ett synnerligen mångordigt pressmeddelande från Nord Stream framförs med påfallande övertydlighet att det är ”aktieägarna” som önskar en förundersökning om möjligheterna med ytterligare två rör. Vi får också veta och att projektet är i aktieägarnas intresse. Och det är säkerligen sant. I sammanhanget får inte glömmas bort att Nord Stream till 51 procent ägs av Gazprom. Majoritetsägare i Gazprom är i sin tur ryska staten. Och beslutsfattaren i den ryska staten hittar vi i Kreml. Där hittar vi Vladimir Putin som förutom att som president har majoritetskontrollen i Gazprom också personligen är stor aktieägare i företaget. Den direkta kontrollen från Kreml över rören på Östersjöns botten går inte att tvivla på.

På många områden är Gazprom viktigare för Kreml att verkställa den ryska utrikespolitiken än utrikes- och försvarsministerierna.

Gazprom har sedan 2001 styrts och dominerats av tre grupper. Dels VD:n Alexej Millers grupp av ekonomer från St Petersburg, en grupp KGB-officerare med nära knytning till Putin och en grupp ”ärvda” Gazpromtjänstemän som finns kvar i företaget.

Vladimir Putin har kontroll över samtliga grupper och ser nogsamt till att ingen blir starkare än någon annan, att det finns en balans mellan dessa grupper där ingen får växa sig för stark.

Det är ingen hemlighet att – vad som ofta beskrivs som den ”ryska eliten” – är aktieägare i Gazprom. I sammanhanget kan inte heller glömmas bort de svenska intressen som har funnits och finns i direkt eller indirekt ägande av aktier i Gazprom.
Adolf Lundin, Lundin Oil, grundade 1996 företaget Vostok Nafta med affärsidén att äga aktier i Gazprom. Fram till 2007 utgjorde Gazpromaktier 91 procent av Vostok Naftas aktieinnehav. Samma år bytte företaget namn till Vostok Gas då Gazpromaktierna placerades i ett separat bolag som fick det gamla namnet Vostok Nafta. Utrikesminister Carl Bildt satt fram till 2006 med i styrelsen för Vostok Nafta med såväl aktieoptioner (15 000) som ett styrelsearvode på 2,7 miljoner per år. Vostok Naftas goda ekonomi byggde helt på att Gazpromaktien gick bra. Gazproms verksamhet var då som nu ett med den av Kreml fastlagda ryska utrikespolitiken.

Sammanblandningen av den ryska statens ekonomiska intressen och den politiska maktens ekonomiska intressen är total när det gäller Gazprom. Det har sagts att den förre ryske premiärministern Tjernomyrdin på sin tid ägde fem procent av Gazproms aktier. Något som då värderades till nästan hundra miljarder kronor. Ingen vet hur stor del av Gazprom som Putin äger, men det finns de som menar att Putin genom sitt innehav är världens rikaste man. Att den förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder blivit en mycket rik man genom vänskapen med Putin, och ordförandeskapet i Nord Stream, är ett pinsamt faktum för Tyskland i allmänhet och den tyska socialdemokratin i synnerhet. Hur många ryska gas- och energimiljoner den förre italienske premiärministern Berlusconi plöjt ner i sina verksamheter genom vänskapen med Putin råder det ännu viss skugga över.

Den utredning, eller förundersökning, som Nord Stream nu tillsatt för att tillfredsställa ”aktieägarna” ska vara klar om åtta månader. Det som ska kartläggas är finansiering, tekniska lösningar och ruttalternativ. Enligt Nord Stream ska de nya ledningarna öka leveranssäkerheten från Ryssland till Tyskland och bli ett ”steg mot en mer långsiktig energisäkerhet för EU”.

Gasledningen genom Östersjön, med två eller fyra rör, är en del av den ryska försvars-, säkerhets- och utrikespolitiken. Alla enskilda, alla politiska instanser och länder som på ett medvetet och positivt sätt underlättar för Ryssland att genomdriva denna politik är delansvariga för de beslut som fattas i Kreml där gasledningen är en faktor.

Med den fördubbling av rör som nu planeras blir ledningen genom Östersjön än viktigare för Ryssland. Än viktigare för att med gasen som instrument utöva inflytande och påtryckning på EU och de stora EU-länderna. Gasleveranserna till de europeiska konsumenteran som nu sker genom enskilda avtal med mottagarländerna splittrar på ett effektivt sätt EU. Möjligheten till fördelar för det egna landet har gjort att ett antal EU-länder inte väntat på en gemensam energilinje när det gäller Ryssland. Man har tecknat egna avtal och därmed satt sig i knät på beslutsfattarna i Moskva. Frågan är vad man har att sätta emot en kall vinter när de ryska intressen står på spel i EU eller i världssamfundet. Ju kallare vintrar – desto större förståelse för ryska specialintressen.

Med fyra istället för två pipelines koncentrerar man från rysk sida en stor del av transporterna till att gå genom Östersjön. Intresset för att inget ska hända med ledningarna ökar ytterligare.
Den ryska Östersjöflottan förstärks kontinuerligt för att bevaka ryska intressen. President Putin har förklarat att det faller på Östersjöflottan att ansvara för säkerheten runt gastransporterna på Östersjöns botten. Från den ryska statsledningen har vi också fått klara besked om att Rysslands politiska, ekonomiska och militära intressesfär växt västerut i och med gasledningens tillkomst. Rysslands intresse av att kontrollera Östersjön kommer ytterligare att öka, om det torde det inte råda några delade meningar. Och några nedskärningar i de ryska militärutgifterna lär det inte heller bli.

För två veckor sedan kunde man i rysk media läsa att istället för att satsa på hälsovård, bostäder och norra Kaukasien (Tjetjenien och Ingusjien) har det ryska finansdepartementet beslutat att en tredjedel av budgeten ska gå till rymdteknik, vapenexport och Fjärran Östern.

Enligt Natalja Smorodinskaja, ekonomie doktor och verksam i den ryska vetenskapsakademien, säger till Hufvudstadsbladet att detta är det sämsta som kunde hända. Enligt henne har den ryska regeringen nu i flera år inte brytt sig om att reformera landets ekonomi utan byggt alla framtidsprognoser på höga och ökande råvarupriser.

Enligt Smorodinskaja beror satsningen på försvarsindustrin till stor del på banden mellan denna och den ryska makteliten. Människor som agerar utifrån egenintresse och gammal sovjetmentalitet.

Den ryska vapenexporten, som idag ligger på samma nivå som när den var som mest omfattande från Sovjetunionen, ger hårdvaluta. Men i otillräcklig omfattning.

Nedskärningarna i de sociala programmen motiverar Vladimir Putin med att de är ineffektiva och förverkligas så långsamt att det är bättre att lägga ner dem eller satsa pengarna på något annat.

Ett Ryssland med social oro och ökade sociala problem där man satsar mer på militären och vapenproduktion ger inte några direkta välbehagskänslor.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s