Häxjakten på Leif Östling inte värdig seriös media

KRÖNIKA
Som andra demokratiska och civiliserade länder har vi lagar och regler som medborgarna förväntas respektera. De flesta är också fullt rimliga. Bryter man mot dessa lagar kan man bli straffad. Följer man lagar och regler stiftade och beslutade av demokratiskt valda folkförsamlingar borde allt vara i sin ordning. Men så är det inte i Sverige. I Sverige finns det en makt, en domstol, en lagstiftare som står över vad som står i lagboken. Det är en till allt för stor del sensationslysten media som formulerar ”brottet”, som dömer och hänger ut ”förövaren” även när det inte är någon lag som överträtts. En häxjakt sätter igång som bygger på tillfälliga opinioner, fördomar, särintressen och möjligheter till höjda upplagor, högre tittar- och lyssnarsiffror och många besök på redaktionernas hemsidor.

När det gäller den så kallade Paradisläckan har kommersiell media och public service konkurrerat i indignation och i att plocka fram fördömanden av Leif Östlings, Svenskt Näringslivs ordförande, agerande. Bilden som mejslats fram har i mitt tycke varit orättvis. Leif Östling beskrivs som en person som inte tar sitt ”solidariska ansvar” och smiter ifrån sin skyldighet att betala skatt. Bygger bilden av Leif Östling på okunnighet är det dålig journalistik. Är det en medveten nidbild är det riktigt allvarligt. Media som vittne, domstol och verkställare av straff gagnar varken yttrandefriheten eller den enskildes rättigheter.

Leif Östling tjänar mycket pengar. Enormt mycket pengar. Men det finns ingen lag som förbjuder detta. Under de senaste sju åren har Leif Östling betalat 84 miljoner kronor i inkomstskatt och 23 miljoner i kapitalskatt. Under samma tidsperiod har han betalt 70 miljoner i skatt i Tyskland för pengar han tjänat där. De pengar som finns placerade i Luxemburg tjänade han under 80-talet då han bodde och arbetade i Nederländerna. Pengarna som finns på Malta härstammar från hans tid i Japan då han arbetade för Toyota. Om, eller när, han tar ut pengar från utlandet beskattas dessa enligt svenska regler och gällande dubbelbeskattningsavtal så länge han är skyldig att betala skatt i Sverige.

I Sverige får man inte tjäna väldigt mycket pengar om man vill bli opinionsmässigt accepterad. Undantag finns, men främst då för skådespelare, idrottsstjärnor och lotterivinnare. Men om man tjänar pengar genom idogt arbete, höga löner och kloka investeringar är man med automatik misstrodd och framför allt osolidarisk.

Efter den så kallade Paradisläckan har flera människor med pengar placerade i utlandet fått löpa gatlopp genom den svenska offentligheten. Inte för att dessa individer har brutit mot någon lag. Utan för att de valt att – helt lagligt – ha pengar på andra konton än svenska.

Att vänsterpotentater av olika dignitet och position ylat med i kören förvånar inte, det hör till. Men att moderaternas nye partiledare tog ton i samma kör är beklämmande. I Aftonbladet förklarade Ulf Kristersson att ”Det finns skäl att ifrågasätta hur han (Östling) ser på vår skyldighet att finansiera saker gemensamt.” Kristersson säger till samma tidning att han tycker Östlings uttalande där han ifrågasatte vad han får för sina skattepengar och lyfte fram köerna i den svenska välfärdsstaten var ”anmärkningsvärt”.  Ulf Kristerssons uttalande om Östling är om något anmärkningsvärt. Östlings uttalande var klumpigt och bevisligen sagt i affekt. Men frågorna han ställde var befogade och köerna finns där – trots det höga skattetrycket.
Det är de höga skatterna i Sverige som är vårt stora problem och hur våra politiker beslutar att medborgarnas pengar ska användas. Inte Leif Östlings skattevillighet eller de miljoner han de facto betalt in i skatt.

ROLF K NILSSON

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Då var försvaret ett särintresse nu vill alla vara försvarsvänner – ynkligt

KRÖNIKA
Regeringen har beslutat att det blir det amerikanska luftvärnssystemet Patriot som försvaret ska ha i framtiden. Det är på många sätt bra, men det finns ingen anledning att jubla – än. Läget är minst lika prekärt som tidigare. Vad som nu glöms bort är att robotarna till en första luftvärnsbataljon inte är fullt på plats förrän år 2025. Åtta år till dess. Om planerna som regeringen nu har håller ska de första delarna av luftvärnssystemet vara på plats 2020. Efter 2025 ska en andra etapp påbörjas och en andra luftvärnsbataljon ska utrustas med det amerikanska systemet. Det kommer att hända exceptionellt mycket de kommande åren. Vi borde haft ett fullt funktionsdugligt luftvärnssystem idag. Men det har vi inte.
De fredsrusiga politikerna har varit i majoritet (även om det funnits de som kämpat mot övermakten) och tävlat i att rusta ner.
Att försvaret av Sverige, av en Alliansregering, kunde ses som något i det närmaste ointressant är för mig obegripligt. Rekord i såväl okunnighet som arrogans nåddes i slutet av januari 2013 när statsminister Reinfeldt förklarade försvaret vara ett särintresse.

Vad vi ser nu är ett något yrvaket uppvaknande där man med stora ord försöker komma till rätta med det i det närmast kriminellt eftersatta försvaret. Samma människor som för inte så länge sedan hyllade den vettlösa nedrustningen slår sig nu för bröstet och förklarar att ”nu rustar vi upp försvaret”. Hyckleri och dubbelmoral! När de verkliga försvarsvännerna försökte få stöd teg de, nu har vinden vänt och de följer med. Ynkligt! Det är sådant som bidrar till politikerföraktet.
Men – vad som är bra är att det äntligen händer något – även om det är sent. Vi kan bara hoppas att det inte är för sent.

Att satsa på Patriot är säkert. Det är ett beprövat system och det fungerar. Det känns tryggt. Vad som känns mindre tryggt är att vi blir beroende av USA när det gäller leveranser av robotar. I ärlighetens namn ska sägas att jag inte har en aning om hur många som finns på lager eller hur många som tillverkas. Men i sammanhanget känns det oansvarigt att inte ta med i beräkningarna, vilket man möjligen gjort, hur det i praktiken blir under skarpt läge. Finns det tillräckligt med robotar som kan levereras till Sverige? Om Sverige skulle hamna i skarpt läge lär också andra länder som är beroende av samma luftvärnssystem vara det.

För en tio, tolv år sedan kom påstötningar till Sverige från USA att Europa borde tänka mer på sin egen vapenförsörjning. USA kan inte för tid och evighet vara den evigt aldrig sinande vapensmedjan. Och här kan jag inte låta bli att plocka fram en gammal käpphäst: Min absoluta och bestämda uppfattning är att svensk försvarsindustri måste räknas som en del av den svenska försvarsförmågan. Man kan inte, som tyvärr alliansregeringen länge förordade, att försvarsmateriel ska betraktas som vilka andra varor som helst. Att det skulle vara så bra, så bra om vi utrustade försvaret med materiel ”köpt från hyllan”. Svensk försvarsindustri skulle inte ”gynnas”! Naiv övertro till marknadsekonomins principer. Och med det sagt står jag lika fast i min uppfattning att marknadsekonomi är det enda ekonomiska system som kan förenas med en fungerande demokrati. (Kan utveckla detta mer vid ett annat tillfälle.)

När diskussionen om att köpa från hyllan var som mest intensiv använde förespråkarna av denna princip att visa på Finland som ett bra exempel. Det finska flygvapnet har bland annat drygt 50 Hornetplan inköpta från USA och detta tog man som exempel hur bra det var och i förhållande hur mycket ”billigare” det skulle vara om Sverige också ”köpte från hyllan”. Vad som inte sades var att det vid tillfället var färre än tio av de finska Hornetplanen som kunde lyfta och utföra ett uppdrag med full kapacitet. Resten stod på marken i avvaktan på reservdelar och kompletterande utrustning. USA prioriterade sina egna och sina allierades behov före kunder utanför Nato. I sak har ingenting förändrats här.

Det europeiska, det franskitalienska alternativet har sina fördelar utöver att det inte kostar lika mycket och inte behöver lika många soldater för att använda som Patriot. Vad som talar kraftigt emot Samp/T är att det inte är färdigutvecklat. Så – i nuvarande läge är det bra att beslut fattas och verkställigheten kan sätta igång. Ett önskemål vore dock att Sverige fram till dess systemet är på plats och klart att använda skulle kunna få hyra eller låna Patrioter som är klara att ta sig an sina uppgifter.

ROLF K NILSSON

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Sverige behöver luftvärn nu – helst tidigare

LEDARE
Sverige är i det närmaste i akut behov av ett fullvärdigt luftvärn. Vad man som utomstående kan konstatera är att det i praktiken är två system som den svenska regeringen har att välja på. Det är det europeiska alternativet, det fransk-italienska, Samp/T-Aster-30 och de amerikanska Patriotrobotarna.

Av rent politiska skäl vill försvarsminister Peter Hultqvist ha det amerikanska systemet. Bilateralt samarbete med USA är i hans socialdemokratiska värld bättre än att satsa på europeiska alternativet eller på ett direkt svenskt medlemskap i Nato. Det spekuleras i om Hultqvist räknar med ett starkare stöd från USA om Sverige satsar på det amerikanska robotsystemet hellre än att stärka det europeiska samarbetet.

Luftvärn kostar pengar. Det får kosta och det måste kosta om vi ska ha ett luftvärn som ska vara mer än symboliskt. Risken är dock påtaglig att finansdepartementet får lika mycket att säga till om som under alliansregeringen, att de kamerala krafterna är mäktigare än de som kan förfäkta försvarsbehovet. Friheten värderas i kronor och inte som det yttersta vi måste försvara.

Svenska Dagbladet har spekulerat i en kostnad för det, förhoppningsvis, kommande luftvärnsköpet runt 30 miljarder under en nyttjandeperiod på mellan 20 till 30 år. Vilket system som är ”bäst” är näst in till omöjligt för en lekman att uttala sig om med säkerhet. Men det europeiska alternativet ska enligt bedömare ha en modernare teknik, det ska vara lättare att använda och kräver inte lika mycket personal. Det borde därför bli billigare, och effektivare än det amerikanska. En faktor som borde var till fördel för Samp/T-Aster-30 är att man i det närmaste kan räkna med att Saab blir leverantör när det gäller radarsystem. Något som på många plan skulle vara till fördel för Sverige och inte att förakta för svensk försvarsindustri. Men – trots detta lär Hultqvist redan från början när ett nytt luftförsvar började diskuteras ha föredragit de amerikanska Patriotrobotarna. Enligt SvD ska han förordat att endast en offert ska begäras in – den från USA. Men då det inte är en fråga som endast berör försvarsdepartementet har de synnerligen inblandade finans- och försvarsdepartementen haft en annan uppfattning varför inköp av ett absolut nödvändigt luftvärnssystem ytterligare försenats.

Fördelar med att välja det fransk-italienska luftvärnet är att ett svenskt köp med Saab som viktig underleverantör skulle kunna öppna för ytterligare materielsamarbete på försvarssidan. Hultqvists USA-positiva inställning är i sig bra. Men med Trump i Vita huset känns USA inte lika säkert och pålitligt att luta sig emot längre. Beslut om försvarsinvesteringar förväntas ligga på bordet för beslut i december. Men att få robotarna på plats ligger några år fram i planeringen. Beställning och förberedelser borde ske med omedelbar verkan. Att vänta är ansvarslöst. Det är viktigt att inte slösa med skattebetalarnas pengar, men det får inte heller bli en lång politisk dragkamp om vilket system man kan få för minst pengar som gör avkall på kvalitet och prestanda.

Det är bra och helt nödvändigt att ha en långsiktig försvarsplanering. Men när det gäller försvarsmateriel som landet har ett akut behov av finns det inget som motiverar att skjuta på beslut och införskaffande. Det måste göras så snabbt det är möjligt – det borde helst redan vara gjort.

Att diskutera de tekniska skillnaderna, fördelar och nackdelar med de olika robotsystemen överlåtes till de som har kompetens för detta. Men vad även ”amatörer” kan förstå är att det svenska försvaret måste kunna bekämpa angrepp riktade mot Sverige. Och för det behövs ett fullödigt luftvärn. Och det innebär luftvärn med både kortare och längre räckvidd som kan ta sig an såväl kryssnings- som ballistiska robotar. Och det kräver såväl kvalité som kvantitet. För ett komplett luftvärn krävs i lika hög grad kvalité och kvantitet när det gäller jaktflyg. Kvalité det har vi. Men när det gäller kvantitet är den planerade storleken för det svenska flygvapnet pinsamt underdimensionerat.

Det framtida luftvärnet måste grupperas i hela landet och i närheten av de objekt som ska skyddas. Orter som har nämnts i sammanhanget är Uppsala, Ronneby och Gotland. Men det känns inte bra att nöja sig med detta. Norrland, Västsverige och Skåne får inte lämnas utan luftvärn. Att marinens fartyg också måste utrustas med kvalificerat luftvärn är en självklarhet som tyvärr negligerats. Det kostar, men det måste få kosta.

Om man ser på de aktuella systemen för ett framtida svenskt luftvärn täcker de båda alternativen behoven. Nu är det beslut som fattas. Det finns argument både för och emot såväl den euroepiska som den amerikanska lösningen. Men varför inte beställa båda? Sverige är ett långt land. Olika behov kräver olika lösningar. Genom att satsa på båda system borde rimligen ingen dörr stängas. Ett köp av båda systemen skulle också innebära att fördelarna maximeras och nackdelarna minimeras. En angripare tvingas förhålla sig till två system.
Det är bara att hoppas att de politiska beslutsfattare vi har att tillgå i riksdag och regering snabbar på beslutsgång och verkställighet. Luftskyddet behövs och det behövs nu!

Nu är det inte bara ett nytt luftvärn som kostar. Och det är inte bara här som det krävs omfattande insatser för att återuppbygga det svenska försvaret. De partier som vi har i vår svenska riksdag vill alla öka försvarsanslagen. Men de anslag man föreslår räcker inte för att täcka behoven.

För åren 2018-2020 vill S/MP-regeringen tillsammans med vänsterpartiet höja anslaget med 8,1 miljarder. Centerpartiet med 10,3 miljarder följt av Kristdemokraterna som tycker det räcker med 12. Moderaterna som nu gör ett stort nummer av sin försvarsvänlighet har landat på 17,7 miljarder och Sverigedemokraterna på 18. Bäst i klassen, men inte tillräckligt bra, är Liberalerna som vill plussa på med 25 miljarder kronor.

Sverige behöver ett effektivt luftvärn – och det behövs nu!

ROLF K NILSSON

 

 

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Beklämmande rysspropaganda i DI från Anders Svärd (C)

DEBATT/ Läser Anders Svärds (C) debattartikel i Dagens Industri och blir både besviken och arg, men inte förvånad. Inom centerpartiet har det alltid funnits framträdande företrädare som hamnat fel när det gäller Ryssland. Från Skånska Dagbladets ledarsida till kommunpolitiker, riksdagsledamöter och nu – som en röst från det förflutna – centers gamle försvarspolitiske talesperson Anders Svärd. Centern har ett internt problem när det gäller ryssvänligheten. Ett problem som de försvars- och västvänliga krafterna som finns i centern måste ta itu med.

Redan i början av sitt proryska inlägg slår Anders Svärd fast att ”Sverige behöver en ny rysslandspolitik”. Och när han sedan skriver ”Att fortsätta underblåsa rysskräck är inte i något hänseende konstruktivt om vi vill förbättra våra egna säkerhetsförhållanden”, börjar det kännas riktigt otäckt. Gemensamt för den stora majoriteten av Putinvänliga debattinlägg, desinformationsartiklar i försvarsfrågan och anti-Nato inlägg är att hävda en påstådd ”rysskräck” i Sverige. Rysskräck anklagas alla för som varnar för Rysslands aggressiva utrikespolitik, territoriella krav på områden som ingick i det gamla Sovjet och hoten om att ta till vapen om man inte får som man vill. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att artikeln var ett beställningsjobb, i tid lagom för att misstänkliggöra storövningen Aurora 17 .

Jag må vara mindre kapitalist än vad Anders Svärd är men när han förordar att ”vi svenskar borde se Ryssland som en framtida exportmarknad” och vi därför borde anstränga oss för så goda relationer som möjligt blir jag beklämd. Att handel mellan två länder skulle öka det ena landets möjligheter att påverka politik och samhällsförhållande i det andra är inget annat än att försöka rättfärdiga pengahungern. Kina är ett bra exempel där fjäsk och självvald blindhet gör att handeln kan frodas och uppmuntras. Kina är ett exempel som inte bör följas.

Anders Svärd är kritisk till beskrivningen av Ryssland som ett hot och som enligt honom endast används som skäl för att stärka det svenska militära försvaret. Ett synsätt han inte finner ”värdigt” ett fritt land som Sverige.  Istället för denna, för honom uppenbarliga helt felaktiga Rysslandsbild, bör Sverige satsa på att utveckla ”goda relationer” med Ryssland. Inte ett ord om den ryska annekteringen av Krim, inte ord om kriget i Ukraina, inte ett ord om de ryska hoten mot sina grannar som tidigare ingick i det kommunistiska sovjetväldet, inte ett ord om de aggressiva ryska militärövningarna i Östersjön, inte ett ord om de ryska bombövningarna mot Sverige.

ROLF K NILSSON
Medborgerlig Samling

1 kommentar

Filed under Okategoriserade

Moderater utan försvarspolitiskt förtroende vill satsa på försvaret – hur mycket är prutmån och vad säger Reinfeldtnedrustarna ?

DEBATT/ Moderaterna håller presskonferens och säger sig nu vilja avsätta två procent av BNP till försvaret. Vi får också hör att allting inom försvaret ska förstärkas…  Visst låter det bra.  Men vad säger att man kan lita på moderaterna efter att partiet under åtta år i regeringsställning gjorde allt för att dra ner och försvaga det svenska försvaret? Internt motarbetades och baktalades de krafter inom partiet som ville ha en annan, och som det visar sig idag, helt realistisk satsning på försvaret.

Det klingar falskt när moderatledaren står och förklarar hur det ser ut i världen och hur mycket det svenska försvaret behöver stärkas. Moderaterna har för länge sedan förbrukat sitt förtroende som det försvarsvänliga partiet i Sverige. Och det krävs mycket mer än det vi kunde höra i dag på presskonferensen för att partiet ens ska närma sig det förtroende man en gång hade i denna fråga.

Jag kan bara inte låta bli att citera moderaterna när de på sin hemsida förklarar att Moderaterna har under de senaste åren varit pådrivande för att höja försvarets anslag, både på kort och på lång sikt. Vi drev nyligen fram den tredje förstärkningen av Sveriges försvarsanslag under den här mandatperioden. Alla tre uppgörelserna har gett substantiella tillskott till försvaret som bidragit till att stärka Sveriges försvarsförmåga här och nu.”  Jag ska inte säga att det är en medveten lögn. Men det är helt fel uppgifter och det är en försåtlig lek med svenska språket.  Moderaterna har inte varit med om att stärka försvaret. I de uppgörelser man gjort med regeringen har man möjligen bidragit till att bromsa upp nedrustningstakten. Inte en enda av uppgörelserna har resulterat i att ge Försvarsmakten de medel som krävs för att den ska kunna uppfylla de försvarsbeslut som har tagits i riksdagen.

Att som moderaterna gjorde vid en av uppgörelserna gå ut i annonser och på affischer förklara att man stärker försvarsförmågan var en ren lögn. De moderata kraven var högre än vad regeringen ville ha, ja. Men moderatförslagen låg långt ifrån det verkliga behovet. Det man bidrog med var att sakta ner på den avrustning som i praktiken pågår genom att kostnaderna ökar mer än vad som tillförts för att täcka de existerande behoven och samtidigt stärka försvaret.

Moderaternas ”nya” försvarspolitik och de satsningar man vill göra försvann i stor del i det enorma ordflöde som präglade presskonferensen.

Men om vi ser rent konkret vad den nu är moderaterna vill göra.

”Valet står inte mellan att stärka Sveriges försvar eller att bli medlem i Nato. För att stärka Sveriges säkerhet på allvar måste vi göra både och. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra.”

Kloka tankar, inget att invända mot.

När Moderaterna samlas till stämma i oktober kommer vi att söka stöd för förslaget att Sveriges försvarsutgifter ska närma sig två procent av BNP. Ambitionen är att göra detta under en tioårsperiod.”

För lite och för sent.  Det svenska försvarets behov är stora. Det måste snarast avsättas en klumpsumma för att göra de förstärkningar som försummats. Och sedan så snart det är byråkratiskt möjligt avsätta 2,5 procent av BNP till försvaret.

”Fokus för styrketillväxten ska ligga på närområdet och att hela Sverige ska kunna försvaras. Särskilt viktigt kommer försvaret av Östersjön, och framförallt Gotland, att vara. Utöver Östersjön är exempelvis ökad försvarsförmåga runt Göteborg särskilt prioriterad.”

Helt riktiga slutsatser men Skåne får inte glömmas bort, inte heller Norrland. Förstärkningar behövs i hela landet. I de försvarssatsningar som moderaterna vill göra och som avslöjades på presskonferensen fanns också mer konkreta punkter.

”Satsning på IT-säkerhet.”Bra!

”Satsning på psykologiskt försvar.”Bra!

”Förstärkning av markstridskrafterna genom beslut om att börja bygga upp en tredje armébrigad i Skåne. En ökning av numerären i Hemvärnet bör inledas samt att samtliga Archerpjäser bör behållas och förbandssättas.”Bra! Men varför ”bör”?  Varför inte ”En ökning av numerären i Hemvärnet SKA inledas” och ”att samtliga Archerpjäser SKA behållas och förbandsättas”?

”Luftförsvarsförmågan bör förstärkas genom ett tidigarelagt införande av luftvärn med medellång räckvidd. Beslut bör tas om anskaffning av ny luftburen sensorförmåga. Beslut bör tas om att behålla ett antal Jas C/D för att bättre kunna klara av införandet av Jas E. ” Samma sak här – varför ”bör”?  ”Luftvärnsförmågan SKA förstärkas…”, ”Beslut SKA tas om anskaffning av ny luftburen…”  Varför så tveksamma?

I förslaget från moderaterna ingår också vad man kallar satsningar på medellång sikt –  2021 till 2025. Satsningar som med tanke på det omvärldsläge vi befinner oss i inte kan vänta utan måste igångsättas snarast.

” Beslut om nya förbandsorter och utökning av befintliga förband och enheter. Prioriterad verksamhet är exempelvis ny flygflottilj i Uppsala, upprättande av amfibieregemente i Göteborg, samt förstärkning av stridsgruppen på Gotland.”  Bra, men vad jag direkt saknar är en flygflottilj i Skåne, förstärkning av pansarförmågan i Skåne och marina enheter fast stationeradepå Gotland.

”Prioriterade materielprojekt att överväga är exempelvis ytterligare ubåtar, ny generation av ytstridsfartyg samt luftvärn för ytstridsfartygen och analys av behovet av långräckviddigt luftvärn.”  Varför inte slå fast: Fler ubåtar, ny generation ytstridsfartyg och luftvärn för ytstridsfartygen. Åter igenVarför denna tvekan? Framför allt när det gäller vad som behövs omedelbart och det är luftvärn för de ytstridsfartyg som Sverige idag förfogar över. Att vänta är att utmana ödet.
Riktigt sorgligt blir det när man ser hur moderaterna formulerar sig kring JAS  Beslut bör tas om att behålla ett antal Jas C/D för att bättre kunna klara av införandet av Jas E.”  

”Ett antal” kan vara allt från ett och uppåt. Ingenting om att de drygt hundra JAS-plan som flyget idag disponerar ska behållas och att förstärkningen ska ske genom att tillföra de  60 plan av en nyare modell som är beställda.  Av detta kan man bara dra slutsatsen att moderaterna står fast vid överenskommelsen med regeringen att skrota större delen av det svenska väl fungerande flygvapnet. Rent försvarsvansinne.

Det finns mycket som är bra i det moderaterna nu har kommit med. Men där finns en tvekan och man får intrycket att man har tagit i med alla krafter för att kunna ha en prutmån när det ska förhandlas med dels centern men också med socialdemokraterna. Det förklarar också tvekandena och alla ”bör”.  Nu är det upp tillbevis som gäller för moderaterna. Jag har ingen tilltro till det här – även om många av förslagen är bra, mycket bättre än det vi har sett tidigare. Sedan ska det bli mycket intressant att se hur alla Reinfeldtnedrustare reagerar på detta förslag. För många av dem finns kvar inom moderaterna. Högt upp i organisationen.

ROLF K NILSSON
Medborgerlig Samling

.

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Friheten och demokratin måste försvaras – därför är Aurora 17 nödvändig

 

”För Auroracden värld vi lever i, det som händer i Sverige och i vår omvärld är verklighet. De är inte påhittade hot som vi står inför, de är otäckt verkliga.”

Vi närmar oss nu snabbt september månad och den kommande försvarsövningen Aurora 17.  Syftet med Aurora 17 är att övningen ska bidra till att Sverige får ett starkare försvar och för att träna förvarets förmåga när det gäller större och kvalificerade motståndare. Övningen genomförs tillsammans med militära enheter från Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Litauen, Norge och USA. Detta samarbete med militär från andra länder där samtliga utom Finland är medlemmar i Nato retar upp olika grupper i Sverige. Vi kan nu märka hur aktiviteterna har ökat i media och inte minst på nätet. Det finns förvisso ärligt pacifistiska grupper som motsätter sig våld av alla varianter och hellre offrar sitt eget liv än att ta till vapen eller förvarar sig själv med våld. Dessa utgör dock endast en liten minoritet. Men så har vi också de politiska motståndarna till samarbetsövningen som hatar allt vad som har med den fria demokratiska västvärlden att göra. Man hatar Nato, man hatar USA man hatar allt som stärker och bevarar det fria väst. Och det är ingen samlad grupp som nu svärtar ned, misstänkliggör och med allt som står i deras kraft söker splittra Sverige än mer än vad landet redan är. Där finns de traditionella USA-hatarna, den hårda vänstern som fortfarande bekänner sig till kommunismen och vill uppå ett revolutionärt tillstånd i Sverige, den anarkistiska våldsbenägna vänstern, och icke att förglömma en hård känna av islamister som ser allt i väst som sina fiender. Vi får heller inte missa gruppen av nostalgiskt naiva vänstersocialdemokrater med Olof Palme som idol som drömmer om Sverige som en inflytelserik nation i FN bland de neutrala och alliansfria länderna där den demokratiska statusen är ointressant.

Det blir mycket mer att läsa i tidningar och på sociala medier att ta till sig nu, under och efter övningen om dess ”verkliga” syfte och vems intresse Sverige nu går. Anklagelserna på nätet har börjat och jag vet inte allt vad vi som tycker övningen är bra kallas och anklagas för att vara. Det senaste jag såg är att vi är ”Trumplakejer”.

Övningen ska genomföras i luften, på marken och till sjöss. Förband i hela Sverige är involverade men där övningen blir mest märkbar är i Mälardalen, Stockholm, på och runt Gotland samt i Göteborg. Övningarna är planerade att genomföras också utanför Försvarsmaktens egna övnings- och skjutfält.

Aurora 17 är den första och största försvarsmaktsövningen på mer än 20 år. Samtliga vapenslag och över 19 000 kvinnor och män, en fjärdedel från Hemvärnet, ska delta. Också ett stort antal myndigheter deltar. Och som Johanne Hildebrandt slog fast i Svenska Dagbladet – inget fel med övningen, enda felet är att den inte kommer förrän nu!

Vad som måste göras är att bemöta den massiva propagandan.  Och den måste bemötas från så många som möjligt som vill se ett fritt, demokratiskt och självständigt Sverige också i fortsättningen. Många tycker säkert det är stora ord jag använder – och det är det. För den värld vi lever i, det som händer i Sverige och i vår omvärld är verklighet. De är inte påhittade hot som vi står inför, de är otäckt verkliga. Det är viktigt att visa, inte minst i media, att övningen har ett starkt stöd. Från den vanlige gräsrotsväljaren och upp i de högsta beslutande instanserna.

ROLF K NILSSON
Medborgerlig Samling

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Regeringen, M och C saboterar Sveriges luftförsvarsförmåga

”Ekonomiskt sabotage, försvarspolitiskt sabotage och politisk ansvarslöshet på en och samma gång.”Gripen

/DEBATT/ När självgodheten, som de ingående partierna i den senaste försvarsöverenskommelsen nu präglas av, lagt sig något så kanske det finns de som inifrån dessa partier kan påpeka det försvarspolitiska och ekonomiska vansinnet i att skära ner det svenska flygvapnet till 60 flygplan och stoppa detta totala felgrepp. De hundra flygplan försvaret har idag är redan i kvantitet ett allt för litet antal för att täcka behoven, att försvara svenskt territorium och kunna bidra till internationella insatser.

Liberalerna och Kristdemokraterna hade det goda omdömet att ställa sig utanför överenskommelsen som presenteras som en försvarssatsning. Det är ingen försvarsatsning, det är ett försök att fylla några av de många hål som finns i försvaret. Men extrapengarna räcker inte till för att fylla alla. Och det blir sannerligen inte bättre av att socialdemokrater, mijöpartister, moderater och centerpartister kommer överens om att sabotera det svenska flygvapnet.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet undrar liberalernas Jan Björklund och Allan Widman ”Vilken förändring i hotbilden motiverar denna massiva nedrustning av svenskt luftförsvar? Har Östersjöområdet blivit fredligare de senaste åren så vi nu kan sänka garden?”

De 100 JAS Gripen plan som flygvapnet idag förfogar över är moderna och fullt funktionsdugliga. Men nu varken duger eller behövs de längre enligt regeringen och deras borgerliga stödpartier.

Det är lika mycket ett ekonomiskt vansinne som ett försvarspolitiskt att skrota JAS-planen.

Bara en mindre del av de plan som flyger idag har flugit mycket mer än 1000 timmar. Planen har en medelålder på mellan sju och åtta år. Ett stridsflygplan är konstruerat för runt 8 000 flygtimmar och i väst används planen i mellan 30 – 40 år.  USA:s flygvapen har en medelålder på drygt 28 år för sina stridsplan. Israel flyger plan som är mellan 30 och 40 år gamla. Att plocka de runt 100 JAS planen ur verksamhet och ta vara på enstaka delar ur dem är rent sabotage. Ekonomiskt sabotage, försvarspolitiskt sabotage och politisk ansvarslöshet på en och samma gång.

I många av våra svenska kommuner finns det möjlighet för medborgarna att skicka in så kallade medborgarförslag som sedan fullmäktige måste behandla. I det läge vi befinner oss i nu skulle man önska att det fanns en möjlighet för varje enskild medborgare att kräva en förtroendeomröstning, en möjlighet att vissa missnöjet med de riksdagsledamöter som ställer sig bakom försvarsabotaget och slöseriet med skattemedel.

Det ligger en beställning från staten på 60 nya JAS-plan av modell E. En modernare, bättre och dyrare variant än de som nu flyger. Men vad som man än en gång glömmer bort är att när det gäller tillgången till vapen så är kvantitet också en fråga om kvalitet för ett modernt försvar. Det svenska flygvapnet behöver fler flygplan. Det enda raka att göra är att behålla de hundra flygplan som finns idag och fullfölja beställningen av 60 nya. Då får vi åtminstone 160 plan att förfoga över.

Björklund och Widman påpekar riktigt att det också behövs piloter, baser, verkstäder, beväpning, radarstationer och en hel del annat för att man ska kunna hålla dessa 160 plan i luften. Visst så är det och då måste de pengar som behövs för detta tillföras.

För 20 år sedan hade vi en försvarsbudget i Sverige på två procent av BNP. Då såg hotbilden helt annorlunda ut än idag. Och idag är vi på väg, om vi inte redan är där, mot under en procent av BNP.

Sverige behöver för att nå upp till en rimlig försvarsnivå avsätta 2,5 procent av BNP.

Regeringen och dess stödpartier vill tala om försvarssatsningar, medan det i praktiken fortfarande är en fortsatt nedskärning man kommit överens om.

Björklund och Widman skriver ”Att ha ett starkt försvar är en kärnuppgift för staten, det handlar i grunden om att skapa trygghet för oss alla som bor här, att försvara vår demokrati och vår frihet.” Och några rader längre ner fortsätter de ”Försvaret behöver mer. Ansvar är inte att fylla hålen i försvarsbudgeten. Ansvar är att stärka den svenska försvarsförmågan.”  Man kan inte annat än att hålla med.

ROLF K NILSSON
Medborgerlig Samling

3 kommentarer

Filed under Okategoriserade