Rätt av talmannen uppmana finansministern att inte käfta?

Tobas Billström höjde rösten när han tillrättavisade finansministern i förra veckann. Han bad henne att inte käfta med talmanspresidiet. Om detta har jag lite funderingar som rör förhållandet regering – riksdag.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Ryssland kärnvapenhotar danska örlogsfartyg

(FÖRSVAR & SÄKERHET) Nu har den ryske ambassadören i Danmark, Mikhail Vanin, åter gjort uttalanden som orsakar rubriker. Denna gång hotar han med krig och förödelse. Nu är det Danmark som står i skottlinjen. Om Danmark, som är en Nato-medlem, beslutar sig för att bli en del av Natos missilförsvar blir konsekvensen, enligt ambassadören, att danska krigsfartyg blir mål för ryska atomvapen. Sina åsikter framförde ambassadören i en debattartikel i Jyllands-Postens lördagsutgåva.

I sommar ska folketinget besluta om Danmark ska bli en del av Natos missilsköld där luftförsvarsrobotar placeras på örlogsfartyg. Inkommande missiler ska upptäckas med radar och mötas av antirobotar. Ryssland motsätter sig planerna. I sin debattartikel i Jyllands-Posten skriver den ryske Danmarksambassadören: ”Jeg tror ikke, at danskerne helt forstår konsekvenserne af, hvad der sker, hvis Danmark tilslutter sig det amerikansk-styrede missilforsvar. Sker det, bliver danske krigsskibe mål for russiske atommissiler. Danmark vil blive en del af truslen mod Rusland. Det vil blive mindre fredeligt, og forholdet til Rusland vil tage skade. Det er naturligvis jeres beslutning – jeg vil blot minde jer om, at I vil miste både penge og sikkerhed. Samtidig råder Rusland over missiler, som garanteret kan gennemtrænge det fremtidige globale missilforsvarssystem.” Hotet är tydligt och skrämmande.

Den danske utrikesministern, Martin Lidegaard, har vädjat till den ryske ambassadören och till den ryska regeringen att sluta med den hatiska retoriken och att sluta med hot som inte står i proportion till vad det handlar om. I sammanhanget påpekar han också att missilskölden är rent defensiv, den byggs upp i försvarssyfte. I Danmark tas hoten på allvar och nu höjs rösterna för att stärka det danska försvaret.

Till den Berlingska Nyhetsbyrån säger de konservativas utrikespolitiske talesperson Lars Barfoed att hans parti blev förlöjligat när de tidigare varnade för det säkerhetspolitiska hotet från Ryssland. Det har också i Danmark varnats för den upprustning som sker i Ryssland. Rysslands agerande visar att varningarna var befogade.

Många experter och personer kunniga om ryska förhållanden fruktar idag att den kalla-krigs-stämmning som råder mellan Ryssland och västvärlden kan eskalera och leda till ett europeiskt krig.

Det är inte första gången som man från rysk sida hotar med atomkrig. Också i en tidigare inspelad film som visades när Putin var ”försvunnen” förklarar denne att han är beredd att ta till atomvapen för att behålla Krim ryskt.

Retoriken från den ryske ambassadören i Köpenhamn är våldsam. Men den ryska propagandan och de ryska utfallen mot väst har ökat och blir alt vanligare. Ryssarnas tilgång till konventionella vapen ochsoldater är inte lika stor som under kalla kriget. Förmodligen är det därför man allt oftare hotar med kärnvapenattacker.

I Danmark talas nu allt mer om en ny Rysslandspolitik som bygger på att man inte har ett gott förhållande till regimen i Moskva. Man är också övertygad om att den ryske ambassadörens utfall mot Danmark inte kom av en tillfällighet. Det är koordinerat med Moskva.

Till Jyllands-Posten säger Sten Rynning,professor vid Syddansk universitet, att ”Detta är en genomtänkt handling, och ryssarn har en bra känsla för hur de kan påverka opinionen i andra länder. Jag tror uttalandet får effekt på lång sikt.”

Från övriga NATO-länder har inte reaktionera inte uteblivit på ambassadör Mikhail Vanins uttalande. En av de första att reagera var Natos taleperson Oana Lungescu: ”Danmark är en pålitlig Nato-allierad, och Nato ska försvara alla sina allierade mot varje hot. Vi har gjort det helt klart att Natos ballistiska försvarsmissiler inte är riktade mot Ryssland eller något land, men är avsedda so ett försvar mot missilangrepp. Beslutet fattades för länge sedan och vi är överraskade över tidpunkten, tonen och innehållet i uttalandena från Rysslands ambassadör i Danmark. Sådana uttalanden leder varken till förtoende eller bidrar till fred och stabilitet.” Oana Lungescu intervjuades av Jyllandsposten.

Inom Nato betraktas Vanins uttalande som ett led i ”Rysslands aggressiva propaganda överallt i Europa.” Jyllandsposten påminner också om att det inte var länge sedan såväl Polen som Tjeckien fick liknande varningar från ryskt håll som nu Danmark fått. Polen och Tjeckien är båda viktiga länkar i Natos gmensamma missilförsvar.

4 kommentarer

Filed under Okategoriserade

100 000 ryssar på Röda torget: ”Olé, olé, olé, Krim är vårt! Ge oss nu Polen och Finland!”

(FÖRSVAR & SÄKERHET) Nu börjar kretsar närstående den ryske presidenten varna för det hot Finland utgör mot moder Ryssland. Det är den förre FSB-chefen Nikolaj Patrusjev som hävdar att ”finska nationalister” infiltrerar Karelen. Och att man nu i Ryssland måste ”se upp” med finnarna eftersom Finland håller på att bli allt mer ”revanschistiskt och antiryskt”. Artikeln om det finska hotet läser jag i Hufvudstadsbladet. En tidning fler borde läsa för att ha bättre koll på vårt östliga grannland bortom Finland.

”Mot en fond av antirysk retorik i väst ser vi de nationalistiska och revanschistiska organisationerna i Finland har aktiverat sig. Deras inflytande i Karelen växer. Det verkar genom olika medborgarorganisationer.” Den förre FSB-chefens uttalande refereras i Hufvudstadsbladet som tagit del av den ryska nyhetsbyrån TASS nyheter.

Varnar för Finland
Guvernören i Karelen Aleksandr Chudilainen ”varnade” redan förra året om Finlands planer och att man från rysk sida måste följa de finska aktiviteterna i Karelen. Enligt tidningen Karelska Gubernija delade guvernören då också med sig av sin visdom och lät oss förstå att ”Idag är Finland ett vänligt inställt land. Men så fort demonstrationerna på Majden började vägrade den finländska försvarsministern träffa den ryska. Det är helt klart att Storebror dikterar villkoren inte bara för Europa, utan också för lilla Finland.”

I onsdags firade man i Ryssland annekteringen av Krim. President Putin tog emot folkets hyllning på Röda torget. Nationalsången avsjöngs gemensamt med en synnerligen engagerad Putin. Den ryska nyhetsbyrån RBC kunde rapportera vad folkmassan skanderade: ”Olé, olé, olé, Krim är vårt! Ge oss nu Polen och Finland!” Detta efter att ha mjukat upp med ”Ryssland! Ryssland! Putin! Putin!”

Hufvudstadsbladet skriver också att människorna på Röda Torget var utvalda och att dessa fått instruktioner om vad man skulle ropa.

Kaliningrad rustas
Samtidigt som Ryssland firar ettårsdagen av annekteringen av Krim fortsätter den ryska upprustningen i Östersjöområdet. Uppgifterna kommer från Sputnik News som refererar till en källa i det ryska utrikesministeriet. Enligt denna källa ska nu nya jakt- och bombplansdivisioner stationeras i Kaliningrad. Den ryska armén som finns runt de baltiska länderna ska utrustas med Iskandermissiler – precisionsmissiler som kan bära kärnspetsar. I veckan har över tio ryska transportplan med avstängda transpondrar flugit genom internationellt luftrum på väg mot Kaliningrad. Planen kunde identifieras av Nato-jaktplan. Samtidigt kom rapporter från den lettiska armén som upptäckt ryska ubåtar och andra krigsfartyg nära lettiskt vatten. I veckan har också inletts ryska övningar i Ishavet där 41 krigsfartyg, 15 ubåtar och 40 000 soldater deltar. Och i Sverige planerar vi för en möjlig satsning på försvaret – i framtiden…

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Filed under Försvar

Ryssland är här – upprustning nu, inte om flera år

SVR(SÄKERHET) Med SÄPO:s rapport om året 2014 i handen blir den politiska tafattheten när det gäller att upprusta det svenska försvaret allt ynkligare. Många vackra ord om vad som behöver göras, men allt för lite och det mesta ställt på framtiden – en framtid flera år härifrån. Den ryska verksamheten riktad mot Sverige pågår här och nu… När SÄPO presenterade sin årsbok för 2014 var det klarspråk som gällde. Det pågår ett massivt underrättelsearbete från utlandet i Sverige. Ett underrättelsearbete som sträcker sig över lagens gränser och övergår till spionage. I topp ligger Ryssland. Enligt SÄPO är det främst på tre platser i Sverige som den ryska underrättelsetjänsten är verksam; på den ryska ambassaden i Stockholm, på den ryska handelsrepresentationen på Lidingö och på generalkonsulatet i Göteborg. Till detta kommer specialinsatser som görs bla genom närvaro på plats under Almedalsveckan. Underrättelseoperationer mot Sverige genomförs oftast av underrättelseofficerare som befinner sig i landet med ett officiellt uppdrag som diplomater. På den ryska ambassaden beräknas var tredje diplomat vara underrättelseofficer. I SÄPO:s årsrapport konstateras att ”Rysslands spionage i och mot Sverige är mycket omfattande. Det har dessutom ökat i anslutning till krisen i Ukraina.” Olagligt samlar ryska underrättelseofficerare in uppgifter om svenska förhållanden; försvaret, politik, ekonomi, teknik, vetenskap och om politiska flyktingar. GRUDen ryska militär underrättelsetjänsten GRU är speciellt intresserad av teknisk utrustning som är hemlig eller som inte får exporteras till Ryssland. Ryssland har fyra officiella underrättelseorganisationer. Av dessa är det belagt att tre har personal stationerade i Sverige. Det är FSB (den federala säkerhetstjänsten), SVR (civila utrikesunderrättelsetjänsten) och GRU (den militära underrättelsetjänsten. Till detta kommer underrättelsepersonal som skickas till Sverige för tillfälliga specialuppdrag. På SÄPO:s presentation av årsboken förklarade man att det är vanligt att det i de ryska delegationerna i samband med något Östersjösamarbete ingår underrättelsefolk. Ofta utmärker sig dessa att vara mindre intresserade av det ämne som officiellt står programmet och mer av flygplatser och hamnar. Under 2014 stoppade SÄPO flera försök från GRU att köpa utrustning som antingen är hemlig eller som är belagd med embargo. Under 2014 har också GRU försökt värva agenter och göra dataintrång. GRU har ett stort intresse av personal inom polisen och militären samt svenskar med utlandstjänst. GRU-personalen i Sverige är väl utbildad inom en rad områden. Personer aktiva inom den civila ryska underrättelsetjänsten, SVR, har lång utbildning med ämnen som psykologi, språk, litteratur och konst. Detta förutom underrättelseutbildningen. Genom sin diplomatiska täckmantel har de ryska underrättelseagenterna immunitet mot åtal. SÄPO vet att det idag är ett tiotal länder som bedriver olaglig underrättelseverksamhet i och mot Sverige eller mot svenska intressen i utlandet. Det pågår också försök att påverka svenska politiska beslut. FSBDen underrättelseverksamhet som pågår mot Sverige är både systematisk och långsiktig. Många länder har underrättelseofficerare placerade i Sverige. Vissa av dem är i landet helt öppet och be driver en laglig verksamhet. Men det finns andra som är här under falska förutsättningar. Deras uppgift är att samla information som är till skada för Konungariket Sverige. Inte sällan utger sig dessa personer för att vara diplomater, journalister eller affärsmän. För att få tillgång till denna för riket skadliga information använder sig dessa underrättelseofficerare av agenter i landet. Människor som de lyckats värva för gå deras ärenden – spioner. Dessa spioner kan hittas på många olika platser och inom många olika verksamhetsområden. I sin årsbok nämner SÄPO anställda eller konsulter inom skyddsvärda verksamheter, forskare på svenska universitet eller anställda inom polisen eller militären. I dagsläget är det Ryssland, Iran och Kina som är mest aktiva när det gäller underrättelseinhämtning i Sverige. Enligt SÄPO kränker de ryska underrättelsetjänsterna Sverige varje dag. SÄPO hymlar inte i sin analys vad det är Ryssland sysslar med. Ryssland förbereder sig för krig. Med detta som bakgrund blir de svenska politiska tafattheten när det gäller att upprusta det svenska försvaret allt ynkligare. Många vackra ord vad som behöver göras – men det mesta är ställt på framtiden, en framtid flera år härifrån. Den ryska verksamheten riktad mot Sverige pågår här och nu.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Bra besked om försvaret från regeringen och moderaterna – men fortfarande otillräckligt

(LEDARE-KONSERVATIV) Två positiva försvarsbesked idag. Regeringen beslutar på torsdag att beställa två nya ubåtar till marinen för 8,2 miljarder. Båtarna ska levereras år 2022. Moderaterna gör genom sin partiledare Anna Kinberg Batra ett försvarsutspel utan de övriga allianspartierna och vill nu att försvaret ska få tio miljarder ”extra” under de kommande fem åren (två miljarder per år) och redan i år ska det bli en förstärkning på 500 miljoner om moderaterna får som de vill. Moderaterna tänker också i förhandlingarna med regeringen kräva att det görs en NATO-utredning.

Såväl beskedet från regeringen om de nya ubåtarna som moderaternas uppfattning om att försvaret ska få två miljarder utöver budget om året de kommande fem åren är bra. Men det är fortfarande allt för otillräckligt. Ubåtar år 2022 är sent, mycket sent. Det är bra att vi ska bygga ubåtar i Sverige och det är bra att staten beställer – men tiden är allt för lång. Förstärkningar på marinsidan måste göras – nu.

Moderaternas ändrade inställning till försvaret efter Reinfeldts sorti välkomnas. Men man ligger långt ifrån de 4 – 6 miljarder per år som ÖB anser det vara nödvändigt bara för att fullfölja 2009 års försvarsbeslut.

De satsningar som såväl regering som moderaterna vill göra räcker inte till för att göra den nödvändiga upprustning som omvärldsläget kräver. Måste det hända, som inte får hända för att politiken ska inse vad som behövs? Risken är att det då kan vara för sent.

ROLF K NILSSON

3 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Nej till vapenavtal med Saudiarabien – gör Sverige till demokratins vapensmedja

(LEDARE-KONSERVATIV) Den senaste veckan har mycket handlat om utrikesminister Margot Wallström och hennes besök i Kairo. Det borde ha reagerats redan innan beslutet kom att hon skulle acceptera inbjudan från Arabförbundet att framträda som hedersgäst. Är Arabförbundet rätt scen för en svensk utrikesminister? Av arabförbundets 22 medlemmar är det endast tre som har vad man kan kalla demokratiska inslag i sitt styre, 19 är att betrakta icke-demokratier.

Saudiarabien är på vissa områden ett modernt samhälle i tiden, på andra det motsatta och genomsyrat av islam. Dessutom med en tolkning av religionen som inte är förenlig med den västerländska synen på människovärde eller mänskliga fri- och rättigheter.

Att ett enigt Arabmöte, på initiativ av Saudiarabien, fördömer Margot Wallström för hennes uttalanden om mänskliga rättigheter och vägrar låta henne tala efter att hon blivit speciellt inbjuden är en grov förolämpning av Sverige. En förolämpning som regeringen måste hantera. Att som utrikesministern gjort tala om mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rätt att bli behandlade som människor, av Saudiarabien uppfattas som en inblandning i ett lands inre angelägenheter är svårt för oss att förstå. Men är det som någon expert hävdade i veckan att Saudiarabien är det mest religiösa landet i arabvärlden och att de lagar landet följer är enligt Guds vilja då kan man förstå upprördheten. Men det finns ingen anledning att tiga med kritiken. Det är en mänsklig angelägenhet som inte begränsas av nationsgränser eller religion. När människovärde och mänskliga rättigheter kränks kan det aldrig vara en intern angelägenhet för något land.

Kanske ska man inte blanda ihop regeringens klumpiga hantering av det sk saudiavtalet om militärindustriellt samarbete och behandlingen av Margot Wallström. Kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över för saudierna.

Avstå från militärt samarbete
Sverige bör inte ha ett militärt materielsamarbete med Saudiarabien eller något annat land som inte respekterar de mänskliga fri- och rättigheterna. När det gäller Saudiarabien kan vi inte blunda för kvinnoförtrycket eller för de mycket grymma fysiska straff som döms ut i detta land. Vi kan inte bortse från att vi känner till detta och samtidigt med gott samvete samarbeta på områden som ytterligare stärker regimens makt. Vi kan inte blunda för att en bloggare döms till tusen piskrapp för att han kritiserat regimen eller för att kvinnor stenas till döds.

Ska vi från svensk sida överhuvudtaget uttala oss i utrikespolitiska frågor om mänskliga rättigheter, om alla människors lika värde ska vi inte låta landets utrikesminister framträda som hedersgäst inför en internationell sammanslutning som nästan uteslutande består av diktaturer.

Jag blir besviken när man från olika håll i Sverige sätter sysselsättningen i Sverige framför allt annat. Också rätten till mänskliga rättigheter. Argument om att handel främjar demokratin hänvisas det nu ofta till. Är det verkligen så? Är det inte snarare så att handeln stärker regimerna i de auktoritära länder som vi handlar med? Att som ett mantra upprepa att handel påverkar totalitära regimer i demokratisk riktning kanske fungerar som bedövning på samvetet. Men det har inte mycket med verkligheten att göra.

Jag är för svensk export till utlandet och jag vill att den ska öka. Jag vill ha justa regler för den svenska industrin. I förhållande till många andra länder så vill jag tro, och jag tror det också, att vi till mycket övervägande del har bra och hederliga industriledare. Men det finns också de som inte bryr sig så mycket om det där med mänskliga rättigheter. På plats i de stora diktaturerna prisar ofta svenska företagsledare stabiliteten i dessa länder, att det är ordning och reda i landet, att det är lugn och ro på arbetsmarknaden. Att luta sig mot en diktatur för att göra bra affärer är inget jag vill ställa mig bakom. ”Att exporten skapar arbete i Sverige” är ett viktigt argument och något som ska understödjas i största möjliga mån – men det finns gränser.

Fel samarbeta med diktaturer
Att samarbeta med diktaturer, att sälja militärmateriel, vapen, avancerad teleteknik och annat som stärker diktaturen är fel. Att det ger jobb i Sverige är inte ett tillräckligt argument. Att dra ut konsekvenserna av detta ”ger jobb i Sverige”-resonemang är förödande. Tänk om IG Farben legat i Sverige på 1940-talet och Zyklon-B hade varit en lysande exportprodukt…

Vad som måste kännas extra bittert för såväl utrikesministern som den övriga regeringen är Palestinas fördömande av de svenska uttalandena om mänskliga rättigheter. Det är också ett sätt från palestinierna att säga ”tack för erkännandet!”.

Det finns givetvis de som nu passar på tillfället och vill förbjuda all svensk export av vapen och vapenrelaterat materiel. Det är dumt, kortsiktigt, osolidariskt.

Jag hade gärna sett att Sverige idag var den ”demokratins vapensmedja” som USA beskrevs under andra världskriget. Vi ska exportera vapen, vi ska ha militärtekniskt samarbete med andra. Men det ska vara med demokratier, det ska vara med länder som respekterar de mänskliga rättigheterna.

För att summera:
-Regeringen skulle aldrig accepterat en inbjudan till Arabförbundet
-Sverige skulle aldrig tecknat ett samarbete med militära inslag med Saudiarabien. -Sverige skulle haft styrkan att säga upp avtalet när det enligt överenskommelsen var möjligt.

ROLF K NILSSON

1 kommentar

Filed under ledare

Försvaret behöver förstärkas med miljarder

(DEBATT) Det är mycket glädjande att moderaterna nu verkar fått upp ögonen för den säkerhetspolitiska omsvängning som pågått i vårt närområde i snart ett decennium och som nu inneburit att vårt säkerhetspolitiska läge radikalt har försämrats.
Jag skulle vilja hjälpa er med några förslag på hur Sveriges säkerhetspolitik skulle kunna förändras för att bättre svara upp mot det förändrade omvärldsläget.
För det första bör Sverige – helst i samverkan med Finland – söka medlemskap i försvarsalliansen NATO. Vi bör göra detta för att NATO representerar en sammanslutning av länder med vilka Sverige har en naturligt nära relation. Det är de västerländska demokratiernas säkerhetspolitiska samarbetsorganisation. Vi hör helt enkelt hemma där. Ett NATO-medlemskap ger Sverige garantier att få hjälp om vi skulle bli angripna. Det kan avskräcka en tänkbar angripare, och om ändå det värsta skulle hända så ökar det våra chanser att försvara vårt oberoende. Sverige är ett litet land och kan inte räkna med att på egen hand kunna slå en angripande stormakt. För det måste vi få hjälp. Om sådan hjälp måste improviseras fram i efterhand finns risken att hjälpen uteblir eller kommer för sent, och att våra stridskrafter är dåligt samordnade med hjälpande länders när hjälpen väl kommer. Som NATO-medlem i fredstid kan Sverige i förväg samordna sina stridskrafter med NATO:s, hjälp kan förberedas och förövas, så att den kommer i tid och får maximal effekt.

Ett NATO-medlemskap är däremot inget alternativ till ett starkt svenskt försvar. Det är inget frikort som garanterar att vi aldrig kan bli angripna, eller att ”någon annan” tagit på sig att bära kostnaderna för vår säkerhet. Även som medlemmar behöver vi bygga upp ett starkt försvar, både för att kunna bära huvudansvaret för att försvara oss själva, och för att kunna hjälpa våra allierade om de skulle hamna i nöd. Framförallt handlar det om att ge stöd till de baltiska staterna, vars läge är än mera utsatt än Sveriges, och som är militärt svaga. Sverige har genom sitt geografiska läge en nyckelroll när det gäller NATO:s förutsättningar att kunna hjälpa Estland, Lettland och Litauen i en kris.

För det andra borde Sverige kunna fördjupa det militära samarbetet med Finland, Norge och Danmark. Är vi alla medlemmar av NATO underlättas ett sådant samarbete. De nordiska länderna har ganska liknande förutsättningar. Vi är alla små länder i norra Europa. Genom att samarbeta både i anskaffning av materiel och operativt bör vi tillsammans kunna skapa en starkare försvarsförmåga än vad vi skulle kunna var och en för sig. På sikt skulle man kunna tänka sig att huvuddelen av de nordiska stridskrafterna integrerades till en enda nordisk försvarsmakt.

För det tredje måste det svenska försvaret stärkas radikalt. Det måste ske både på kort och på lång sikt. Kortsiktigt handlar det om att öka vår beredskap och minska sårbarheten för de få stridskrafter vi har under den mycket farliga tid vi har framför oss under ett antal år. Vi står nu i ett läge där Ryssland under en tioårsperiod kunnat återupprusta sina styrkor, där den politiska utvecklingen i landet går mot ett allt mer auktoritärt samhälle, och där man börjat vända sina vapen utåt mot sina grannländer.

Sårbara
Samtidigt har vi i Sverige i princip avskaffat vårt militära försvar. Det fåtal förband vi har kvar är helt inriktade på insatser i främmande land. Vi har gett försvaret en mycket blygsam målsättning och resurser som inte är i närheten tillräckliga för att nå denna målsättning. Att bygga upp ett starkt försvar från en sådan blygsam nivå som vi idag befinner oss tar tid, förmodligen 10-20 år. Under tiden fram till dess kommer vi att vara mycket sårbara. Framförallt de närmaste åren är kritiska. Det är nu vi är som svagast, samtidigt som det ryska agerandet i bl.a. Ukraina innebär en ständig risk för snabb eskalering av konfrontationen mellan Ryssland och väst.

Sanktionerna mot Ryssland kan på sikt leda till att de måste besinna sig, eller att regimen faller, men de kan också innan det sker leda till ett än mera utåtagerande beteende. I så fall är de baltiska staterna bland de första att hamna i skottlinjen, i vilket fall Sverige också kan komma att angripas, eller i vart fall utsättas för hårda påtryckningar med vapenskrammel. Därför gäller det att snabbt hitta och åtgärda de största bristerna i vår beredskap, samt att vidta åtgärder för att undvika att de få kvalificerade stridskrafter vi har kan slås ut i ett överraskande angrepp. Exakt vilka dessa åtgärder bör vara måste naturligtvis främst den militära expertisen svara på. Min gissning är att det handlar om att öka övningstiden för alla typer av förband, att se till att fylla våra förråd med reservdelar, ammunition, och annan enklare utrustning som behövs och som går att på kort tid köpa från hyllan, allt ifrån radioutrustning till mörkerriktmedel, understödsvapen till skyddsmasker, fältsjukvårdsutrustning och uniformspesedlar. Ett kostnadseffektivt sätt att snabbt öka vår eldkraft och göra en angripares kostnadskalkyl mindre förmånlig är att tillföra Hemvärnet mera och bättre materiel. Fordon, Bärbara luftvärnsrobotar, pansarvärnsvapen och olika understödsvapen skulle öka Hemvärnets förmåga att bekämpa mera kvalificerade motståndarförband. Denna typ av utrustning är förhållandevis billig, går att köpa på marknaden, och kan relativt snabbt förbandssättas. Det kommer dock att kräva utbildningsinsatser och ökad övningstid för vissa Hemvärnsförband.
Det kan också bli aktuellt att se över personalförsörjningssystemet så att vi kan fylla våra förband med soldater. Här gäller det att inte fastna i prestige kring tidigare fattade beslut och att inte se saker i svart eller vitt. Alternativet är inte en ren yrkesarmé eller ett värnpliktsförsvar av 60-tals modell. Det går att arbeta med kombinationer av plikt och frivillighet. Lärdomar bör kunna dras från andra länder, inte minst våra nordiska grannar.

Det torde också handla om att möjliggöra utspridning av sådana kritiska komponenter i vårt försvar som vårt stridsflyg. Att lägga alla ägg i en korg är ingen bra strategi i ett läge där man kan utsättas för ett överraskande anfall. Funktioner för stridsledning och logistik som under kalla krigets dagar omsorgsfullt doldes, spreds och skyddades för att kunna verka i en miljö där de utsattes för fientlig bekämpning, men som i och med insatsförsvaret tenderat att koncentreras till ett fåtal oskyddade kontorsutrymmen måste åter göras mindre sårbara.

Försvara Gotland
En annan åtgärd som bör genomföras omgående är att basera en slagkraftig styrka på Gotland. Detta är den mest utsatta delen av svenskt territorium idag. Ett oförsvarat Gotland är lätt för en angripare att besätta utan strid, ungefär som skedde när de gröna männen för ett år sedan plötsligt besatte Krim. Ett Gotland som fienden utan strid besatt och sedan kan befästa med sina styrkor är mycket svårt att återta, precis som ingen på allvar tror att Ukraina eller någon annan kommer att kunna återta Krim.

Ett väl försvarat Gotland är en tuffare nöt att knäcka för en angripare. Ett överraskande angrepp blir mycket svårare att genomföra, och att ta ön utan strid blir omöjligt. Sammantaget torde detta göra ett beslut att besätta Gotland mycket svårare att fatta för en angripare. Alla dessa åtgärder bör sammantaget göra ett angrepp på Sverige betydligt kostsammare än idag. Det är dock nödlösningar som kanske kan göra ett angrepp på oss lite kostsammare, men som inte på allvar ger oss en chans att slå en angripare, eller ens förhindra att allt organiserat försvar mycket snabbt bryter samman. Skall vi på sikt ha en chans att värna vårt territorium krävs betydligt mera omfattande satsningar. Det är den organisationen vi i skydd av våra panikåtgärder idag skall bygga upp till säg 2030. Detta nya försvar kommer med all sannolikhet att se mycket annorlunda ut än såväl dagens som det kalla krigets. Återigen är min uppmaning att lyssna på expertisen. Min gissning är att det kommer att handla om att bygga upp ett starkt luftförsvar som kan möta angrepp av såväl traditionella flygstyrkor som massiva angrepp med kryssningsmissiler. Det kommer att handla om att bygga upp en egen kapacitet att slå mot mål djupt inne på fiendens territorium, t.ex. med egna kryssningsrobotar. Det kommer att handla om informationskrig, om att skaffa sig en bra lägesbild, och att förneka fienden detsamma, men också om att genomföra psykologisk krigföring och att skydda sig mot fiendens motsvarighet.

Vi kommer troligen att behöva utöka vårt flygvapen, att bygga upp ett nytt luftstridsledningssystem, och ett nytt krigsbassystem. Vi behöver anskaffa luftvärnssystem med lång räckvidd och förmåga att bekämpa kvalificerade mål. Vi behöver skaffa system för indirekt eld. Vi behöver fartyg för såväl ubåtsbekämpning som för att möta en kustinvasion. Dessa fartyg behöver antingen kunna verka i skydd under vattenytan, eller ha ett starkt luftvärn. Vi behöver sannolikt inga massarméer, däremot ett relativt stort antal kvalificerade mindre förband med modern och slagkraftig utrustning och mycket god kommunikation och rörlighet.

Cyberkrig
Vi behöver förband för cyberkrigföring. Det handlar dels om förband som kan skydda vårt sårbara samhälle mot fientliga försök att störa infrastruktur som elförsörjning, kommunikation och ledning, dels om förband med förmåga att ta sig in i en angripares IT-system och ställa till med oreda. Sverige är en av världens ledande IT-nationer. Det är inte orimligt att tänka sig att Sverige kan och bör bli en av de främsta nationerna vad gäller cyberkrigföring. Sverige bör, enskilt eller tillsammans med våra nordiska grannar, på sikt bibehålla förmågan att ta fram kvalificerade vapensystem. Enklare militär utrustning kan med fördel köpas på den öppna marknaden eller licenstillverkas, men när det gäller de mest komplicerade systemen, såsom ubåtar, stridsflygplan, radarsystem, missiler och ledningssystem bör vi se till att själva kunna utveckla sådan materiel i världsklass.
Det har funnits en övertro på att all militär materiel går att köpa från hyllan. Den mest avancerade materielen kanske inte är till salu överhuvudtaget. I ett säkerhetspolitiskt kritiskt läge är det många som vill köpa den materiel som finns, samtidigt som att de som tillverkar den kanske behöver den själv. Det är inte säkert att den materiel som finns att köpa är idealisk för svenska behov. Vi har t.ex. ett klimat som avsevärt skiljer sig från det i många stora vapentillverkande länder. Det är inte alls säkert att den utrustning som tillverkas i t.ex. Frankrike, USA eller Italien tål vår kyla så bra. Det är inte heller säkert att den utrustning som finns är optimerad för våra operativa behov. Risken finns att vi tvingas betala för förmågor som vi egentligen inte har behov av, eller att vi tvingas köpa utrusning som saknar förmågor vi verkligen skulle behöva.
Sverige är bra på att ta fram prisvärda och driftsäkra vapensystem som är lämpade för vår terräng, och våra i grunden defensiva operativa behov. Den förmågan bör vi bevara. Likaså bör vi behålla och utveckla vår förmåga till militär grundforskning och test & evaluering av militär utrustning. Det innebär att vi måste vara beredda att öka anslagen till FOI och till FMV.

I det osäkra läge vi befinner oss är goda underrättelser om vad som sker i vår omvärld, och då särskilt på andra sidan Östersjön, ovärderligt. Vi behöver öka resurserna till våra underrättelseinhämtande organ, såsom FRA och MUST, och om möjligt utöka samarbetet på underrättelseområdet med västländerna. Samtidigt är det rimligt att föreställa sig att de ryska ansträngningarna att hämta underrättelser om oss ökat och kommer att fortsätta att öka. Vi måste således öka våra ansträngningar inom kontraspionagets område.

Terrorhot
Slutligen får vi inte glömma bort att vid sidan av det framväxande ryska hotet har vi också ett terrorhot riktat mot vårt öppna samhälle och vårt demokratiska styrelseskick. Vi måste således öka vår förmåga att avslöja och hejda försök att genomföra terrordåd på svensk mark, att i Sverige planera och förbereda terrordåd i andra länder, eller att från Sverige ekonomiskt understödja eller uppvigla till terrorverksamhet.

Allt detta kommer oundvikligen att kosta en stor summa pengar. Det måste det få göra. Att skydda riket mot yttre hot är statens främsta uppgift. Nästan allt annat i ett samhälle går att överlåta till andra aktörer att hantera, men inte försvaret av nationen. Måste man skära rejält i andra utgiftsposter eller kraftigt höja skatterna för att kunna finansiera den försvarsförmåga vi behöver för att ha en rimlig chans att överleva som fri nation så måste det göras. Allt annat vore ansvarslöst.

Sverige lägger idag drygt 40 miljarder årligen på försvaret, viket motsvarar ungefär 1,2 % av BNP. Som jämförelse kan sägas att vi på 50-talet, under kalla krigets höjdpunkt spenderade vi ungefär 5 % av vår BNP på försvaret, och vid slutet av kalla kriget var vi nere på 3 %. Målsättningen för NATO-länderna är 2 % av BNP, vilket förvisso få lever upp till. Våra Nordiska grannar ligger idag på 1,5 % av BNP och Ryssland officiellt på drygt 4 %, i realiteten förmodligen betydligt högre.

På sikt bör vi räkna med att våra försvarsutgifter behöver uppgå till kanske 2,5 % av BNP om vi går med i NATO, och i trakten av 4 % av BNP om vi står ensamma. Det skulle idag innebära ca 100 miljarder i årligt anslag. Det kommer troligtvis att ta uppemot tio år att nå den nivån. På kortare sikt klarar vårt försvar helt enkelt inte av att göra av med så mycket resurser, inte för att behoven saknas, men för att vårt försvar och vår försvarsindustri är i så dåligt skick och så underdimensionerat att det saknar resurser att växa i en sådan takt, och för att många av de mera kostsamma materielprojekten som krävs har så långa ledtider att de stora utgifterna kommer först om ett antal år. Under de närmaste åren torde ett tillskott om kanske 20 miljarder årligen vara tillräckligt för att täcka kostnaderna för komplettering av utrustning och ökad övning.

PATRIK MARKGREN

Lämna en kommentar

Filed under Debatt, Försvar