Ett ubåtsfynd planerat i Ryssland

(FÖRSVAR) Vad var det egentligen som hände? Från måndag morgon till tisdag eftermiddag? Från då Expressen rapporterade om ett okänt ubåtsvrak på svenskt territorialvatten tills man från rysk sida krävde exklusivt tillträde till den ryska ubåt som gick till botten för 99 år sedan? Från det att svenska experter uttalat sig om att det förmodligen är en modern rysk miniubåt som är funnen tills det att Försvarsmakten meddelar att det är en rysk ubåt från 1916 och att ärendet avskrivs?
Har det svenska vrakletningsföretaget Ocean X blivit grundlurat av den ”isländska” företagskollegan Ixplorer? Och i så fall varför?
Den svenska försvarsmakten har just nu inga planer på att dyka vid ubåtsvraket eller undersöka platsen. Jag hoppas att det inte är sant. Med tanke på de märkliga turer denna historia har haft är det av största intresse att den svenska marinen så snart det bara är möjligt beger sig till platsen, identifierar ubåtens nationalitet och ålder. Samt gör en noggrann undersökning såväl invändigt som på utsidan av ubåten för att fastställa om det finns kvarlevor av någon besättning och om ubåten använts i något sammanhang under modern tid.
Vi har också fått veta att UD informerat den ryska ambassaden om vad den svenska försvarsmakten vet och hur den ämnar agera. Det dröjde inte länge efter uppgifterna om att det med all sannolikhet är en ubåt från 1916 som den ryska ”Ubåtssjömännens klubb” hörde av sig och lät meddela att man vill att området förklaras som krigskyrkogård, att den svenska militären inte har tillträde till ubåten utan att detta endast tillkommer den ryska krigsmakten. Och givetvis skulle detta  passa de ryska intressena alldeles förträffligt. En rysk undervattensö på svenskt territorialvatten där inte den svenska militären har tillträde.

Visst kan man visa den respekten att förklara det som en gravplats, men då givetvis med oförändrad svensk suveränitet över området. Och ett fastställande av att det finns kvarlevor ombord – en förutsättning för att det ska förklaras som  gravplats.

Från företaget Ocean X säger man att man inte visste vad det var man letade efter när man fick koordinaterna från Ixplorer. Om vi utgår från att detta är en korrekt uppgift, och det finns ingen anledning att tro något annat, så kan vi konstatera följande:
Ryssarna kan ännu en gång förmedla lustiga och nedsättande kommentarer om Sverige och jakten på ryska ubåtar. Vi kan utgå ifrån att Ixplorer, med sina ryska förbindelser, sedan en längre tid känt till platsen där ubåten från 1916 nu officiellt fått hittas av ett svenskt vrakletningsföretag.

Det är inte heller en allt för drastisk slutsats att dra, att om man från rysk sida känt till platsen för ubåten så har man redan kartlagt området och gjort nödvändiga undersökningar inne i ubåten.
Ubåten skulle också, om den nu får ligga kvar som en erkänd gravplats, vara perfekt för att ha installerat varjehanda teknisk utrustning för avlyssning och rörelseregistrering. Därför är det också nödvändigt att svensk militär eller polis gör en kvalificerad undersökning av ubåten.

Personligen tror jag det hela gick lite väl fort för att helt ha passat en möjlig rysk planering. Det gick snabbare än vad man kunde tro att få det officiella Sverige att säga att det är en gammal ubåt från första världskriget. I och med detta snabba konstaterande kunde man inte dra ut på den inhemska medieskandaliseringen av Sverige och det svenska.

Jag är beredd att satsa en slant på att ”upptäckten” av den gamla ryska ubåten är orkestrerat från rysk sida för att håna Sverige och för att få ett i sig okontroversiellt ryskkontrollerat, men dock, krigsminne på svenskt territorium. Ryssarna tar sina krigsminnen på allvar och har dessa under kontinuerlig bevakning. En verklig eller iscensatt skymfning av ett ryskt krigsminne är ett tillräckligt skäl för att kräva rysk kontroll och bevakning av detsamma.

ROLF K NILSSON  

 

Lämna en kommentar

Filed under Försvar

Ubåten ett ryskt propagandanummer?

(FÖRSVAR) Vi känner igen mönstret; larmet går – misstänkt rysk ubåt eller misstänkt rysk undervattensverksamhet – ”experter” uttalar sig – ”allt” tyder på att det är eller har varit rysk undervattensverksamhet men de konkreta bevisen saknas. Som en naturlag går den ryska mediamaskinen igång ”svensk hysteri”, ”svensk ryssnoja”, ”falska anklagelser mot Ryssland”, ”svenskarna ser ryssar överallt”.

Jag är helt övertygad om att det har pågått och att det pågår hemlig rysk verksamhet såväl under vattenytan som på vattenytan i närheten av och i svenska vatten. Tyvärr saknas de konkreta bevisen som skulle kunna visas upp. För varje rysslarm som går och för varje tillfälle som vi inte på något sätt kan bevisa aktiviteterna utnyttjas detta från rysk sida för att bevisa den svenska ”rysskräcken” och den svenska ”fientliga” propagandan mot Ryssland. Detta sker också nu när ett svenskt vrakletningsföretag med hjälp av isländska uppgifter hittat ett ryskt ubåtsvrak på svenskt vatten.

Tack och lov har man från svensk officiellt håll ännu inte sagt eller kommit med självsäkra uttalanden om att det är en samtida rysk ubåt som nu har kunnat lokaliseras. Men det har inte hindrat att tillräckligt många svenska experter uttalat sig för att man från rysk sida ska kunna dra igång ännu en hånfull och i vissa delar aggressiv mediakampanj mot Sverige.

CatfishI nuläget kan inget alternativ uteslutas. Därför måste också alla tänkbara möjligheter vägas in. Vi får inte glömma eller bortse ifrån att det pågår, och en längre tid har pågått, en rysk psykologisk offensiv mot bland annat Sverige. Den pågår i rysk media, den får utrymme i svensk media genom såväl de vanliga ”nyttiga idioterna” som de som gärna av olika skäl gör Ryssland en tjänst.

Tyvärr saknar vi idag i svensk media nästan totalt den granskande och kritiska journalistik som på ett tidigt plan kunnat avslöja den verksamhet som pågår. Sverige är i akut behov av ett fungerande psykförsvar.

Ännu en svensk ubåtsjakt som slutar i ett fiasko är precis vad man vill ha från ryskt håll. Ännu ett fiasko där man från det officiella Ryssland kan säga att ”vad var det vi sa – det var inte vi, och det har aldrig varit vi som kränkt era vatten”. Och så står Sverige där som inkompetent, resurssvagt och opålitligt.

Det svenska försvaret ska ha fått uppgifterna om ubåtsvraket från Ocean X Team på måndagsmorgonen. Företaget har sedan gått ut med ett pressmeddelande.

Man måste ställa sig frågan varför Ocean X offentliggjort uppgifterna om vraket just nu – om det nu förhåller sig så att företaget haft kännedom om det sedan förra året vilket Dagens Nyheter antyder.

Olika uppgifter cirkulerar i media om att det kan vara en rysk ubåt byggd i Vladivostok 1904 eller en ubåt, en Catfish, inköpt från USA före första världskriget (fotot).

Uppgifterna som Ocean X ska ha gått på för att hitta vraket kommer från ett isländskt företag – Ixplorer Ocean Research* (med ryska kontakter) som man tidigare samarbetet med. Men frågan står ännu obesvarad – varifrån kommer de ursprungliga uppgifterna? Varifrån och när fick Ixplorer Ocean Research sina uppgifter? När fick Ocean X uppgifterna från Ixplorer?

Vad som måste hända just nu och vad som förhoppningsvis sker är att det svenska försvaret lokaliserar ubåtsvraket och fastställer såväl ålder som nationalitet. Och att detta snarast offentliggörs för det svenska folket.

ROLF K NILSSON

*) Enligt Skippers artikel om ubåten så drivs det isländska företaget av en ryss som heter Alexey Mikhaylov. Samme ryss ska också vara chef för ett ryskt ubåtsmuseum.  Det är Alexey ”Max” Mikhaylov som lämnar informationen om ubåten till Ocean X. Max är tidigare dykare i den ryska flottan, hans far har varit rysk marinofficer. Och, enligt Skipper, har ”Max” tidigare befunnit sig i Sverige och gjort dykningar på ubåten  S-8 utanför Öland tillsammans med svenska dykare

Lämna en kommentar

Filed under Försvar

Bryt partiväldet – återinför folkväldet!

(LEDARE) ”Partierna upphör att vara medborgarnas röst, och blir i stället representanter för statsmakten. Resultatet blir självgående partiapparater som säljer in sig till medborgarna med argument om regeringsduglighet, effektivitet och partiledares trovärdighet. Det känns igen, eller hur?”

Citatet kommer från en bloggledare av Per Gudmundson på Svenska Dagbladet. Hela texten finns att läsa här: http://www.svd.se/det-verkliga-problemet-med-partistoden/om/ledarbloggen Det är nog fler än jag som får direkta associationer till decemberöverenskommelsen.

Per Gudmundson har rätt i sin analys och i de exempel han tar upp. Det är så det ser ut idag. Men jag håller inte med om att det är de statliga partibidragen i sig som är problemet. Demokrati kosta och ska få kosta. Jag ser inte heller någon lösning i att minska antalet ledamöter i riksdagen – det ger inte ökad demokrati. Och synnerligen marginellt skulle det spara på statens utgifter. Ett minskat antalet ledamöter skulle dessutom betyda att mycket stora delar av vårt avlånga land inte skulle vara representerat i riksdagen.

Det stora, övergripande problemet är att våra riksdagsledamöter sätts under sina respektive partiers förmyndarskap när de blir invalda i riksdagen. De pengar som ska gå till stöd för riksdagens arbete, riksdagsledamöternas arbete som valda företrädare för Sveriges folk, går till allt större del till tjänstemän anställda och underställda respektive partiledning. Det är dags för partiledningarna att flytta ut ur riksdagens lokaler. Partisekreterare och högre partitjänstemän ska inte ha sina arbetsplatser i riksdagen. Och än mindre ska de bekostas av riksdagens budget.

Vad som måste ske om vi vill se en verklig demokrati och ”valda företrädare för Sveriges folk” är att de pengar som är avsatta för riksdagen också går till den folkvalda organisationen. Beslutanderätten över de pengar som går till riksdagen måste ligga hos riksdagens ledamöter. Inte hos partiorganisationerna. Det är de 349 männen och kvinnorna i riksdagen som är valda av medborgarna – inte partiledarna eller partiernas tjänstemän.

Den politiska makten i Sverige har förskjutits från de folkvalda till de av få valda partiledningarna och deras anställda personal.

Det ska t.ex. var riksdagsledamöterna själva som beslutar vilka som ska vara deras närmasta medarbetare, inte anställda tjänstemän som fördelar på partiledningens direktiv.

Riksdagens ledamöter måste erövra den makt som är deras enligt de lagar och förordningar som finns och inte längre acceptera att partiledare och anställda tjänstemän styr hur de ska utföra sina förtroendeuppdrag. Det finns länder som separerat partiernas politiska ledningar och de organisatoriska. Det är kanske något vi borde göra i Sverige också.

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, ledare

Kan bli svårt för allianshögern att välja efter Almedalen – Kinberg eller Busch

(KRÖNIKA) Jag tror att Anna Kinberg Batra i framtiden ser tillbaka på Almedalen 2015 som då hon hade en möjlighet att göra upp med decemberöverenskommelsen en gång för alla.  Jag tror att Almedalen 2015 kan ha varit det tillfälle då många moderater för första gången riktigt på allvar såg kristdemokraterna med Ebba Busch Thor i ledningen som ett realistiskt valalternativ.

Vid årets Almedalsveckan hade vi två debuterande partiledare. Det var ledarna för alliansens minsta parti och alliansens största; Ebba Busch Thor och Anna Kinberg Batra. EBT gjorde succé, det gjorde inte AKB – men hon var långt ifrån dålig. Det var ett bra politiskt tal, men det saknade den tydlighet och kampvilja som Busch Thor förmedlade. Det kan vara en självständigare Kinberg Batra som på allvar börjat marschen bort från det reinfeldtska inflytandet som vi fick se i Almedalen. En hel del tyder på det. Men räcker det för att hålla kvar dem som lockas av Busch Thors rakare och tydligare högerbudskap? Båda partiledarna har problem med sina egna anhängare för att själv helt kunna utveckla den politiska färdvägen. Medan Kinberg Batra måste hålla sin allt för fanatiska nymoderater i schack så måste Busch Thor på något sätt begränsa pingstvänsterns inflytande.

Om Kinberg Batra lyckas manövrera sig själv och sitt parti ut ur sin företrädares skugga, om partistämman i höst tar avstånd från decemberöverenskommelsen och bejakar de försvarspositiva motioner som kommit in kan hon lyckas med att behålla det idag stora antalet missnöjda moderata gräsrötter. Skulle det däremot gå så illa att den moderata partistämman sluter upp kring decemberöverenskommelsen och tycker att vi idag har ett tillräckligt starkt försvar kommer medlemmar och väljare att lämna partiet. Omfattningen och till vem beror till allra största del på hur Ebba Busch Thor positionerar sig i fortsättningen. Fortsätter hon som i Almedalen torde KD ha ljusa tider att se fram emot. Men det finns många ”om” i detta resonemang.

Efter Ebba Busch Thors debutanförande i Almedalen undrade jag om moderaternas debutant Anna Kinberg Batra kunde matcha sin allianskollega – det kunde hon inte. Men det var alls inget dåligt tal och som debutant får hon godkänt. Vi fick en hel del klargörande information. Stora minus, som jag ser det, var att Kinberg Batra inte gjorde upp med decemberöverenskommelsen och att hon inte tog upp det pågående kriget i Ukraina.

Däremot fick hon än en gång det att låta som om Sverige efter överenskommelsen satsar rejält på det svenska försvaret. Detta trots att man vid decemberöverenskommelsens tillkommelse, kom fram till att ge bara hälften av de extra pengar till försvaret som behövs för att nå upp till 2009 års försvarsbeslut.

Mycket bra var hennes tydliggörande om svenskt NATO-medlemskap. Men det räcker inte med att ha uppfattningen. Nu måste det till en gedigen informationskampanj till Sveriges medborgare om vad ett medlemskap innebär. Vänsterns desinformatörer har fått agera allt för oemotsagda.

Att vi kan få se fortsatta skattesänkningar med Kinberg Batra vid rodret kändes också bra.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Bra jobbat av Lööf – men hukade om Ryssland och försvaret

(KRÖNIKA) Centerpartiets Annie Lööf var först ut i år bland partiledarna i Almedalen. (Nu ska det uppenbarligen heta centerpartiet, och inte bara centern.) Och där stod hon glittrande glad som politikens Sickan Carlsson – om det nu är någon som kommer ihåg henne. Och ikväll lär vi få se motsatsen – Stefan Löfven. Ler till och med mer sällan än Fredrik Reinfeldt. Nu var det inte politikernas leenden eller gladhetsgrad som jag ville diskutera. Men nog lyssnar man mer på en politiker som är glad, positiv och energisk än en som är sur, problemtyngd och trött. Eller?
Efter att ha hört nästan hela Annie Lööfs tal – några icke planerade avbrott på nätet kan ha gjort att jag missat en del – så finns där några saker jag vill lyfta. För det första den höga angelägenhetsgraden att måna om alliansen och borgerligheten. Tänk att det fanns en tid då centerpartiet inte ville kalla sig borgerligt. Och gamla kds ville inte ens placera sig i ett block. Idag väljer Ebba Busch Thor utan att tveka att kalla sig höger. Det skulle Alf Svensson aldrig gjort.
Alliansen finns och alliansen lever kan man, nog, med stor säkerhet slå fast efter Lööfs tal. Spontant känns det bra. Och vid närmare eftertanke ännu bättre. Utan alliansen skulle det vara mycket svårt att åter hoppas på en borgerlig regering.
Det torde knappast heller råda någon tveksamhet om att Annie Lööf vill se sig själv som alliansens ledare. Det är en utmaning som Kinberg Batra måste hantera. Som ledare för ett alliansparti som ensamt är större än de tre övriga tillsammans borde det inte finnas någon annan lösning än att det största partiets ordförande också är alliansens statsministerkandidat. Den rollen har Kinberg Bartra ännu inte axlat. Och frågan är hur lätt det blir med Lööf som utmanare.
Men på det sätt som Lööf lyfte fram alliansen, såväl under sitt tal som i den efterföljande intervjun i SVT:s Debatt, och med den moderate partisekreteraren Tobé i publiken, applåderandes hennes oneliners så finns det all anledning att tro att allianspartierna gjort en överenskommelse om att just lyfta alliansen i sina tal i Almedalen för att visa sin motståndare, sina egna väljare, media och TV-publiken att alliansen lever, att den är starkt och att den tänker ta över regeringsmakten efter valet 2018.
Men så har vi det där med decemberöverenskommelsen… Att lägga ner sina röster i budgetomröstningar för att säkra den rödgröna regeringen är ingen bra politik. Det är extremt dålig politik. Har allianspartierna en möjlig chans att sätta stopp för den rödgröna ekonomiska politiken då ska de också göra det. (Och för vilken gång i ordningen vet jag inte nu: Nej jag förespråkar inget samarbete med SD, däremot finns det inte något som borde hindra att acceptera ett passivt röststöd.)
I stort tycker jag Annie Lööf var bra och att hon till största delen kom med bra förslag. Det var ett tal som riktade sig till de egna väljarna och till de politiskt överintresserade. Mycket detaljer och krav på lyssnarna att vara lite mer insatta in frågorna än de flesta. Det är bra att hon håller fast vid linjen att sänka skatterna. Att ta bort arbetsgivaravgiften för den förste anställde i två år i enmansföretag skulle innebära mycket för många småföretagare.
Direkt besviken är jag på att Annie Lööf inte gick in på det faktum att det pågår ett krig i Europa, i Ukraina. Ingenting om försvaret trots att hon befinner sig på Gotland i Almedalen. Trots avslöjandena om omfattande ryska militära övningar riktade mot bland annat Gotland. Gotlands utsatthet i en framtida konflikt där de baltiska länderna är inblandade är en realitet för majoriteten av försvarsintresserade och debattörer. Jag hoppas övriga partiledare inte hukar för den fråga som borde stå högst upp på våra politikers aktuallitetslista. Risken för väpnade konflikter eller pågående krig försvinner inte för att man tiger.

ROLF K NILSSON

Lämna en kommentar

Filed under Krönika

Vi måst visa Ryssland respekt genom att tro på dem – därför måste vi öka försvarsanslagen

(KRÖNIKA) Våra politiker talar väldigt lite om att det pågår ett krig i Europa. Ukraina är geografiskt mycket nära EU men tycks ligga betydligt avlägsnare än så när partiledare och höga partiföreträdare gör sig hörda i debatten.

Ryssland rustar. Ryssland övar aggressivt mot sina grannar, mot NATO- och EU-länder. Vi har kunnat se en viss, obegriplig, yrvakenhet hos svenska politiker när de gäller Ryssland. Det som händer i Ryssland har hänt länge. Varken den ryske presidenten eller hans ministrar har genom åren hymlat med vad de anser vara deras angelägenheter – även om det inbegriper andra länder och deras intressen.

Med den försvarsöverenskommelse som majoriteten av riksdagens partier enats om får det svenska försvaret hälften av den ökning man skulle behöva för att uppfylla de politiska besluten från 2009. Från regeringen och inte minst från moderaterna har man gått ut med att det nu görs en satsning på försvaret. Att gå med på att det tas pengar från statsbudgeten för att till någon del finansiera de beslut riksdagen fattat om försvaret kan knappast kallas för en satsning. De pengar man beslutat tillföra räcker fortfarande inte till.

Under nästan hela alliansregeringens tid tonades den ryska upprustningen ned. Oviljan att ens göra uttalanden om den ryska gasledningen genom Östersjön var häpnadsväckande stark. Varje rapport från Ryssland om kraftiga satsningar på militären möttes med påståendena att denna gjordes från en mycket låg nivå – inget att oroa sig för. Den ryska inmarschen i Georgien överraskade många svenska utrikes- och försvarspolitiker. Trots att Ryssland vi åtskilliga tillfällen övat inmarsch i Georgien men vid tidigare tillfällen gjort halt vid gränsen och marscherat tillbaka. Denna gång fortsatte man. Hoten mot Ukraina viftades bort. Annekteringen av Krim accepterades med lagom höga protester och fick vissa att göra associationer till den tyska inkorporeringen av Sudet 1938.

Vi har i dagarna fått information från en amerikansk tankesmedja om ryska övningar som ska ha skett i mars där scenariot var att Gotland, Bornholm, Åland och norra Norge ockuperades av ryska trupper i samband med en större konflikt. Denna information kommer efter att vi fått ta del av åsikter i svensk media från såväl forskare som gamla politiker och ambassadörer där de försvarar den ryska uppfattningen och kritiserar västvärlden. Helt plötsligt är det de länder som vill bli medlemmar, eller har blivit medlemmar, i NATO som utgör det största hotet mot freden i Europa. Det ryska vapenskramlet, de ryska övningarna, uttalanden från den ryska regimen – allting tonas ner.

Det finns ingen anledning att förminska det Ryssland sysslar med. Det finns ingen anledning att vifta bort uttalanden från ryska regimföreträdare. Det finns däremot all anledning att tro på det ryssarna säger och att de faktiskt menar vad de säger. Nu finns det de som närmast reflexmässigt dömer ut min uppfattning och väldigt gärna beskriver den som akut Rysslandsskräck. Det handlar inte om Rysslandsskräck. Det handlar om realism, om att inte blunda för den verklighet vi lever i. Vi kan inte, även om det är Ryssland som står på andra sidan, avstå från att hävda svenska intressen. Och ett sådant intresse som måste hävdas är en rejäl satsning på det svenska försvaret.
Önsketänkande och förnekelse ändrar inte verkligheten. Vi måste ta Ryssland och deras säkerhetspolitiska ambitioner på allvar. Den respekten måste vi visa.

ROLF K NILSSON

 

Lämna en kommentar

Filed under Krönika

Lite tankar om DÖ

(KOMMENTAR) DÖ ger märklig kamrater. När det den 16 var dags att för fösta gången sätta DÖ på verkligt prov satt en vänstersocialist och uppmanade moderaten Finn Bengtsson att lägg ner sin röst, att det nog var bäst så.  Åsiktsuppmaningar med den avsändare till moderata riksdagsledamöter hör knappast till vanligheten. Men det är förklarligt. DÖ gynnar vänstern och vänsterpolitiken.

Blir lite fundersam när jag läser en ledare i moderata Smålandsposten och skribenten menar att det inte är riksdagsledamöter som väljarna röstar på utan partier och det i en rätt magisteraktig ton.  Förvisso har vi partilistor, men det är individer som finns på dessa. Människor av kött och blod och inte ett osynligt partiväsen svävande ovanför mänskligheten. Det är individer som tillsammans utgör riksdagen, inte ett namnlöst oidentifierbart kollektiv. Framför allt ett parti som moderaterna, som åtminstone förr betonade individens betydelse, ska inte på kommunistiskt manér göra Partiet till ett osynligt väsen vars vilja och makt vilar över såväl förtroendevalda som medlemmar och väljare. Om man letar ordentligt i arkiven hos moderaterna så kanske man hittar en gammal valaffisch med texten ”Individen i centrum”. Det är hög tid att damma av den. Det är enskilda individer som tillsammans är moderata samlingspartiet. Utan dessa är partiet inget.  Åter till individualismen och mindre östtyskt SED-tänkande där ”Die Partei hat immer recht”.

(Die Partei, die Partei, die hat immer Recht!
Und, Genossen, es bleibe dabei;
Denn wer kämpft für das Recht,
Der hat immer recht.)

Men vem definierar vad som är rätt? DÖ är fel…

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade